Djurskyddslagen är till för att skydda djuren. Den nya
djurskyddslagen som antogs av riksdagen 1988 innebär
kraftiga förbättringar för djurskyddet på ett flertal
områden. Dock behöver lagstiftningen skärpas ytterligare
på ett par områden för att fungera effektivt.
Förbud mot djurhållning
Ett område där den nuvarande djurskyddslagen fungerar
dåligt är i ärenden där djur far illa. Problemet består i att
när någon missköter sina djur kan vederbörande ganska
ohämmat fortsätta med djurhållning trots tidigare utfärdat
förbud.
När någon som är förbjuden att hålla djur på grund av
vanskötsel ändå skaffar nya djur kan inte myndigheterna
direkt genomföra ett omhändertagande av djuren.
Myndigheterna kan tvingas in i en ny beslutsprocess med
möjligheter till överklagande till nästa myndighet o s v.
Denna process kan ta lång tid och under tiden riskerar
djuren att fara illa.
Det är inte rimligt att djurskyddet på detta sätt åsidosätts
och det är i klar strid med intentionerna i
djurskyddslagstiftningen.
Djurskyddslagen bör därför förbättras så att man kan
skydda djuren mot lidande på ett bättre sätt än vad lagen
medger i dag.
Riksdagen bör därför av regeringen begära förslag om
ändring i djurskyddslagen så att dessa problem undanröjes.
Tillsyn av försöksdjur
Skyddet för försöksdjur skärptes redan 1978, då
riksdagen uttalade att djurförsöken måste begränsas i
Sverige av etiska skäl. För att genomföra riksdagens
intentioner inrättades djurförsöksetiska nämnder för
bedömning och kontroll av planerade djurförsök samt
centrala försöksdjursnämnden med uppgift att samordna
djurförsöksverksamheten, med särskild inriktning på att
stödja utveckling av alternativa metoder till djurförsök
genom särskilda anslag.
Under föregående riksmöte gjordes vissa ändringar i
djurskyddslagen. En av dessa ändringar gällde tillsynen av
försöksdjur och hade den innebörden att om en
djurförsöksetisk nämnd tillstyrkt ett djurförsök skall detta
tolkas så att djuren inte utsätts för onödigt lidande. Miljö-
och hälsoskyddsnämnden har därför inte möjlighet att
pröva frågan enligt djurskyddslagen.
Denna ändring innebär ett försämrat skydd för
försöksdjuren vid olika typer av experiment. Den lokala
tillsynsmyndigheten fråntogs rätten att ingripa mot att djur
utsätts för onödigt lidande och sjukdom vid djurförsök om
användningen har tillstyrkts av en djurförsöksetisk nämnd.
De djurförsöksetiska nämnderna har hela tiden enbart
haft en rådgivande funktion, vilket innebär, dels att
besluten inte kan överklagas, dels att inga sanktioner kan
vidtas på laglig grund mot den ''djurförsökare'' som väljer
att utföra ett experiment som avstyrkts av en etisk nämnd.
Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har som
tillsynsmyndighet tidigare varit den enda instans som
kunnat vidta åtgärder mot planerade, pågående eller
avslutade djurförsök.
De djurförsöksetiska nämnderna utgör emellertid inte
ett tillräckligt skydd för onödigt lidande hos försöksdjuren.
I en mängd beslut hos nämnderna föreligger reservationer,
där reservanterna velat avstyrka försöken eller föreskriva
olika inskränkningar. Försöken har dock tillstyrkts ändå
genom majoritetsbeslut. En tillstyrkan till ett djurförsök
från en djurförsöksetisk nämnd innebär därför inte alltid att
tillräcklig hänsyn till försöksdjurens bästa har tagits. Av den
anledningen var miljö- och hälsoskyddsnämndernas
tidigare möjlighet att utifrån djurskyddslagens
bestämmelser pröva verksamheten en viktig garanti för att
lagen inte överträdes.
Ändringen i lagen innebar en klar försämring av skyddet
för försöksdjuren vid olika typer av experiment, eftersom
en instans med beslutsbefogenhet och sanktionsmöjligheter
får ge vika för en rådgivande instans utan
sanktionsmöjligheter.
Riksdagen bör därför besluta att 2 § djurskyddslagen
ändras till den lydelse som fanns innan riksdagens ändring
av densamma (1989/90:JuU23).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av djurskyddslagen när det gäller förbud mot hållande av
djur i enlighet med vad som redovisats i motionen,
2. att riksdagen beslutar ändra 2 § djurskyddslagen på så
sätt som anförts i motionen.
Stockholm den 23 januari 1991
Elving Andersson (c)
Ingbritt Irhammar (c)