1973 års fiskevattenutredning föreslog ett antal insatser från samhällets sida för att främja sportfiskets utveckling. Utredningens förslag resulterade inte i några konkreta åtgärder. Undantaget blev att Fiskeristyrelsen fick ett särskilt anslag på ca 5 miljoner kronor att disponera för statligt stöd till fiskevård och bildandet av fiskevårdsområden. Dessutom får Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund samt Sveriges Fiskevattenägareförbund bidrag från anslaget till speciella projekt inom fiskevårdens område.
Detta anslag har på intet sätt motsvarat behovet. Väl motiverade ansökningar motsvarande ca 25 miljoner kronor har förelegat. Anslaget har dessutom inte höjts sedan det infördes i början av 1980-talet. Det uppgår under nuvarande budgetår till 5,324 miljoner kronor.
Regeringen föreslår nu i budgetpropositionen att anslaget för fiskevård m.m. skall upphöra från och med nästa budgetår. Detta förslag måste riksdagen tillbakavisa. Skälen till detta är många men främst följande:
1. Riksdagen har så sent som under föregående riksmöte utlovat statligt stöd till alla som före första september 1990 inkommer med ansökan om stöd för bildande av fiskevårdsområde.
I Stockholms län föreligger ansökningar om statligt stöd till 27 sådana fiskevårdsområden. Sammanlagt beräknas kostnaderna för dessa områdens bildande uppgå till ca närmare en miljon kronor. Enligt Fiskenämnden är den beräknade statsbidragsdelen ca 450 000 kronor.
2. Det finns fortfarande stora behov av aktiva fiskevårdsinsatser i våra sjöar och åar, utmed vår långa kuststräcka och andra vattendrag.
I Stockholms län finns väl motiverade ansökningar till sådana projekt där det sökta statsbidraget uppgår till ca 170 000 kronor. Det sammanlagt disponibla beloppet för Fiskenämnden är 15 000 kronor.
Under 1980-talet har sammanlagt ansökningar inkommit till Fiskenämnden för projekt som totalt beräknats till drygt 3 miljoner kronor, varav sökt statsbidrag uppgått till närmare 2 miljoner kronor. Totalt har under den tiden ca 700 000 kunnat beviljas.
3. Fiskevård bedrivs såväl i vatten där det råder fritt fiske med handredskap som i vatten där fiskekort måste köpas innan fiske påbörjas.
Några fiskekortsintäkter och/eller arrenden till vattenägarna finns inte att tillgå som finansieringskälla för fiskevården i vår skärgård där handredskapsfisket är fritt. Staten har ett ansvar för att fiskevård också bedrivs där, inte minst mot bakgrund av att det fria handredskapsfisket tillkom just av ett riksdagsbeslut.
4. I Stockholms län finns många mindre bäckar där havsöringen leker och ungarna växer upp. Det går inte att finansiera fiskevård i dessa vatten då dels den vuxna havsöringen befinner sig en kort tid i bäcken i samband med leken och då är fredad, dels de aktuella vattendragen är för små att fiska i. De har sin funktion som lekplats och barnkammare och är därmed en mycket viktig plats i havsöringens livscykel.
5. Det är viktigt att samhället (stat och kommuner) utvecklar samverkan med det ideella föreningslivet på bl.a. sportfiskets område. Genom att ta tillvara engagemang, kunnande samt arbetskapacitet hos föreningslivet betyder varje satsad krona mycket mer än vad som syns i räkenskaperna.
Sportfiskarna och Fiskevattenägarna gör betydande insatser för fiskevården med hänsyn tagen till erhållet statligt bidrag (sammanlagt ca 1 miljon kronor). Rådgivning och informationsverksamhet gentemot inte bara sina egna medlemmar (föreningar, klubbar, m.fl.) utan också gentemot allmänhet, andra fiskevårdsaktiva som t.ex. kommuner m.fl. är viktiga delar i dessa organisationers arbete.
Slopandet av statsanslaget till fiskevård m.m. får förödande konsekvenser för dessa organisationer. I en tid då den statliga administrationen på fiskets område ordentligt skall bantas, måste vi i än högre grad låta fiskets egna funktioner få ett fullgott stöd i sin verksamhet, inte minst på fiskevårdens område.
Behovet av statligt stöd till fiskevård är väl motiverat, för staten kan inte frånhända sig ansvaret för vården av miljön under vattenytan.
Fiskeristyrelsen har i sitt budgetäskande begärt 8,324 miljoner kronor för budgetåret 1991/92. Detta är väl motiverat och bör få riksdagens gehör.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar räkna upp anslaget för statligt bidrag till fiskevård m.m. så att det under nästkommande budgetår uppgår till 8,324 milj.kr.
Stockholm den 25 januari 1991 Pär Granstedt (c)