Laxen utgör en mycket viktig resurs för fiske i olika
former i Västerbotten. Vi kan gå långt tillbaka i tiden och
finna att fiskets betydelse alltid varit stort. Ursprungligen
var det fisket i älvarna med fasta redskap, nät, not m.m.,
som var de vanligaste fångstmetoderna.
Kustfisket efter lax med olika typer av fasta redskap
(ryssjor, fällor m.m.) har under 1900-talet lagt beslag på en
mycket stor del av det laxfiske som bedrevs i älvarna och
utgör en mycket viktig resurs för fiskerinäringen i länet. Det
beräknas att mellan 30 och 50 % av fångstvärdet härrör från
laxfisket.
Intresset för sportfiske efter lax har tagit fart först sedan
laxbestånden i älvarna minskat kraftigt, och därför har detta
fiske ännu ej fått någon större omfattning. Tillgången på lax
är för dålig.
Laxfiskets struktur har förändrats sedan 1950-talet i
mycket hög grad, beroende på att en allt större del av
fångsten tas i havet och framför allt i södra Östersjön.
Denna utveckling har varit möjlig främst genom att
redskap, båtar och annan utrustning har förbättrats.
Danmark, Sverige och Finland har lett denna utveckling.
Under senare år har även Sovjet tillkommit som
laxfiskenation.
De goda förutsättningarna för laxfiske i Västerbotten
har sin grund i att det har funnits ett antal älvar med bestånd
av lax (och havsöring). Främst i de stora älvarna
Umeälven/Vindelälven och Skellefteåälven, och därutöver
finns det ytterligare ett tiotal som kan betraktas som
laxvattendrag. Både Umeälven och Skellefteåälven är
numera utbyggda, men ändock så finns det en mycket stor
potential för ett laxfiske som baseras på de kvarvarande
naturliga laxbestånden.
Laxfiskets reglering
Eftersom fisket i havet sker på uppväxande lax har fisket
haft mycket negativa konsekvenser för laxen och särskilt då
de vilda bestånden. Kravet om en reglering av laxfisket i
havet började resas redan under slutet av 1960-talet och
början av 1970-talet. Utredningen Lax (DS JO 1984:5)
medförde att en del mera påtagliga försök gjordes för att få
till stånd en reglering av laxfisket.
1983 drev fiskeristyrelsen igenom en reglering av
laxfisket enbart vid kusten och i älvarna, trots att alla med
kunskaper och insikter i frågan var helt eniga om att det
förelåg ett för högt fångstuttag i havsfisket. Sedan dess har
frågan om reglering av havsfisket bearbetats men aldrig
kommit till någon lösning.
Mot bakgrund av den mycket kraftiga ökningen av det
svenska havsfisket efter lax som skett undr 80-talet
förefaller det märkligt att fiskeristyrelsen inte drivit igenom
erforderliga regleringar av havsfisket. Eftersom det är i
Sverige som flertalet av vattendragen med vilda laxbestånd
finns borde det också innebära att vi med konkreta åtgärder
skall visa vårt ansvar.
Om inga konkreta åtgärder omgående vidtas till skydd
för Östersjöns naturreproducerande laxstammar, så
kommer dessa att inom en snar framtid och för all framtid
vara utslagna ur vår fauna. Frågan är allvarlig och måste
snarast få en lösning genom beslut om fredning av lax i de
till Sverige hörande uppväxtområdena i södra Östersjön
och en nationell överenskommelse om fredning på laxens
uppväxtområden i hela Östersjön. Därutöver behövs
ytterligare begränsningar av fiske efter lax med
mängdfångande redskap längs norrlandskusten samt i och
strax utanför älvarna.
Turismen utgör en stor näringsgren där sportfiske
efterfrågas av många. Möjligheterna att utveckla ett
sportfiske som baseras på lax försvåras i mycket hög grad av
överfiskningen som även är ett allvarligt hot mot våra vilda
laxstammar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder till skydd för Östersjöns
naturreproducerande laxstammar.
Stockholm den 24 januari 1991
Eivor Husing (s)
Lena Boström (s)