''Våra krav kunna sammanfattas i ett enda: Bröd, mera
bröd.''
(Ur en resolution till riksdagen avlämnad den 22/4 1917
vid en manifestation av arbetare i Stockholm utanför
riksdagshuset)
1917 upplevde Sverige hungerkravaller. Och för många
människor i världen i dag är maten så dyr att de sällan kan
äta sig mätta. I Sverige har vi kommit långt från svält och
nöd, men fortfarande är kostnaderna för maten en tung post
för de flesta hushåll. Särskilt betungande är
matkostnaderna för låginkomsttagare. Att hålla
matpriserna nere är därför en angelägen fördelningspolitisk
uppgift. Det har också stor betydelse för den ekonomiska
utvecklingen. Den onda inflationsspiralen kan motverkas
genom en framgångsrik konsumentinriktad prispolitik.
Konsumentintresset kan för den sakens skull inte
reduceras till enbart en fråga om matpriserna.
Kvalitet är också ett viktigt konsumentintresse. Kvalitet i
betydelsen objektivt mätbar, utgående från hygieniska och
andra standarder, gränsvärden och innehållsdeklarationer,
men också i subjektiv betydelse, utgående från individers
särskilda önskemål.
Konsumentens makt kan inte (som t.ex.
maktutredningen gör) reduceras till möjligheten att med
priset som dominerande urvalsfaktor välja bland det
befintliga utbudet. I konsumentintresset ligger också att
kunna påverka var maten produceras, hur den produceras
och vilken mat som produceras. Därav följer att instrument
måste skapas, som möjliggör kontroll och inflytande för
konsumenterna. Trots en förhållandevis lång tradition av
konsumentpolitik i Sverige, med uppbygge av
konsumentverk, varudeklaration, konsumentombudsman
och kommunal verksamhet så har konsumenterna inte detta
inflytande i dag.
Slutligen är även omsorgen om miljön och strävan till
resurshushållning ett konsumentintresse, som måste
beaktas.
En livsmedelspolitik som gynnar konsumenterna måste
därför ha många beståndsdelar. Vi skall i denna motion
ange vilka grunder vänsterpartiet anser att en sådan
livsmedelspolitik måste vila på.
Den självklara åtgärden
Den självklara åtgärden för att hålla matpriserna nere
borde vara att rejält sänka momsen på mat. I
skattepolitiken har tyngdpunkten förskjutits till de
indirekta skatterna. Momsen på maten står alltså för en
väsentlig del av statens inkomster. För budgetåret 1991/92
beräknas den ge 22 miljarder till statskassan. Vänsterpartiet
vill inte sänka det totala skattetrycket utan omfördela det
och ge det en tydlig fördelningspolitisk profil.
Sänkt moms på maten ger utrymme för
kvalitetshöjningar i matkonsumtionen. Det kan innebära
t.ex. möjlighet att köpa större andel KRAV-godkända
produkter (produkter från ett ekologiskt anpassat lantbruk,
utan handelsgödsel och bekämpningsmedel och med en
djurhållning, som tar större hänsyn än den konventionella
till djurens naturliga behov). Det kan också innebära
möjlighet att köpa mer helt kött eller att göra andra val,
utifrån hushållens egen definition av högre kvalitet.
Det finns inget annat land som har en så hög indirekt
beskattning på baslivsmedel som Sverige. Flera länder har
ingen indirekt skatt på livsmedlen. Det gäller t.ex. för
Storbritannien, Schweiz och Irland. Många länder har
differentierad moms, där den lägre momssatsen gäller
livsmedel: Nederländerna 6 %, Portugal 8 %, Spanien 6 %,
Frankrike 5,5 %, det tidigare Västtyskland hade 7 %,
Italien 4--9 %. Närmast oss kommer de nordiska grannarna
Norge med 20 % och Danmark med 22 %.
En omläggning av 22 miljarder i skatteintäkter kan inte
göras i ett steg, utan måste göras i etapper. För budgetåret
1991/92 föreslår vi att momsen på livsmedel reduceras till
13%-nivån. I vänsterpartiets ekonomiska motion redovisas
inkomstförstärkningar som täcker denna och andra
budgetförslag från vänsterpartiet. Vänsterpartiet föreslår
t.ex. att grundavdraget för inkomster över 180 000 kronor
avskaffas, vilket drabbar de högavlönade. Vi har dessutom
föreslagit att skatteutjämningsreserven för företagen
avskaffas. En finansieringsmöjlighet inom ramen för
momssystemet skulle kunna vara att ta ut hela den sänkning
av momsen som skall ske vid årsskiftet 1991/92 på
livsmedel. Det finns olika tekniska lösningar, med en
gemensam politisk grundval: att förbättra ekonomin för
låginkomsttagarna på höginkomsttagarnas bekostnad och
därmed uppnå en rättvisare fördelning.
Skärp konkurrensen
Den starka dominansen av ett fåtal stora aktörer inom
livsmedelsbranschen begränsar konsumenternas
valmöjligheter. Det är näst intill omöjligt att etablera ny
verksamhet utanför de stora koncernernas kontroll.
Konkurrensen dem emellan är ofta endast skenbar eller en
konkurrens som missgynnar konsumenterna. I stället för att
konkurrera med priser och kvaliteter, så konkurrerar man
med fiktiva extrapriser och rabattkuponger, kampanjer och
utökade reklamsatsningar. Allt detta genererar högre
kostnader som vältras över på konsumenterna. Blocken
måste tvingas till större konsumentgynnande konkurrens
och möjligheterna för nya aktörer att starta verksamhet
inom de olika leden måste ökas. Sverige har en
konkurrenslagstiftning som vid internationella jämförelser
framstår som svag och som gynnar monopolisering och
storskalighet.
Den av regeringen tillsatta konkurrenskommittén har
ännu inte förmått behandla viktiga konsumentfrågor, som
förbud mot horisontellt samarbete mellan konkurrenter.
Det behövs en skärpt konkurrenslagstiftning, med starkare
sanktionsmöjligheter och bättre övervakning.
Kritik har riktats mot att plan- och bygglagstiftningen
kan användas för att gynna den ena eller andra
livsmedelskedjan. Det finns också ett visst samband mellan
politisk majoritet och vilka kedjor som tillåtits etablera sig.
Syftet med lagstiftningen är att göra kommunalpolitiska
bedömningar av karaktären på verksamheten i ett visst
område. Det är inte rimligt att kommunerna gör andra
värderingar av de olika butikernas lämplighet.
Ideella konsumentorganisationer
Riksdagen anslog (motion från vänsterpartiet) våren
1990 2 000 000 kronor för projekt i syfte att stärka
konsumentintresset i samband med omläggningen av
livsmedelspolitiken. Intresset för sådana projekt har varit
stort. Den anslagna summan behöver därför redan detta år
höjas till 5 000 000 kronor och den bör sedan ytterligare
kunna höjas i takt med att det ideella konsumentarbetet
växer i omfattning.
Det finns inte i Sverige en stark samlad
konsumentrörelse, men det finns många mindre
organisationer, som tillsammans har kraft. Projektanslag
behövs för samarbetsprojekt och för organisationerna var
för sig. Det finns mot bakgrund av den ökande
internationella handeln med livsmedel stort behov av ett
internationellt konsumentarbete. Samarbete med
organisationer i andra länder är nödvändigt. Den ökande
internationella integrationen medför också ett behov av att
skapa gemensamma internationella regler för gränsvärden,
hygien, tillåtna metoder och tillsatser, miljöfrågor och
etiska frågor. Här måste de ideella
konsumentorganisationerna få tillfälle att medverka.
Livsmedelsverket, som har ansvaret för det
internationella arbetet för standardisering på
livsmedelsområdet, måste samarbeta med
konsumentorganisationerna kring detta.
Småskalighet och närhet
Den långt gångna strukturrationaliseringen inom
förädling och handel har lett till att livsmedlen måste
transporteras långt. Det förekommer att varorna når
butiken först när ytterst kort tid återstår till ''bäst-före-
datum'' passeras.
En uttalad ambition med den nya livsmedelspolitiken är
att stimulera småskalig förädling, korta transporter och
närhet mellan producent och konsument. Sådana satsningar
har förutom ett stort konsumentpolitiskt värde också
regionalpolitisk betydelse. Via regionalpolitiska anslag
fördelades medel i detta syfte. Det finns dock en uppenbar
risk att dessa medel, som inte öronmärkts, inte kommer att
användas inom livsmedelsbranschen. Regeringen bör
därför få i uppdrag att analysera konsekvenserna i detta
avseende av det livsmedelspolitiska beslutet samt
återkomma till riksdagen med ytterligare förslag i syfte att
stimulera småskalig förädlingsindustri och ökad närhet
mellan producenter och konsumenter.
Även här kan de ideella konsumentorganisationerna
spela en betydelsefull roll genom att organisera ett direkt
producent--konsument-samarbete. Exempel på sådant
samarbete finns redan. Många andra organisationer, t.ex.
fackföreningar, kan också komma att engagera sig i sådant
arbete.
Bort med onödiga förpackningar
Fortfarande finns det tandkrämstuber, som ligger i en
pappkartong. Det finns många exempel på onödiga
och/eller onödigt kostsamma förpackningar. I USA
betalade konsumenterna 1986 mer för förpackningarna som
maten låg i än vad bönderna tjänade på
livsmedelsproduktionen. Någon motsvarande
undersökning av svenska förhållanden finns inte, men utan
tvekan står förpackningarna även här för en stor kostnad.
Det förekommer också ibland att matvaror i lös vikt vägs
med förpackning. Kunden får då betala även för
förpackningen. Dessutom kan det vara så att
förpackningarna istället för att skydda ett innehåll döljer
brist på innehåll. Stora ytterförpackningar kan visa sig
rymma mycket små innerförpackningar med ännu mindre
innehåll. Om onödiga förpackningar tas bort blir det lättare
för konsumenten att bedöma produkten och göra riktiga
val.
Skärpt konkurrensövervakning och lagstiftning är
absolut nödvändigt. Tillsammans med skärpt
prisövervakning kommer det att minska möjligheterna att
vältra över enorma reklamkostnader på konsumenterna.
Men det behövs ytterligare åtgärder.
I Tyskland behandlas nu ett lagförslag som tvingar
handeln att återta alla förpackningar. Syftet är dels att
stimulera användandet av returförpackningar, dels att få
handeln och tillverkningsindustrierna att reducera
användningen av förpackningar. Vi föreslår att Sveriges
riksdag antar en sådan lag. Dessutom bör miljöavgifter och
skatter införas och samordnas så att retursystem och
återvinningsbara förpackningar befrämjas. Höga
miljöavgifter på olämpliga förpackningar och
skattebefrielse på återvinningsbara eller returförpackningar
bör göra kostnadsdifferensen så stor att den får styreffekt.
Sverige bör ta initiativ till ett internationellt
standardiseringsarbete för returförpackningar. Lika väl som
man har internationella normer för skruvar och muttrar kan
man ha det för returförpackningar. Ett sådant
internationellt system förbättrar förutsättningar för handel.
Den dyra reklamen
På reklam och marknadsföring i vidare mening läggs det
nu årligen ner 27 miljarder totalt i samhället. Bristen på
konkurrens och den bristande samhälleliga kontrollen av
prisutvecklingen har möjliggjort för livsmedelsgrossister
och detaljister att lägga ner stora summor på reklam och
vältra över kostnaderna på konsumenterna. Hur stora
summor det rör sig om råder det delade meningar om. De
stora livsmedelskedjornas sortiment är bredare än
livsmedel. Det är en av anledningarna till att det är svårt att
exakt beräkna kostnaderna. En ordentlig analys av de
sammantagna kostnaderna för konsumenterna av reklam,
extrapriser, rabattkuponger m.m. måste göras.
De s.k. extrapriserna förhåller sig till cirkaprislistor, som
för vissa produkter så gott som aldrig används. Kaffe,
kyckling m.fl. produkter säljs så gott som alltid till s.k.
extrapriser. Detta måste förbjudas. Ett extrapris skall
förhålla sig till det pris som affären normalt tar ut för varan.
Även i den övriga floran av reklam måste det rensas upp.
Rabattkuponger m.fl. reklamknep kostar för
konsumenterna mer än de smakar. I många år har
konsumentkrav rests om förbud mot dessa avarter.
Självsanering har utlovats, men kommer aldrig till stånd.
Den nu arbetande konkurrenskommittén har hittills inte
heller förmått ta itu med detta. Riksdagen måste nu besluta
att reklamen inom livsmedelshandeln saneras och att
extrapriser i sin nuvarande form förbjuds.
Mindre ytor, kortare öppethållet
Visst är det en service att butiken är öppen nästan jämt
och visst är det skönt att slippa trängsel, men denna service
har också sitt pris. Sverige har större butiksytor än många
jämförbara länder och över huvud taget mer påkostade
butiker. Också detta är delvis en effekt av att man inom
handeln inte konkurrerar med kvalitet och pris.
Bundenheten till den ''egna'' grossisten och de fastlåsta
cirkapriserna respektive ''extrapriserna'' har försvårat
detta. Konsumenterna har hittills inte fått många
möjligheter att visa om det verkligen är stora ytor och långt
öppethållande man sätter främst. Här måste det fram reella
valmöjligheter.
Prisinformation
Inom livsmedelshandelns olika led är man beredd att
lägga ner många miljarder på oseriös varuinformation och
marknadsföring men den miljard prisinformationen på
varan kostar är man inte beredd att betala.
Man hänvisar till att större delen av sortimentet ändå
inte kan omfattas av prismärkningen. Det gäller färskvaror
som mjölk m.m. och det gäller oförpackad frukt och
grönsaker. Ur konsumentperspektiv är det viktigt att
framhålla att prismärkningen på dessa delar av sortimentet
ofta är mycket otillfredsställande. I dag får konsumenterna
ofta leta efter skyltar med prisinformation. Det finns sällan
personal i butikerna att fråga. För konsumenten innebär
detta irritation och förlust av tid. Förbättringar är
nödvändiga. Prisinformationen skall uppge priset tydligt
och finnas i produktens omedelbara närhet. Jämförpriser
finns fortfarande i otillräcklig omfattning, trots att de visat
sig vara ett utmärkt hjälpmedel för konsumenterna.
I stället för att försämra det som fungerar bra, borde
handeln förbättra prismärkningssystemet för de i dag
omärkta delarna av sortimentet. Med ny
informationsteknologi kan konsumenternas möjligheter att
försummera och efteråt kontrollera summorna öka.
Riksdagen bör besluta att artikelprismärkning tills vidare
skall finnas kvar och att de nya möjligheterna att förbättra
prisinformationen skall utvecklas i samarbete med handeln.
Varuinformation
I dag görs de flesta matinköp i snabbköp. Allt fler av
matvarorna är färdigförpackade. Det försvårar för
konsumenten att bedöma varans kvalitet. Det ställer stora
krav dels på varuinformation på förpackningen, dels på
kontroll av att uppgifter och innehåll stämmer överens.
Mängden information har ökat genom åren. Det är många
uppgifter som skall finnas med: mängdangivelse,
innehållsdeklaration, näringsdeklaration, datummärkning
och nu också en symbol för låg fett- och fiberhalt. Vissa
delar i innehållsdeklarationen är svåra att förstå, t.ex.
tillsatser som har en kombinerad bokstavs- och sifferkod.
Livsmedelsverket bör få i uppgift att se över det samlade
utbudet av information i syfte att förenkla informationen
och göra den mer lättillgänglig.
Priskontroll
Samhällets prisövervakande myndigheter, framför allt
statens pris- och konkurrensverk (SPK) måste i högre grad
än hittills bevaka utvecklingen inom livsmedelsområdet.
Det har upprepade gånger visats att i leden mellan
producent och konsument görs orimligt stora påslag. Det
gäller t.ex. grönsaker där påslagen har kunnat uppgå till
flera hundra procent. Särskilt angeläget är detta i samband
med att förändringar genomförs. Den nya
livsmedelspolitiken förväntas leda till lägre
konsumentpriser, men utan en stark prisövervakning är
risken uppenbar att förändringarna inte kommer
konsumenterna till goda utan resulterar i ökade
vinstmarginaler i mellanleden. I samband med att momsen
på mat sänks, i enlighet med förslag i denna motion, är det
särskilt angeläget att bevaka konsumenternas intressen.
Det är också viktigt att resultaten från sådan
prisövervakning kommer till konsumenternas kännedom.
Livsmedelskontroll
Det förekommer alltför ofta brister i hygien och
renlighet. Den lokala kontrollen sköts av miljö- och
hälsoskyddsförvaltningarna, som p.g.a. bristande resurser
ofta försummat livsmedelskontrollen. Riksdagen har
nyligen beslutat om ett nytt system för livsmedelskontroll,
som förhoppningsvis skall leda till effektiviserad kontroll.
Mot delar av systemets utformning har vi haft invändningar,
men det viktiga är nu att det nya systemet börjar fungera så
att kontrollen utökas. Efter några års verksamhet bör
systemet utvärderas.
Importkontroll
Behovet av importkontroll växer. Det gäller t.ex.
bekämpningsmedelsrester i frukt och grönsaker. De
stickprovskontroller som livsmedelsverket gör visar att
importerade partier oftare har otillåtna resthalter. Det
gäller också kontrollen för att påvisa om livsmedel
bestrålats, vilket vi inte tillåter. Vi måste förbättra
kontrollen av importerade livsmedel. Livsmedelsverket bör
i utökad omfattning ta stickprover.
I vissa avseenden ställer vi i Sverige högre krav på
livsmedelsproduktionen än man gör i andra länder. Det
gäller t.ex. miljökrav, djurskydd och tillsatser och metoder.
I princip bör vi ställa samma krav på importerade livsmedel.
Härvid uppstår svårigheter dels att definiera vilka krav som
är relevanta att ställa även på import, dels hur
efterlevnaden skall kunna garanteras. Detta kvalitativa
gränsskydd kan också orsaka störningar i de internationella
handelsrelationerna. Det är viktigt att påpeka att de krav vi
skall ställa på import givetvis måste vara krav som vi ställer
på den inhemska produktionen och som kommit till uttryck
genom lagstiftning, med tillhörande regelverk. Det handlar
inte om förtäckta försök att genom tekniska handelshinder
stänga andra länder ute. Det handlar om att garantera
konsumenterna en likvärdig kvalitet på inhemska och
importerade produkter. Denna uppgift blir allt viktigare ju
mer internationaliserad handeln blir. I syfte att klara ut
dessa frågeställningar bör en utredning tillsättas.
Gränsskyddet
I debatten om matpriser och matkvalitet återkommer
med viss regelbundenhet förslaget om ett ensidigt svenskt
slopande av gränsskyddet. Det är ett förslag som är
oförenligt med medlemskap i EG, eftersom EG har
gränsskydd mot omvärlden. Ett medlemskap i EG innebär
i stället att Sverige tvingas höja gränsskyddet på vissa
produkter, som importeras. Det ligger i konsumenternas
intresse att gränsskydd sänks. Men det ligger också i
konsumenternas intresse att ha en inhemsk
livsmedelsproduktion. Ett ensidigt sänkt svenskt
gränsskydd betyder att stora delar av det svenska
jordbruket kommer att läggas ner. Det svenska jordbruket
kan hävda sig väl i konkurrensen, men ett ensidigt svenskt
åtagande innebär ju att vi sänker gränsskyddet medan andra
länder behåller sina gränsskydd och subventioner. Vi
avvisar därför ensidiga neddragningar av gränsskyddet från
svensk sida.
GATT-förhandlingar
För att ömsesidiga neddragningar av gränsskydd och
borttagande av subventioner skall kunna genomföras krävs
ett framgångsrikt internationellt samarbete. Det hårdnande
klimatet, politiskt och ekonomiskt, i världen försvårar detta
angelägna arbete. Detta är till nackdel för alla och negativt
ur konsumentperspektiv. De största förlorarna är tredje
världens länder, som inte kan subventionera sin
jordbruksproduktion och inte kan konkurrera med
industriländernas subventionerade produkter.
Protektionismen vinner terräng. Det måste vara Sveriges
uppgift att med all kraft bidra till att föra det internationella
förhandlingsarbetet inom ramarna för GATT (general
agreement of tariffs and trade) till framgång.
I detta perspektiv måste man vara starkt kritisk till EG:s
hållning i GATT-förhandlingarna. Även om inte ansvaret
för sammanbrottet kan läggas på den enbart, så har den en
mycket stor del i skulden. För Sveriges del innebär
avsaknaden av framsteg inom GATT-systemet också ett
hårdare tryck från EG på ensidiga neddragningar av
gränsskyddet i EFTA-länderna. EG pressar på för att öka
sina exportmöjligheter utan att behöva förändra sin
jordbrukspolitik. Men även inom EG finns motstridiga
intressen. Sverige måste i EG--Efta-förhandlingarna
förespråka gemensamma lösningar inom ramen för GATT
framför bilaterala överenskommelser, som bygger på
undantag från GATT-regeln om ''mest gynnad nation''.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkt
mervärdebeskattning på livsmedel i enlighet med vad som
anförts i motionen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av skärpt
konkurrenslagstiftning med skärpta
sanktionsmöjligheter,2]
[att riksdagen till projekt i syfte att stärka
konsumentinflytandet i samband med omläggningen av
livsmedelspolitiken för budgetåret 1991/92 anvisar 3 000 000
kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 5 000
000 kr.,3]
1. att riksdagen hos regeringen begär att
livsmedelsverket får i uppdrag att inbjuda
konsumentorganisationer till samarbete kring
internationella frågor,
2. att riksdagen hos regeringen begär uppföljning av det
livsmedelspolitiska beslutet och förslag till ytterligare
åtgärder i syfte att stimulera småskalig förädling och ökad
närhet mellan producenter och konsumenter,
3. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som
tvingar handeln att återta alla förpackningar,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
miljöavgift på förpackningar,1]
[att riksdagen hos regeringen begär en utredning som
klarlägger konsumenternas kostnader för reklam,
extrapriser, rabattkupongsystem m.fl.
marknadsföringsåtgärder inom livsmedelssektorn,2]
[att riksdagen beslutar förbjuda s.k. extrapriser i den
nuvarande utformningen,3]
[att riksdagen hos regeringen begär ett förslag i syfte att
sanera reklamen inom livsmedelshandeln,3]
[att riksdagen beslutar angående prismärkning i enlighet
med vad som anförts i motionen,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av svenska initiativ för
att skapa internationell standard för
returförpackningar,2]
4. att riksdagen hos regeringen begär att
livsmedelsverket får i uppgift att se över och effektivisera
varuinformationen inom livsmedelsområdet,
5. att riksdagen hos regeringen begär att
livsmedelsverket får i uppdrag att utöka kontrollen av
importerade livsmedel,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya
regler med förhöjd ambitionsnivå för kontrollen av
importerade livsmedel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det svenska gränsskyddet.
Stockholm den 20 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)
Annika Åhnberg (v)