Inom olika svenska djurskyddsorganisationer såväl som
bland enskilda medborgare sprider sig oron för i vilken mån
1988 års djurskyddlag kommer att efterlevas. Finns de rätta
förutsättningarna för att t.ex. en omställning av
värphönshållningen verkligen blir av?
För att kunna genomföra detta behöver näringen ett
bättre stöd och betydligt klarare föreskrifter än de som den
ansvariga myndigheten hittills utarbetat. Likaså måste fler
försök med alternativa metoder göras innan utvärderingen
sker 1993. Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök
har lagt ett förslag som jag till fullo delar varför jag tar upp
det som en egen motion.
Alternativ till burhållning av höns
I maj 1988 antog riksdagen en ny djurskyddslag i vilken
det läggs fast att djur skall ges möjlighet att bete sig
naturligt. Detta innebär bl.a. att höns för äggproduktion
inte får hållas i burar, eftersom dessa inte kan tillgodose
detta krav.
Riksdagen beslutade om en tioårig avvecklingsperiod för
nuvarande bursystem, t.o.m. 1998, med en kontrollstation
för utvärdering av arbetet inlagd 1993. Riksdagen uttalade
också att forskningen om alternativ till burarna måste
intensifieras under perioden.
När riksdagen våren 1990 antog den forskningspolitiska
propositionen (prop. 1998/90:90) avsattes 3,3 miljoner
kronor till åtgärder för forskning om djurens behov och
miljö. Dessa medel skulle disponeras av lantbruksstyrelsen
(LBS), men ännu i januari 1991 väntar LBS på detta anslag.
LBS:s årliga anslag om 500 000
kronor för djurskyddsförbättrande åtgärder, som
skall täcka flera olika djurslag och problem, är på intet sätt
tillräckligt för en intensiv satsning på alternativ till
hönsburar.
Tyvärr har inte heller LBS på annat sätt verkat för att
påskynda satsningen på alternativ. Detta belystes av
professor Per Jensen i en debattartikel med rubriken
''Djurskyddslagen fuskas bort'' (Dagens Nyheter 7/12
1990). Jensen som är professor i etologi vid
lantbruksuniversitet i Skara, skriver bl.a.:
Hönsuppfödare som vill bygga alternativa system och
låta underkasta dem vetenskaplig utvärdering har hittills
fått nej av LBS, som bara accepterar att några enstaka
besättningar i landet får vara i bruk och utvärderas. För de
insatta forskarna framstår det som närmast omöjligt att med
detta lilla underlag lösa de stora problemen som är förenade
med en total omläggning av hela värphönshållningen.
Lantbruksstyrelsen har under den gångna hösten fattat
beslut som har betydelse för omställningen av
värphönshållningen. Det ena gäller de nya föreskrifter
(LSFS 1990:41) om ny teknik som LBS utfärdade i oktober.
Det andra som fattades i slutet av december är en ändring i
lantbruksstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (LSFS
1989:20) om djurhållning inom lantbruket m.m. och gäller
en generell dispens för byte av gamla hönsburar.
Ny teknik innebär enligt LBS vad som ''kan betraktas
som ny teknik'' utan några närmare preciseringar, vilket
givetvis ger utrymme för godtycklighet i besluten. Därför är
det viktigt att upprätta en övergripande plan för omställning
av värphönshållningen med klara regler för hur testningen
av nya system och idéer skall gå till.
LBS har också infört en generell dispens -- i stället för
ansökan i varje enskilt fall -- för byte av gamla och ur
djurskyddssynpunkt olämpliga burar. Därmed avhänder sig
LBS såväl kontrollen som möjligheten att informera om nya
system. Det senare kan med all säkerhet leda till
investeringar som snarast är spekulationer i att burarna blir
kvar även efter 1998. Företaget Agrinova i Uppsala baserar
sina annonser bl.a. i tidningen Fjäderfä på rubriken ''4 höns
i buren även efter 1998?''
Det är utomordentligt angeläget att en plan utarbetas för
omställningen av värphönshållning från burar till
golvbaserade system. En sådan plan bör innehålla ett
program för avvecklingen av befintliga buranläggningar där
information till djurägarna är en viktig del. Planen bör
också ge riktlinjerna för det forsknings- och
utvecklingsarbete som nu måste intensifieras. T.ex. måste
klara regler anges för testning av nya system ute hos
enskilda djurägare.
Om ingen plan upprättas, varken klara regler utarbetas
eller forskningen över huvud taget intensifieras är risken
uppenbar att den utvärdering som skall ske 1993 kommer
att grundas på mycket begränsad erfarenhet. Idag bedriver
Sveriges lantbruksuniversitet försök och utvärderingar i tre
hönsbesättningar i full skala (Institutionen för husdjurens
utfodring och vård på gården Marielund utanför Uppsala,
Institutionen för husdjurshygien på Stora Segerstads
lantbruksskola i Gislaved och på Vallby gård utanför
Enköping).
För att påskynda utvecklingen av alternativsystemen och
få en säkrare bedömningsgrund vid kontrollstationen 1993,
är det nödvändigt att dessa studier utökas både med
experimentella studier och praktisk testning hos fler
djurägare. En sådan modell tillämpas i Schweiz -- där en
omställning skall vara klar redan 1992 -- efter en
ursprungligen svensk förebild framtagen vid Institutionen
för husdjurshygien i Skara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en plan för omställning av
värphönshållningen från burar till alternativa system snarast
bör upprättas och att nödvändiga resurser tilldelas för
intensifierad och breddad forskning på området, så att den
av riksdagen 1988 beslutade avvecklingen av burar för
värphöns genomförs.
Stockholm den 25 januari 1991
Margareta Fogelberg (fp)