med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Statliga fiskerilån
Den svenska fiskeflottan har en hög medelålder och är i
stort behov av förnyelse. Denna förnyelse är nödvändig för
att det svenska fisket skall kunna hävda sig i en alltmer
hårdnande konkurrens från omvärlden; en konkurrens som
ytterligare kommer att förstärkas de närmaste åren i och
med att den överenskommelse som träffats mellan EFTA-
länderna om frihandel på fiskets område träder i kraft fullt
ut den 1 januari 1994.
Regeringen föreslår i proposition till riksdagen
(1990/91:87) att de statliga fiskerilånen avskaffas från och
med budgetåret 1991/92.
Fiskerilånen har utgjort ett ytterst värdefullt
komplement vid nyinvesteringar och inköp av bättre
begagnat tonnage till den svenska fiskeriflottan.
Föregående budgetår beviljades liksom under innevarande
budgetår sammanlagt 40 miljoner kronor till fiskerilån. För
budgetåret 1991/92 hade fiskeristyrelsen mot bakgrund av
regeringens direktiv för anslagsframställningen föreslagit
oförändrat belopp, men påpekade samtidigt i sin
framställning att det finns stort behov av ytterligare
lånemedel för att rationalisera fiskeflottan. Yrkesfisket
utgör i dag en näring som är mycket kapitalintensiv, med
uppenbara personliga risker vid investeringar. I detta
avseende har fiskerilånen haft en positiv inverkan.
Svenska yrkesfiskare och fiskare från övriga berörda
EFTA-länder fiskar ofta på samma fiskevatten och skall
dessutom efter nämnda datum också i fri konkurrens
försälja sina fångster på samma marknad.
För att klara denna konkurrens är det viktigt att Sverige
förfogar över en lika rationell och effektiv fiskeflotta som
t.ex. Island och Norge. Det bör i detta sammanhang
understrykas att Sverige är en liten fiskenation i jämförelse
med världsledande nationer inom EFTA såsom Norge och
Island.
Det strukturstöd om 5 miljoner kronor, som regeringen
föreslår skall avsättas till ostkusten, är motiverat eftersom
denna kuststräcka har en svagare utveckling än andra.
I den ovannämnda EFTA-överenskommelsen ingår att
generella statliga stöd på fiskets område skall vara
borttagna vid utgången av 1993. Endast regionalmotiverade
stöd får förekomma.
Betydelsen av ett svenskt yrkesfiske sett till
sysselsättningsaspekten, vilket är speciellt viktigt i
skärgårds- och glesbygdsområden, kan illustreras på
följande sätt: Varje fiskare som är verksam till sjöss innebär
ytterligare mellan fem och nio arbetstillfällen i land.
Det gäller t.ex. båt- och motorservice, varv, fiskhandel,
beredningsindustri, oljehandel, emballagetillverkning,
isförsäljning, transporter, redovisnings- och banktjänster.
1990 ilandförde svenska fiskare över 239 000
ton fisk till ett värde i förstahandsledet av mer än 857
miljoner kronor. Av detta svarar direktexporten genom
landningar i utländska hamnar för över 100 miljoner
kronor. Härtill kommer omsättningen i sötvattensfisket på
mellan 30 och 35 miljoner kronor.
Den fisk som vi inte har möjlighet att fånga själva måste
importeras, och importen av fisk- och fiskprodukter uppgår
(1989) till cirka 2,65 miljarder kronor per år. Det finns för
övrigt outnyttjade svenska tillgångar av svenska fiskslag,
och detta borde på sikt kunna medföra en minskning av
importen.
Det är därför ett klart samhälleligt intresse att bibehålla
och utveckla den svenska fiskeflottan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad
i motionen anförts om behovet av stöd för att bibehålla och
utveckla den svenska fiskeflottan och det svenska
yrkesfisket.
Stockholm den 6 mars 1991
Hans Gustafsson (s)
Christer Skoog (s)
Evert Svensson (s)
Lisbet Calner (s)
Lars Svensson (s)
Owe Andréasson (s)