med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
I vårt land med en lång kust och vidsträckt skärgård
utgör fisket en värdefull tillgång för att bevara skärgården
levande. Den bofasta fiskarbefolkningen är en
trygghetsfaktor för dem som vistas på sjön.
Den svenska fiskeflottan bemannad med kunnigt sjöfolk
utgör i ofred en tillgång för vårt försvar. Även för vår
folkförsörjning har fisket stor betydelse.
Det är därför angeläget att den storlek vår fiskeflotta har
för närvarande inte ytterligare reduceras. Om förslaget i
propositionen genomförs kommer dock detta att bli
följden.
Förslagen som berör fisket stämmer dåligt överens med
propositionens namn Näringspolitik för tillväxt. I och med
att Sverige går så långt i fråga om avreglering i förhållande
till övriga fiskenationer inom EFTA kommer svenskt fiske
inte att klara sig i konkurrens med de nationer som i stället
för att avreglera behåller sitt stöd till fisket och kraftigt
förstärker lönsamheten bl.a. genom skatteförmåner. Vi
noterar att Sverige genom skatteomläggningen i stället
försämrat situationen för svenska fiskare.
Att statens jordbruksnämnd och fiskeristyrelsen velat gå
ännu längre är en ringa tröst.
I avsnitt 2.13.5 skriver statens jordbruksnämnd bl.a.
Om de andra länderna (inom EFTA) i stället skulle välja
att behålla eller t.o.m. utöka stödet fram till 1994 kan det
svenska fisket försättas i en försämrad konkurrenssituation.
Tidigare i samma avsnitt skriver jordbruksnämnden:
''Enligt vad utredningen inhämtat har flera viktiga EFTA-
länder inte minskat sitt stöd för 1990.''
Riksdagen har tidigare uttalat att den svenska
avregleringen bör hålla jämna steg med motsvarande
process i övriga EFTA-länder, och representanter för
regeringen har uttalat att det skall råda likartade
konkurrensförhållanden inom fiskerinäringarna.
Om riksdagens uttalande och regeringens
ställningstagande skall ha något som helst värde krävs
förändringar i förhållande till de förslag regeringen lägger i
propositionen.
Regeringen har utan att följa upp vad som händer inom
andra EFTA-länder lagt förslag om avreglering och
borttagande av stöd som inte möts av motsvarande åtgärder
i övriga EFTA-länder. Man lägger vidare förslagen innan
det är klarlagt vilka former av stöd som är förenliga med
EFTA-överenskommelsen. Vi finner detta
anmärkningsvärt och konstaterar att de uttalanden och
löften som kommit från regeringen inte fullföljts.
Fiskeriverkets verksamhet
Vi delar uppfattningen att de uppgifter statens
jordbruksnämnd har beträffande fiskefrågor överflyttas till
ett fiskeriverk med placering i Göteborg. Det ligger i linje
med moderata samlingspartiets tidigare krav. Den
föreslagna förändringen borde gagna både näringen och
administrationen. Vi instämmer också i förslaget när det
gäller biståndsfrågan. Den bör om möjligt föras över från
ett statligt verk till annan verksamhetsform.
Höjning av fiskerilånen
Vi anser att det inte är lämpligt att slopa fiskerilånen
med hänsyn till vad som tidigare anförts beträffande takten
av avvecklingen av stöd till fisket och med hänsyn till vad
som sker i övriga fiskenationer inom EFTA.
Fiskerilånen bör därför vara kvar tills vidare med
oförändrat belopp, 40 miljoner kronor.
Fiskerilånen har ett lånetak på 1,5 miljoner kronor.
Detta belopp har varit oförändrat under ett tiotal år.
Kostnaderna för anskaffande av fiskefartyg har under
denna tid ökat kraftigt, varför detta tak bör höjas. Vi
föreslår därför att lånetaket för fiskerilån höjs till 2,5
miljoner kronor.
Inom ramen för det belopp som anslås under punkt D
4, 9 388 000 kronor, bör 300 000 kronor vara disponibla för
fraktstöd till foderfisk från Östersjön till fabriken på
Ängholmen. Anledningen härtill är de låga priserna på
foderfisk för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja och de
dyra frakterna, vilket haft till följd att bifångsterna
dumpats. Förutom att det bryter mot lagen, då det råder
dumpningsförbud i Östersjön, skadas miljön genom den
förruttnelseprocess den dumpade sillen åstadkommer.
Detta stöd har tidigare utgått men slopades för några år
sedan på ett tyvärr felaktigt underlag från fiskeristyrelsen.
Vi anser det vidare vara nödvändigt att
undersökningsfartyget Argos verksamhet inte inskränks
utan snarare utökas, då Sverige med sin långa kust och stora
vattenområden endast förfogar över ett enda
undersökningsfartyg, varför detta måste utnyttjas effektivt.
Prisreglerande åtgärder på fiskets område
I propositionen föreslås en neddragning av stödet till
fisket med 9 miljoner kronor. Inskränkningarna berör i
första hand stödet till foderfisk, stödet för exporten till
statshandelsländer och borttagande av de s.k.
övriggrupperna från prisregleringssystemet.
Normpriserna på fisk har legat stilla under de senaste
åren. Viss försämring med lägre normkvantiteter har
förekommit. Fisket har därigenom inte kompenserats för
ökade kostnader.
När jordbruksministern nu lägger förslag som innebär
betydande försämringar för det svenska sillfisket drabbar
det inte enbart sillfisket utan hela det svenska fisket. Om
det blir olönsamt att fiska sill måste en större del av
sillfiskeflottan övergå till annat fiske. Det enda tänkbara
fisket är i så fall torskfiske i Östersjön. Med hänsyn till det
dåliga torskbeståndet och de låga kvoter Sverige erhöll vid
höstens kvotförhandlingar i Warszawa räcker torskkvoten
inte till. Totalt har årets torskkvot minskat med nära 10 000
ton jämfört med 1990. Följden blir säkerligen ett fiskestopp
tidigt på hösten eller att fiskare för att överleva tvingas
bedriva olagligt fiske, dvs. fiska torsk, trots att kvoterna är
fyllda, med stora problem vid de internationella
förhandlingarna som följd. För att kunna behålla ett
differentierat fiske med utnyttjande av svenska kvoter och
för att behålla den begränsade fiskeflotta Sverige förfogar
över (500 skepp) är det i dagens läge inte rimligt att förändra
prisregleringen på det sätt regeringen föreslår.
Vi föreslår därför att innevarande års avtal förlängs att
gälla även budgetåret 1991/92.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till lån till fiskerinäringen för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 40 000 000 kr.,
2. att riksdagen beslutar höja lånetaket för fiskerilånen
till 2
500
000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fraktbidrag för foderfisk från
Östersjön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om undersökningsfartyget Argos
fortsatta verksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fiskprisregleringen.
Stockholm den 6 mars 1991
Jens Eriksson (m)
Hans Dau (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Carl G Nilsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Bertil Danielsson (m)