med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Regeringen föreslår att det särskilda regionala stödet till
Roma sockerbruk på Gotland skall upphöra i och med
utgången av 1995 års betkampanj.
Svenskt jordbruk befinner sig i en svår
omställningsprocedur. En stor del av den nuvarande
åkermarken skall inte längre användas för
livsmedelsproduktion.
Med hänsyn till det geografiska läget och det särpräglade
gotländska landskapet kommer denna omställning att vara
betydligt svårare att genomföra på Gotland än i övriga
landet.
Mot bakgrund härav är det orimligt att ytterligare
försvåra denna omställning genom att under den pågående
omställningsperioden avveckla Roma sockerbruk och
därmed den nuvarande sockerbetsodlingen omfattande
4 200 ha.
Det finns ingen möjlighet att under denna korta
tidsperiod skapa alternativ till denna för Gotland mycket
viktiga odling.
Sockerbetsodlingen utgör ryggraden i gotländskt
jordbruk. Den genererar årligen ungefär 150 miljoner
kronor och bidrar till sysselsättningen för omkring 1 000
personer.
Staten måste ta ett större ansvar för att ge det gotländska
jordbruket en reell möjlighet till alternativ användning av
den areal som för närvarande används för sockerbetsodling.
Dock bör i första hand sockerproduktionen fortsätta.
Staten bör genom sitt ägarinflytande i Sockerbolaget
dessutom bidra till att andra ägarintressen får möjlighet att
fortsätta produktionen i Roma sockerbruk. Den
monopolställning som Sockerbolaget har och som i
praktiken även efter avregleringen alltjämt kommer att
bestå får inte resultera i en inlåsning av kapitalet på
Gotland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av fortsatt
sockerproduktion vid Roma sockerbruk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att andra ägarintressen ges
möjlighet att bedriva sockerproduktion vid Roma
sockerbruk.
Stockholm den 6 mars 1991
Karl-Gösta Svenson (m)
Jerry Martinger (m)