med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Regeringen föreslår att sockerbruken på Öland och
Gotland, efter en övergångsperiod, skall läggas ner. Man
hänvisar till att sockernäringen bör ges möjlighet att
utvecklas och göra nödvändiga strukturrationaliseringar. I
propositionen föreslås också att det särskilda stödet till
öbruken skall utgå under övergångsperioden, då åtgärder
vidtas för att underlätta omställningen. Stöd till
Mörbylånga sockerbruk skall lämnas längst t.o.m. 1992 års
sockerkampanj och till Roma sockerbruk längst t.o.m. 1995
års kampanj.
De 3,5 miljoner kronor som för närvarande utbetalas i
form av arealbidrag föreslås framöver komma att förstärka
länsanslagen i berörda län. Syftet är att underlätta
anpassningen och finna alternativ sysselsättning för
brukspersonalen.
Då riksdagen i juni 1990 tog beslutet om en ny
livsmedelspolitik (JoU 25, rskr. 327) fastslogs också vikten
av att sockernäringen ges möjlighet att utvecklas och göra
nödvändiga strukturrationaliseringar. Detta ansågs
nödvändigt för att även på sikt klara den ökade
internationella konkurrensen. Utskottet konstaterade
också att sockerproduktionen på Öland och Gotland spelar
en regional och sysselsättningspolitiskt mycket stor roll och
att den fortsatta betodlingen och driften av öbruken borde
bli föremål för regional- och sysselsättningspolitiska
överväganden.
Det är helt uppenbart att realistiska alternativa
satsningar måste till om den nu aviserade avvecklingen skall
kunna fullföljas.
Jordbruket står nu mitt uppe i en svår och arbetsam
omställnings- och anpassningsprocess där förberedelserna
för anslutning till EG är en mycket viktig faktor.
Mot den bakgrunden kan svårigheterna att också vidta
så drastiska åtgärder som de föreslagna bli mycket
svårbemästrade.
Vad gäller Gotland och Roma bör en utvärdering av
situationen göras efter betkampanjen 1993. Därvid bör
ökad klarhet stå kring jordbrukets övriga
omställningsprocess och nya överväganden göras
beträffande sockernäringens ställning på Gotland.
Vad beträffar sockernäringen på Öland måste också
klarhet ha uppnåtts huruvida realistiska
produktionsalternativ står till buds innan avgörande beslut
fattas om en definitiv nedläggning. I sammanhanget måste
också de miljö- och landskapsmässiga aspekterna vägas in.
En viktig faktor då det gäller sockernäringen är att
möjlighet skapas att exportera det överskottslager av socker
som i dag pressar ner den inhemska odlingsarealen. Det är
viktigt att odlingsarealen hålls uppe kring en nivå vid
produktionsbalans inte minst för möjligheten att bibehålla
svensk sockernäring även efter ett EG-inträde. Näringen är
och kommer att vara fullt konkurrenskraftig om den nivån
kan upprätthållas och inga nya ensidiga svenska
kostnadsökningar läggs på näringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående sockernäringen på Öland
och Gotland,
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande export av socker samt odlingsarealens
omfattning.
Stockholm den 6 mars 1991
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)