Med femårsintervaller återkommer statliga myndigheter
med propåer om att förändra och försämra
utsädeskontrollen i Sverige. 1984 ville staten lägga ned
frökontrollanstalterna i Linköping, Örebro och Solna.
Således två av Hushållningssällskapen drivna frökontroller
samt Solna som drevs av staten. Det beräknades innebära
en besparing för staten på 2--3 milj.kr.
Riksdagsbeslutet 1984 blev att Linköping och Örebro
fick leva vidare som lokala frökontrollanstalter med
respektive Hushållningssällskap som huvudmän, medan
Solna lades ned. Frökontrollen i Skara överläts från
Hushållningssällskapet till staten.
I oktober 1989 startades en ny utredning om
frökontrollen i Sverige. Utredningsdirektiven är ''att göra
en översyn av utsädeslagstiftningen i syfte att harmonisera
regelsystemet med motsvarande system inom EG''. I
tilläggsdirektiv vill jordbruksdepartementet ha förslag till
volymanpassning av den officiella utsädeskontrollen.
Utredningsgruppen har föreslagit ett system som kan
innebära en försämring av dagens kvalitetsutsäden.
Gruppen föreslår bl.a.att firmorna själva sköter
utsädesplomberingen,att endast stickprovskontroll av
kvaliteten görs,att provet tas i efterhand samtatt
sortprövningar utomlands skall gälla för godkännande i
Sverige.
Dessutom har gruppen föreslagit att SUK:s (Statens
Utsädeskontroll) anläggningar i bl.a. Umeå och
Landskrona läggs ned, liksom att behörigheten för
statsplomberingen dras in för Hushållningssällskapens
frökontrollanstalter i Örebro och Linköping.
Utredningsgruppens förslag innebär faktiskt att vrida
klockan tillbaka. Att sortprövningar utomlands skall gälla
för godkännande inom alla EG- och EFTA-länder är en del
i integrationsarbetet för en gemensam Europamarknad och
kommer alltså att omfatta många olika områden. Däri
ligger ingen anmärkning, men att stickprovskontroll av
utsädeskvaliteten skall ske i efterhand när sådden är klar är
oacceptabelt. Dessutom är dagens svenska system i stort
sett det gängse inom EG. Inget EG-land förutom
Storbritannien tillämpar stickprovskontroll.
I det hårdnande ekonomiska klimat, som
lantbruksnäringen står inför, är det viktigare än någonsin att
veta i tid att man har ett bra utsäde. Frökontrollanstalterna
utför en opartisk utsädesbedömning.
Kostnaden för att analysera grobarhet, renhet, sundhet,
m.m. är med nuvarande metoder cirka 4--6 kronor per
hektar. En chansning med okontrollerat utsäde kan
däremot medföra stora förluster.
Statens planer på att både spara pengar och få en
minskad volym på utsädeskontrollen tillgodoses
förmodligen bäst om statliga anläggningar läggs ner. De av
Hushållningssällskapen drivna frökontrollanstalterna
innebär inte några kostnader för staten. Tvärtom levererar
dessa in pengar till statskassan.
Även utredningsgruppen tycks nu ha insett detta och har
nyligen ändrat sitt förslag till att låta Örebro och Linköping
behålla behörigheten att plombera. Den behörigheten är
mycket viktig för frökontrollens och
hushållningssällskapens arbete för att stödja lantbruket. Jag
kan nu hoppas att nedläggningshotet inte återkommer en
tredje gång. Den oro som uppstår varje gång hot om
nedläggning reses är inte till gagn för verksamheten. Men
frågan är alltjämt helt öppen då jordbruksministern i
budgetpropositionen säger att ''han har för avsikt att i annat
sammanhang återkomma till frågorna om omstrukturering
av svensk utsädeskontroll..''.
För de fristående frökontrollanstalterna, som har mer än
100-årig erfarenhet bakom sig, skulle en nedläggning
betyda ensidighet och tillbakagång. De fria frökontrollerna
har stått för mycket av förnyelsen och utvecklingsarbetet
inom utsädeskontrollen i Sverige. För att nämna några
enstaka exempel, har dessa under senare år utarbetat
råvaruanalysen, tetrazoliumanalysen för snabba svar på
utsädeskvaliteten, tusenkornviktbestämningen och
osmometoden för bestämning av drechsleraangrepp. De
har också fullgjort en stor informationsuppgift till
lantbrukarna.
Det finns även en regionalpolitisk aspekt på de
fristående frökontrollanstalterna -- speciellt för Örebro.
Frökontrollen i Örebro sysselsätter ca 20 personer och ger
service i hela Mellansverige till föreningsföretag, till den
privata spannmålshandeln och till jordbrukarna.
Frökontrollen i Örebro är den nordligaste fristående
anstalten och den ger också service till stora delar av
Norrland. En nedläggning av Umeå kontrollanstalt skulle
ytterligare öka Örebroanstaltens upptagningsområde.
Allt talar för att reformeringen av utsädeskontrollen bör
ske med försiktighet och eftertanke så att växtodlarna även
i fortsättningen har en fullgod garanti för ett bra utsäde. Det
innebär att frökontrollerna i Örebro och Linköping måste
få behålla sin rätt till statsplombering och att de får arbetsro
och framtidstro.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt behörighet för
frökontrollanstalterna i Örebro och Linköping att analysera
och statsplombera utsäde.