Uppfödning av knubbsäl i Blekinge

Östersjöns sälarter har länge påverkats negativt av
miljögifter. Antalet individer har minskat kraftigt och ett av
de främsta skälen är att gifterna kraftigt har minskat
honornas möjligheter att reproducera sig.

Ett av de farligaste gifterna i detta hänseende är PCB.
Det giftet kommer till sälen via födan och om födan var
giftfri skulle därför reproduktionen bli större och säkrare.

I Forsmark pågår sedan flera år uppfödning av gråsäl
(Halichoerus grypus) med sådan giftfri föda. Denna
verksamhet har visat sig mycket värdefull men inte ens för
den arten är åtgärden tillräcklig. För de båda andra
sälarterna i Östersjön är situationen ännu värre.

Behoven för vikare (Phoca hispida) och knubbsäl
(Phoca vitulina) är dock olika. En uppfödningsanläggning
för vikare borde lämpligen lokaliseras till södra
Norrlandskusten medan knubbsälen har sitt naturliga
utbredningsområde längre söderut.

I samband med den epidemi som drabbade
knubbsälarna på västkusten sommaren 1988, fick en bred
allmänhet upp ögonen för sälarnas problem. Den massdöd
som då förekom var inte ett direkt resultat av giftpåverkan
men den allmänt besvärliga situationen för sälarna gör det
naturligtvis svårare för arten att återhämta sig.

Även denna sälepidemi skulle haft möjlighet att få ett
annat förlopp om vi i Sverige haft en
uppfödningsanläggning för knubbsäl av samma slag som
den i Forsmark. Om forskarna på ett tidigt stadium haft
möjlighet att isolera enskilda virus på olika individer skulle
kanske verkningarna kunnat minskas. Förutsättningarna
för en sådan åtgärd torde vara en uppfödningsanläggning.

Förutom de erfarenheter vi skaffade oss i samband med
denna knubbsälsepidemi, finns sedan länge ett
dokumenterat behov av giftfri uppfödning av knubbsäl.

En lämplig del av landet för en sådan anläggning vore
Blekingekusten. Här finns två områden vars lämplighet för
ändamålet närmare bör utredas.

Mellan Svanhalla och Kristianopel på Blekinges östkust
finns sedan lång tid en knubbsälskoloni. I den mån det går
att finna vik eller plats som är tillräckligt skyddad från
vädersynpunkt kan detta område vara lämpligt bland annat
för att det här finns många områden där störningen från
land inte är stor.

Det andra området som närmare bör undersökas är
Uttorps naturreservat på Sturkö. Detta har även den
fördelen att det ligger inom militärt skyddsområde vilket
begränsar tillträdesmöjligheterna från vattnet.

Eftersom knubbsälen är mest känslig för störningar
under sommaren när turismen är som mest intensiv, är det
angeläget att finna ett område som i ringa grad är utsatt för
störningar. Förutom de båda nämnda kuststräckorna bör
därför områden inom det militära skyddsområdet, men med
ringa militära störningar, eftersökas.

En uppfödningsanläggning för knubbsäl i Blekinges
skärgård kommer inte att störa yrkesfiskarna i området.
Sälen befinner sig inom hägn och när de uppväxta djuren
skall sättas ut skall detta ske på olika platser där knubbsälen
tidigare haft ett naturligt utbredningsområde. Det är dock
viktigt att yrkesfiskarnas rätt att få ersättning för
skadegörelse på fångst och redskap beaktas. Denna rätt bör
jämställas med den som samerna har att få ersättning för
rovdjursskadade eller dödade renar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en forsknings- och
uppfödningsanläggning för knubbsäl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om undersökning av möjligheterna
att lokalisera en uppfödningsanläggning för knubbsäl till
Blekingekusten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om yrkesfiskares rätt att få fullgod
ersättning för skador på fångst och redskap orsakade av säl.

Stockholm den 21 januari 1991

Charlotte Branting (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp)