Fiskenämnderna utgör i dag den enda regionala kompetensen på fiskets område. I landets glesbygds- och kustområden drivs i dag hundratals utvecklingsprojekt som syftar till att skapa sysselsättning genom satsningar på fisketurism, matfiskodling och yrkesmässigt fiske. Fiskenämnderna gör också mycket viktiga insatser på miljöområdet vad gäller vattenkvalitén i landets sjöar, skydd av utrotningshotade fiskearter och åtgärder för att förhindra spridning av fisksjukdomar.
Riksdagen har såväl hösten 1989 som våren 1990 betonat vikten av att fiskenämndernas kompetens och lokalkännedom tillvaratas på länsnivå, och den har lagt fast att fiskefrågorna i framtiden skall hanteras av den nya länsförvaltningen.
Regeringen föreslår att 17 miljoner kronor sparas på den nuvarande fiskeadministrationen varav 7 miljoner på anslagen till fiskenämnderna.
Det bör i sammanhanget påpekas att den regionala andelen av fiskeriverket utgör mindre än en fjärdedel av personalresurserna. Inom fiskeriverket satsas således 3/4 av resurserna på central samordning och undersökningsverksamhet. Den andel av verksamheten som svarar för produktion och genomförande är således mycket begränsad.
Regeringens förslag innebär att den regionala fiskeriadministrationen drabbas av en proportionellt större nedskärning än den centrala delen av verksamheten.
Jag menar att vissa samordningsvinster kan göras när länsmyndigheterna slås samman. Denna besparing, som för fiskets del beräknats till 4 miljoner kronor, har redan aktualiserats i årets budgetproposition. Vi anser däremot att förslaget till nedskärningar i fiskenämndernas förvaltningsanslag om sammanlagt 3 miljoner kronor kommer att ge som resultat att viktig kompetens och verksamhet undandras från den regionala nivån. En sådan besparing är olönsam för samhället. I första hand bör därför besparingen avvisas, i andra hand yrkas om en omfördelning av besparingar till den regionala från den centrala fiskeriadministrationen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en minskning av föreslagna besparingar på regional nivå.
Stockholm den 5 mars 1991 Stina Eliasson (c)