Sportfisket, dvs. fiske med handredskap för nöje och rekreation, har under de senaste decennierna utvecklats till en av svenska folkets viktigaste friluftssysselsättningar.
En nyligen av Fiskeristyrelsen och SCB genomförd omfattande undersökning (Fritidsfiske 90) visar således att hela 2,8 miljoner personer i åldersgruppen 18--74 år är intresserade av fiske och att 2,1 miljoner av dessa utövade fiske de senaste 12 månaderna.
Trots sportfiskets omfattning och stora värde har samhällets och inte minst statens insatser för att utveckla verksamheten varit av ytterst liten omfattning. 1973 års Fiskevattenutredning presenterade förslag till finansiering av sportfiske och fiskevård genom en särskild allmän fiskevårdsavgift. Sportfiskarna har ställt sig positiva till införande av en allmän fiskevårdsavgift. Förslag till principer för en sådan avgift har också formulerats.
Befrielse från avgiften ges i följande fall: Personer som fiskar efter andra arter än lax och havsöring efter kust och i hav. Barn och ungdom under 16 år. Fiskerättsägare som fiskar i eget vatten. Licensierade yrkesfiskare.
Medel som inflyter genom fiskevårdsavgiften bildar en särskild fiskevårdsfond med kammarkollegiet som förvaltningsmyndighet.
Var och en som upplåter fiskerätt till annan skall vara skyldig att tillse att den, vilken fiskerätten upplåtits till, har erlagt fiskevårdsavgift.
På enskilt fiskevatten och allmänt vatten får kontroll utövas av den ordinarie statliga tillsynen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av allmän fiskevårdsavgift.
Stockholm den 24 januari 1991 Torsten Karlsson (s) Sture Thun (s)