Den fortgående koncentrationen inom lantbruket och
särskilt förädlingsledet orsakar problem. Sårbarheten i
livsmedelsförsörjningen ökar både vad gäller kvalitet och
kvantitet, landsbygden utarmas och förståelsen för
biologiska sammanhang minskar liksom möjligheterna till
en ekologiskt riktig avfallshantering.
När det gäller husdjurssidan tillkommer så konflikter
mellan företagsekonomi och djurskyddshänsyn. Ett
problemfyllt område är slakteriverksamheten och
hanteringen av döda djur och avfall.
Slaktdjuren transporteras allt längre sträckor -- likaså
nöd-/sanitetsslaktade djur och slaktavfall. Alltmera
animaliskt avfall bränns med ty åtföljande luftföroreningar.
Ett system har utvecklats för att samla in kadaver och
transportera dem till några få centrala
destruktionsanläggningar. När man nu avvecklar det
ekonomiska stödet till verksamheten blir den så kostsam för
djuruppfödaren, att många kadaver kommer att stanna
dåligt nedgrävda eller deponerade i skogen ute på gårdarna.
Det centraliserade systemets ekologiska och ekonomiska
brister blir alltmer påtagliga.
Parallellt med koncentrationsutvecklingen börjar man
dock skönja en annan tendens. Det begynnande ekologiska
lantbruket ställer krav på slakt vid gården. Konsumenterna
är intresserade av att köpa kött ute på gårdarna. Den
utvecklingen bromsas emellertid starkt av svårigheterna att
organisera den veterinära besiktningen av djur och
slaktresultat. Köttbesiktningsbyråerna skall avvecklas. Vad
kommer istället? Är distriktsveterinärerna villiga att bredda
sitt verksamhetsområde och sin kompetens?
En ordning som i grunden byggde på gårdsslakterier,
ambulerande slakt och kompostering av slaktavfall på
gårdarna skulle ha stora fördelar med tanke på djurens
välfärd, ekologisk avfallshantering och
livsmedelsberedskap. Därtill funnes det en chans att ge
slaktaryrket sin välförtjänta status åter.
Naturligtvis kan man också se problem i ett sådant
system men det är svårt att se några oöverstigliga tekniska,
biologiska eller livsmedelshygieniska svårigheter. Genom
modern kyl- och frysteknik och viss koncentration av
slakten till den kalla årstiden borde kylkedjan kunna hållas.
Komposteringen har mycket goda förutsättningar på alla
gårdar med fastgödsel och halmproduktion. Investeringar
fordras naturligtvis för att få komposter, som är hyggligt
säkra för råttor och fåglar. Likaså fordras vissa investeringar
i kommunala komposteringar och
förbränningsanläggningar som reserv för mera
svårhanterligt material från sanitetsslakt. En särskild
ambulerande nöd-/sanitetsslakt behövs givetvis, som även
bör ha resurser att förbehandla större kadaver före
kompostering. Man måste vidare skapa en god
ambulerande besiktningsorganisation som också ger
förbättrade möjligheter till obduktion och kemiska analyser
för att klarlägga dödsorsaker och förekomsten av
läkemedelsrester och miljögifter.
Olika delproblem bearbetas inom myndigheter,
departement, branschorgan och forskning men enligt min
mening finns behov av en utredning som integrerar
ekologisk, veterinär, teknisk och agronomisk kompetens
med uppgift att ta fram förslag till en slakteriorganisation
baserad på gårdsslakt och lokal avfallskompostering.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för
att främja en djurvänlig slakt och ett ekologiskt riktigt
omhändertagande av slaktavfall och självdöda djur enligt
motionens intentioner.