Det livsmedelspolitiska beslutet inriktades inte bara på
avreglering. Det förutsatte också nytänkande och
alternativa produktionsmetoder. Redan tidigt har många
enskilda initiativ tagits på detta område. En del har släppts
fram. Andra har stoppats. Till de senare hör
Dörrödsbonden. Trots en etablerad och av lokala
tillsynsmyndigheter väl vitsordad verksamhet under fem år
har han inte lyckats få de centrala myndigheternas
godkännande. Hans alternativa produktion hotas därmed
att slås ut.
Regeringen har nöjt sig med att tala om alternativ samt
att hänvisa till Livsmedelsverkets dispensmöjlighet.
Livsmedelsverket har valt att överhuvudtaget inte överväga
dispenser. Vartill finns då dispensinstrumentet?
I den fortsatta striden kring den alternativa
produktionens möjligheter och kring pastöriseringstvånget
har översynsbegreppet allt oftare skymtat. Lagstiftningen
om pastöriseringstvång infördes nämligen så tidigt som
1925 -- mot bakgrund av en massiv spridning av den
fruktade sjukdomen tuberkulos.
I dag motiveras den gamla lagstiftningen med andra
sjukdomar. Det är salmonella, campylobacter, listeria och
yersinia. Det generella förbudet består.
Emellertid förändrades regelverket hastigt och
motsägelsefullt försommaren 1989. Det skedde genom en
kungörelseändring, som fråntog den lokala
tillsynsmyndigheten, miljö- och hälsoskyddsnämnden,
dispensrätten samtidigt som rätten att sälja opastöriserad
mjölk på gården till enskilda konsumenter vidgades. Vilken
bonde som helst -- utan tillsyn av någon myndighet -- kan
därför saluföra sin opastöriserade mjölk på hemmaplanen
samtidigt som försäljningen till ett kollektiv men under
kontroll stoppades. Alla som bor i en fritidsby och granne
med en mjölkproducerande bonde kan således under
semesterveckorna fritt köpa sin opastöriserade mjölk
medan den kontrollerade bondens mjölk ej längre får
tillhandahållas på det sätt som miljö- och
hälsoskyddsnämnden liksom länsveterinären hade godkänt.
Ej heller beviljar Livsmedelsverket någon dispens.
Motivet till det senare är givetvis hälsoaspekten.
Livsmedelsverket skriver i sitt yttrande till kammarrätten i
Stockholm i december 1990: ''I alla tider har personer, som
bott på en gård med mjölkkor druckit gårdens
opastöriserade mjölk. Från biologisk synpunkt var och är
dock personer som vistas nära djur exponerade för deras
mikroorganismer mot vilka de också ofta utbildar
immunitet. Exponeras däremot människor för smittämnen
mot vilka de ej har immunitet blir resultatet ofta akuta
sjukdomsutbrott.''
Bonden och hans familj är givetvis exponerade. Hur är
det med de tillfälliga sommargästerna? De hör knappast till
denna krets. Om smittämnena är så extremt farliga som
Livsmedelsverket gör gällande, borde väl alla skyddas emot
dem! Men Livsmedelsverket, som flyttat dispensansvaret
från de lokala myndigheterna till sitt eget hus, tar därefter
inte på sig ansvaret att vara högsta kontrollmyndighet utan
avstår helt från att ge dispenser.
Det föreligger en klar inkonsekvens i hanteringen av
Dörrödsärendet. Motiven är långt ifrån kristallklara.
Hanteringen reser frågetecken. Regeringen har inte velat ta
sig an frågan. Därtill må läggas att en lagstiftning från 1925
torde vara mogen för en översyn mot bakgrund av alla de
tekniska och hygieniska framsteg som gjorts och de nya
kunskaper som erövrats på 65 år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
pastöriseringslagstiftningen i syfte att modernisera den i
harmoni med ny kunskap och teknik.