Svenskt fiske är trots sin begränsade omfattning av stor
betydelse för vårt land. För tillsyn och övervakning, såväl i
fred som krig, fordras bofast befolkning med kännedom och
kunskaper om skärgård och hav.
Fiskarkåren, som i dag utgör drygt 3 000
personer, är snart det enda kunniga sjöfolk Sverige
har. Folkförsörjning och beredskap kräver inte bara kunnigt
sjöfolk utan också en flotta av välutrustade och välhållna
fartyg. Det vore olyckligt om fiskarkåren reducerades
ytterligare.
Tillgången på fiskevatten, som utökats genom den
uppdelning som genomförts av den s.k. vita zonen, ger
Sverige möjlighet att utnyttja den fiskeflotta som i dag
finns. Sverige bör genom förhandlingar byta till sig
fiskerättigheter av sådana arter som i annat fall måste
importeras.
Skärgården är kanske vår främsta rekreationskälla.
Vackra skärgårdar, på såväl ost- som västkusten, är lämpade
för segling och friluftsliv. Vatten står till förfogande för den
som vill fiska med handredskap, och i stora delar av vår
skärgård även för fritidsfiskare med yrkesmässiga redskap.
Denna tillgång måste skyddas bl.a. genom ett intensifierat
miljövårdsarbete, som också ger fisken möjlighet att leva
och reproducera sig. I vissa fall måste begränsningar införas
för att skydda hotade bestånd.
Det är viktigt att Östersjön och dess fiskbestånd
utvecklas positivt, i synnerhet då Sverige förfogar över
nästan 40 procent av Östersjöns vattenyta. Uttagen av
hotade bestånd måste begränsas genom internationella
avtal. Sverige kan inte ensamt svara för miljö- och
beståndsvård.
Våra insjöar och vattendrag är en tillgång som genom
aktiva insatser skulle kunna producera mångdubbelt mot i
dag. Genom utplanteringar och aktiva miljövårdande
insatser skulle produktionen av sötvattenfisk kunna öka
kraftigt. Vid avspärrning kan dessa vatten fullt utnyttjas och
därigenom utgör den en värdefull livsmedelsreserv. Därför
måste även det yrkesmässiga sötvattenfisket utvecklas.
Internationella avtal
Svenska fiskare känner oro inför framtiden. När Sverige
i mars 1989 undertecknade EFTA-överenskommelsen om
fullständig liberalisering av handeln med fisk och marina
produkter, öppnades inte bara den svenska marknaden fullt
ut, utan avtalet innebar också att samtliga generella stöd till
näringen avvecklades.
Regeringen har förklarat att Sverige inte skall avveckla
sitt stöd fortare än andra länder och att
konkurrensneutralitet skall råda. Trots dessa försäkringar
har regeringens politik gått i motsatt riktning.
Även diskussionerna mellan EFTA och EG om det s.k.
EEA-avtalet inger oro, då EG ställer krav på tillgång till
EFTA:s fiskevatten för att ge EFTA tillgång till den inre
marknaden. Det får enligt vår uppfattning inte ske
upplåtelse av fiskerättigheter mot annat än erhållande av
andra fiskerättigheter.
I de avtal om fiskeutbyte som träffas skall det enligt vår
mening alltid finnas ekonomisk balans. EG:s
fiskerättigheter i den f.d. vita zonen skall, i enlighet med
riksdagens beslut, minskas till förmån för svenskt fiske och
för att skydda fiskbestånden i Östersjön, främst torsk och
lax.
Svenskt fiske och EFTA
Sverige har genom det avtal som undertecknades i Oslo
1989 gått med på en fullständig liberalisering av handeln
med fisk och marina produkter. Avtalet innebär bl.a. att
den svenska marknaden öppnas för såväl import som
direktlandningar. Alla generella stöd skall avvecklas. Detta
innebär bl.a. att normprissystemet försvinner, liksom
troligen även större delen av det stöd som finansieras
genom Fiskeristyrelsen.
I samband med undertecknandet förklarade regeringen
att Sverige inte kommer att avveckla sina stöd i snabbare
takt än övriga EFTA-länder. Villkoren för svenskt fiske har
under de senaste åren försämrats i förhållande till
omvärlden. Det är olyckligt. Det är viktigt att de svenska
fiskarna får konkurrera på lika villkor med omvärlden. I
annat fall kommer svenskt fiske att till stor del slås ut.
Avregleringen av det svenska fisket skall enligt EFTA-
överenskommelsen vara genomförd med utgången av 1993.
Sverige måste noggrant följa utvecklingen i övriga EFTA-
länder, så att Sverige inte ensidigt drabbas. I den
genomlysning som fordras bör även representanter för
Fiskeristyrelsen och Sveriges Fiskares Riksförbund ingå.
Svenskt fiske och EG
Ett medlemskap i EG innebär ömsesidig fri tillgång till
varandras marknader för fisk och fiskprodukter. Tullhinder
avskaffas.
Ett svenskt medlemskap i EG bör också innebära att
fiskevattnen blir gemensamma och att EG får tillgång till de
svenska vattnen, men också att Sverige får tillgång till EG:s
vatten i Nordsjön. Det är angeläget att tillse att Sverige
erhåller kvoter med hänsyn till vatteninnehav och
fiskebestånd. De svenska fisktillgångarna bör, enligt vår
mening, inte bytas mot något annat än fiskerättigheter.
Samma princip skall även gälla för det EEA-avtal som
diskuteras mellan EG och EFTA där EG begär tillgång till
EFTA:s fiskevatten i utbyte mot annat än fiskerättigheter.
Miljön
Fisket är beroende av en god miljö. Utsläpp av olika
miljöskadliga föroreningar måste minska. Ett fortsatt
arbete med att rena utsläppen i luft och vatten är ett
oeftergivligt krav. Det räcker inte med enbart svensk rening
utan internationellt samarbete fordras. Det är viktigt att
åstadkomma en kraftig reducering av öststaternas utsläpp i
Östersjön liksom Finlands utsläpp i Bottenviken. Även
Norges utsläpp måste reduceras.
Sverige måste vara pådrivande i det internationella
miljövårdsarbetet. Målet skall vara att utsläppen minskas
till den nivå som naturen tål.
Det finns en rad verksamheter som påverkar
havsmiljön. Tippning av muddermassor måste ske så att det
ej skadar miljön och ej förstör fiske och
reproduktionsplatser.
Oljeutvinning som ryktesvis planeras såväl i Östersjön
som i Skagerrak kan bli ett hot mot miljön då spill och
förstörda bottnar inte kan undvikas. För att oljeutvinning
skall få äga rum måste höga krav på säkerhet ställas.
Havsbottnarna måste skyddas. Sandsugning i Kattegatt
har kunnat konstateras ge omfattande bottenskador, och
måste därför underställas strängare miljökrav.
Enligt vår mening bör miljökonsekvensbedömingar
användas vid prövning av oljeutvinning, sandsugning och
liknande projekt.
Vi menar att nya radikala fiskemetoder -- exempelvis
bomtrål -- skall miljöprövas innan de introduceras.
Forskning
Den svenska havs- och vattenforskningen är spridd på
flera huvudmän. Det finns centra för grundläggande
forskning som är knutna till universiteten i Stockholm,
Göteborg och Umeå. Då de svenska vattnen omfattar så
olika miljöer måste forskningen spridas geografiskt.
Det är med tillfredsställelse vi kan konstatera att
satsningar nu -- till följd av bland annat moderata förslag --
gjorts på nya byggnader vid Askö och Kristineberg. Vidare
har nybyggnad skett av havsfiskelaboratoriet i Lysekil.
En bättre samordning av den tillämpade forskningen är
enligt vår mening önskvärd. Fiskeristyrelsen bör inte vara
huvudman för forskning.
Det är också otillfredsställande att Fiskeristyrelsen
representerar svensk fiskeforskning via
havsfiskelaboratoriet i den internationella sammanslutning
av forskare som benämnes ICES, vars främsta uppgift är att
utfärda prognoser och lägga förslag till TAC, dvs. totala
uttag av olika fiskarter.
Vid ett inträde i EG måste ett breddat samarbete inom
havsforskningen komma till stånd. Det är då inte minst
angeläget att den svenska havs- och vattenforskningen
samordnas under en huvudman.
Vi föreslår därför att möjligheterna att lägga all
tillämpad havsforskning under en huvudman undersöks.
Anslag till fiskevård m.m.
Under 70- och 80-talen har drygt 1 000
fiskevårdsområden bildats i Sverige med syftet att
skapa en förvaltningsform för ägosplittrade fiskevatten så
att de görs tillgängliga för bl.a. sportfiske. Staten,
fiskevattenägarna och sportfiskarna har varit överens om
att detta är angeläget.
Våren 1990 beslutade riksdagen (1989/90
1990/91:JoU14) att statsbidrag för bildande av
fiskevårdsområden inte längre skall utgå. Enligt beslutet
skall de som ansökt om bildande av
fiskevårdsområdesförening före den 1 september medges
statsbidrag även om förrättningen inte var avslutad vid
utgången av år 1990. Fiskeristyrelsen äskade i årets
budgetframställning under detta anslag 8 324 000
kr.
I årets budgetförslag är hela anslaget ''fiskevård m.m.''
struket. Detta är inte acceptabelt.
Före den 1 september hade ytterligare 875 ansökningar
om bildande kommit in. Det sammanlagda behovet av
statsbidrag beräknas till ca 27 miljoner kronor. De sökande
har i dessa fall redan ådragit sig stora kostnader och har
givetvis förutsatt att staten i enlighet med riksdagsbeslut
skall erhålla statsbidrag.
Sportfiskarnas och fiskevattenägarnas organisationer
har till uppgift att informera om och stimulera till såväl
bildande av fiskevårdsområden som utförande av en god
fiskevård. En viss organisationsersättning har därför utgått
till dessa förbund ur detta anslag.
Fiskeristyrelsens förslag till anslag ''Bidrag till fiskevård
m.m.'' bör, enligt vår mening, tillgodoses.
Beståndsvård
Särskild uppmärksamhet måste ägnas Östersjöns lax-
och torskbestånd. Uppgörelsen med Sovjet om den s.k.
Vita zonen innebar att det rovfiske som pågått där skurits
ner kraftigt, om än inte tillräckligt. En fortsatt neddragning
av tredjelandsfiske i den svenska zonen skapar möjligheter
att återigen få upp torskstammen till en nivå som ger bättre
utrymme för beskattning.
Försök att utplantera torsk i Bottenhavet, där vattnet
har så låg salthalt att reproduktion inte är möjlig, är ett
lovvärt initiativ. Utplantering av ål, lax och annan fisk i våra
sjöar, vattendrag och vid våra kuster är ofta en bra satsning
till gagn för fritids- och yrkesfiske.
Det finns stora laxbestånd i Östersjön som dock till ca
85 procent består av odlad lax utplanterad i reglerade älvar.
Uppvandringen av lax i de naturreproducerande älvarna
har ökat det senaste året men är ändå otillfredsställande.
Internationella överenskommelser har träffats om de totala
uttagen -- TAC -- av lax vilket kommer att få betydelse för
framtiden. Det gäller dock att för framtiden noggrant följa
utvecklingen av Östersjöns laxbestånd samt fortsätta att
vidta åtgärder för att underlätta den naturreproducerande
laxens uppgång i älvarna.
Av stor betydelse för beståndsvården är också tillsynen
av att regler och bestämmelser efterlevs. Det krävs en
utökad övervakning till havs för att kontrollera utländskt
fiske i svensk zon. Fisketillsynen i skärgården och insjöarna
måste också förbättras. En förstärkning av bevakningen
under vissa perioder -- genom att exempelvis hyra in
enheter eller använda militärfartyg -- kan begränsa olaga
fiske och gagna fiskbeståndets tillväxt.
En tillsyn av det slag som sedan många år tillbaka funnits
i Bohuslän, innebärande frivilliga tillsyningsmän som mot
en ersättnig som i stort sett endast svarar mot deras
omkostnader, skulle innebära en förstärkt övervakning.
Det fria handredskapsfisket på södra ostkusten
Genom riksdagsbeslutet om fritt handredskapsfiske på
södra ostkusten gjordes stora intrång på vattenägarnas
urgamla rätt till fiske, i de flesta fall utan ersättning för
förluster och intrång.
De som utnyttjade sin fiskerätt för yrkesmässigt fiske har
fått vidkännas förluster genom att redskapen skadats och
förflyttats. Naturen har utsatts för ett ökat slitage och
störningar av fågel- och djurlivet har inte kunnat undvikas.
Vilka skador som uppstått och hur stora förluster som
åsamkats den enskilde är oklart. En utvärdering som
belyser konsekvenserna av riksdagens beslut bör därför
komma till stånd.
Fiskets framtid
I årets budget ges inga klara besked hur regeringen har
tänkt sig fiskets framtid ens för det kommande budgetåret,
vilket skapar ovisshet för fisket även på kort sikt.
Om regeringen, i enlighet med sitt löfte, anser att den
svenska fiskenäringen skall få likartade förhållanden som
fiskenäringen i andra EFTA-länder borde det redan nu lagts
förslag i denna riktning.
Vi förutsätter därför att regeringen i en kommande
proposition håller sitt löfte när det gäller avreglering och
konkurrensneutralitet till övriga EFTA-länder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av ett aktivt
miljövårdsarbete för fiskets vidareutveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkoren för upplåtelse av
fiskerättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tredje lands fiskerättigheter i den
f.d. vita zonen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den svenska fiskerinäringens rätt
att konkurrera på lika villkor med omvärlden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om havs- och fiskeforskningen,
6. att riksdagen till Bidrag till fiskevård m.m. (nytt
anslag) för budgetåret 1991/92 anvisar ett
reservationsanslag på 8
324
000 kr.,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beståndsvård,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fiskeövervakning,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av
konsekvenserna av det fria handredskapsfisket,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om oljeutvinning och
sandsugning,1]
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöprövning av radikala
fiskemetoder.
Stockholm den 23 januari 1991
Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Ivar Virgin (m)
Mona Saint Cyr (m)
Birgit Henriksson (m)
Hans Dau (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Anders G Högmark (m)
Karl-Gösta Svenson (m)