Den nya djurskyddslagen innebar ett stort steg framåt ur
djurskyddssynpunkt. Men i vissa delar har man i den nya
lagen behållit delar av den gamla där förbättringar borde ha
genomförts.
Detta gäller t. ex. möjligheten att förbjuda djurinnehav
för den som gjort sig skyldig till vanvård av djur. Lagen ger
möjlighet till ingripande vid uppenbar och konstaterad
vanvård, men enligt den nya -- och den gamla -- lagens
förarbeten skall hänsyn tas till den skyldiges
försörjningsmöjligheter och de verkningar i övrigt som
förbudet kan få.
Detta hänsynstagande har i ett flertal uppmärksammade
fall inneburit att högre rättsinstanser upphävt beslut om
förbud fattade av kommunal miljö- och hälsoskyddsnämnd
och av länsstyrelsen.
I dag finns det därför en betydande osäkerhet om vad
den nya lagen i detta avseende egentligen innebär. En praxis
växer nu fram, som gör det så gott som omöjligt att tillämpa
lagen. För de kommunala förvaltningarna är det tröstlöst att
lägga ner stort arbete på tillsyn när det gäller djurskydd och
sedan se detta arbete omintetgöras.
Det framstår allt mer angeläget att riksdagen på nytt
prövar utformningen av djurskyddslagens § 29.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
utformning av 29
§ djurskyddslagen i syfte att stärka
sanktionsmöjligheterna vid vanvård av djur.