Rent vatten är en förutsättning för liv. Vattnet är vårt
viktigaste livsmedel.
I ett land som Sverige med mycket vatten, tas det som
självskrivet att det alltid skall finnas rent vatten till hands.
Men vattenförsörjningen håller på att bli ett allt större
problem. I takt med koncentrationen i boendet blir
föroreningstrycket på vårt grundvatten också större.
Genom centralisering till stora avloppsreningsverk blir
utsläppen till recipienterna stora. Även om det under
normala förhållanden inte innebär någon otillåten
förorening så vet vi att reningsverken inte alltid fungerar
tillfredsställande.
Sammanblandning av avlopp från hushåll och industri
gör att föroreningar kommer in i processen, slår ut
bakteriefloran och därmed försämrar reningen av vattnet.
Vid kraftiga regn bräddar reningsverken. Då kommer
orenat avloppsvatten ut. Föroreningarna av vattnet stör
vattnets kretslopp. Koncentrationen till stora vattentäkter
och övergången till att utnyttja ytvattentäkter, i stället för
grundvatten, gör föroreningsriskerna större. Vattnet har ett
ständigt pågående kretslopp, från vattenkällan till
konsumtion vidare via reningsverket åter ut i naturen och
till vattendepåerna för att starta ett nytt kretslopp.
Kommunernas ledningsnät måste förbättras
Sårbarheten är hög i tätorternas vattenförsörjning.
Detta är ett allvarligt problem. Riskerna med vår
vattenförsörjning är stor redan under fredsförhållanden och
direkt oroande i en tid med sabotagerisker. Både
vattentäkten och ledningsnätet är allt för lätt att förorena
och avsaknaden av alternativ försörjning gör förhållandet
ännu allvarligare.
Centerpartiet har i olika sammanhang pekat på att
underhållet av ledningsnätet, både för färskvatten och
avloppsvatten, är eftersatt. För att försäkra sig om att en
dålig vattenledning inte skall ge dåligt vatten tillsätts
onödigt mycket klor. Målsättningen måste vara att ha ett
bra råvatten, med litet eller tillskott av kemikalier, samt bra
och rena ledningar som behåller den goda vattenkvalitén.
Enligt de uppgifter vi fått uppfyller inte kommunerna detta
krav. En indikation på det är att 20 %
av det vatten som pumpas ut i vattenledningsnätet
aldrig kommer fram till någon konsument utan läcker ut på
vägen. Ledningsnätet måste bytas ut efter en tid, mellan 20
och 100 år. Med nuvarande takt i ersättningsinvesteringar
i ledningsnätet kommer det att ta bortåt 500 år innan alla
ledningar har bytts ut. Centerpartiet har därför i en motion
om infrastrukturen krävt att regeringen tar initiativ till ett
samråd med kommunerna om hur vattenförsörjningen ska
kunna garanteras och hur ledningsnätet skall kunna
förbättras.
Enskilda brunnar
Mer än en miljon människor får sitt vatten från enskilda
brunnar. Till detta kan tilläggas att kanske lika många
fritidsboende också tar sitt vatten från egna brunnar.
Försurningen gör att grundvattnet påverkas negativt och
även andra utsläpp i naturen gör att riskerna för dåligt
vatten ökar. Kontrollen av vattnet i enskilda vattentäkter är
bristfällig. Det saknas ansvarig myndighet för vattenkvalitén
i dessa brunnar. Förhållandet är naturligtvis inte
acceptabelt. Främst är det ett bekymmer för alla som är
hänvisade till vatten från sådana brunnar. I en krissituation
är dessutom enskilda vattentäkter en alternativ
vattenförsörjning. Vi anser att livsmedelsverket borde få ett
heltäckande ansvar, som även omfattar enskilda brunnar.
En utredning om de enskilda vattentäkterna bör tillsättas
skyndsamt för att klarlägga vilka problem och åtgärder som
krävs.
Ansvaret för vattenkvalitén
Lagstiftningen är också oklar när det gäller ansvaret för
vattenkvalitén i landet. Som lagstiftningen är idag har
livsmedelsverket ansvaret enbart för kallvattnet. Vatten
som uppvärms eller som inte räknas som
konsumtionsvatten omfattas inte av livsmedelsverkets
ansvar. I dag finns heller inget ansvar för kvalitén i det vatten
som används för annat än direkt konsumtion. Vi anser att
lagstiftningen bör ändras så att det föreligger ett totalansvar
för allt vatten som används.
Det borde dessutom finnas ett övergripande ansvar för
att grundvattnet inte blir förorenat. Det är enligt vår
uppfattning naturligt att livsmedelsverket får ansvaret för
allt konsumtionsvatten. Livsmedelsverket bör tilldelas
resurser för att klara detta. Naturvårdsverket bör ges
klarare riktlinjer för bevakningen av vattenfrågor i stort,
grundvattnet, samt vatten i sjöar och vattendrag.
Saltvatteninträngning
Grundvattnet hotas på många sätt. På öar där
sötvattenuttaget blir för stort hotas de sötvattendepåer, som
finns i grundvattnet, av saltvatteninträngning. När man
pumpar upp för mycket vatten sjunker trycket i
grundvattendepån, så att omkringliggande saltvatten
tränger in och förstör hela vattentäkten. Den ökade
förbrukningen av vatten nödvändiggör att uttaget av
sötvatten begränsas till vad som är möjligt, utan risk för att
saltvatten ska tränga in. Det är osäkert om det över huvud
taget går att reparera en sådan skada. I dag finns inga lagliga
möjligheter att begränsa användandet av det vatten som en
fastighetsägare tar från sin egen mark. Vi anser att det
behövs en lagändring på detta område.
Utbildning
Det är viktigt att de som har ansvaret för
vattenförsörjningen också har en god utbildning. I en
rapport från Statens Livsmedelsverk, ''Kartläggning av
dricksvattensituationen i Sverige'', påpekas att det finns ett
stort utbildningsbehov. I rapporten säger man
''Utbildningsbehovet är betydande alltifrån personal på
vattenverken till högskoleutbildning i vattenverks- och
ledningsfrågor. Utbildningen måste förstärkas på alla nivåer
och bristen på högskoleutbildad personal är påtaglig.''
Livsmedelsverket säger vidare i rapporten att ''De stora
utbrott av vattenburen smitta som inträffat under 1980-talet
borde åtminstone till viss del kunna hänföras till brister i
utbildningen''. Det är angeläget att behovet av ytterligare
utbildning tillgodoses både för teknisk personal och för
planerare och de instanser som har ansvar för tillsynen.
Forskning
Det är viktigt att öka kunskaperna om vatten och de
förutsättningar som behövs för att vi ska ha ett bra vatten.
Det krävs ökade forskningsinsatser. Livsmedelsverket har i
en rapport 1989 beskrivit det behov av ökad forskning på
vattenområdet som föreligger.
De områden där det enligt rapporten krävs
forskningsinsatser är:HälsoriskerVattentäkter och
råvattenVattenrening och desinfektionDistribution
Analys och undersökningsmetoder
Samverkansgrupp på vattenområdet
Eftersom ansvaret är splittrat på många myndigheter bör
en samverkansgrupp tillsättas. I denna grupp bör
representanter för de viktigaste myndigheterna inom
vattenområdet ingå, som livsmedelsverket,
naturvårdsverket, lantbruksverket, SGU,
kommunförbundet, vatten o avloppsföreningen.
Samverkansgruppen bör bl.a. studera ansvarsfördelning
och försörjningsberedskap.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av enskilda brunnar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att livsmedelsverket bör ges
huvudansvaret för dricksvatten och konsumtionsvatten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagändring för att förhindra
saltvatteninträngning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning inom vattenområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning inom vattenområdet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en samverkansgrupp bör
tillsättas på vattenområdet.
Stockholm den 24 januari 1991
Karl Erik Olsson (c)
Karin Starrin (c)
Lennart Brunander (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Stina Gustavsson (c)
Göran Engström (c)
Marianne Jönsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)