Östersjöns bestånd av naturreproducerande -- vild -- lax
hotas av utrotning. Detta får ej ske. Det största hotet mot
den vilda laxen är det ökande fisket i Östersjön. Under de
senaste 10--15 åren har fångsterna fördubblats och idag
fångas mer än 3 000
ton lax per år. Andelen naturreproducerad lax är nu
nere i omkring 15 % från att tidigare ha utgjort hela
beståndet.
Laxens livscykel visar att den är beroende både av ett liv
i älvar och ett liv i havet. Laxen går upp i älvarna och leker
på hösten. Ungarna kläcks påföljande år. De stannar kvar i
älven i tre år innan de går ut i havet. Då kallas fisken smolt.
Sedan stannar fisken i havet i 2--4 år innan den är lekmogen
och åter går upp i älven och kretsloppet är slutet.
Den låga andelen ''vild'' lax i fångsterna i Östersjön
innebär att alldeles för få individer vandrar upp i våra
norrlandsälvar för att leka. Detta får flera konsekvenser.
Det ena är att de laxförande älvarnas produktionskapacitet
utnyttjas dåligt, vilket i sig är slöseri med resurser, men det
allvarligaste problemet är att den genetiska mångfalden
urholkas. Ju färre laxar dessto större risk att de enskilda
individerna är släkt. En minskad genetisk mångfald är ett
hot mot artens existens, eftersom sårbarheten ökar.
Flera olika projekt har på olika sätt arbetat med att
förbättra förutsättningarna för den vilda laxen. Ett sådant
är projekt Västerbottenslax som startade 1988.
Målsättningen är att öka uppgången av lax och havsöring i
länets 140 mil laxälvar. Förhoppningen är att satsningen i
slutändan skall skapa sysselsättning genom ökad turism.
Projektet finansieras med lika delar av staten, länets alla
kommuner och näringslivet. Projektarbetet innebär bl a
avelsarbete med älvtypiska laxarter, biotopåtgärder och
åtgärder för att begränsa mynningsfisket.
Det största problemet är dock fisket i Östersjön. Det är
av största vikt att detta fiske regleras och minskas. Följande
åtgärder behövs: En fredningszon i centrala Östersjön
skulle, enligt flera bedömare, vara tillräckligt för att på sikt
rädda den naturreproducerade laxen. För att
kompensera yrkesfisket bör man göra
kompensationsutsättning av lax längs kustområdena i södra
Östersjön. Staten måste ta ett större ansvar för den
naturreproducerade laxens överlevnad. Med större ansvar
avses mer pengar. Jämfört med våra nordiska grannar,
satsar Sverige bara en tiondedel på fiskevård.
Den naturligt reproducerande ''vilda'' laxen är en
naturtillgång som vi inte har råd att utrota. Därför behövs
åtgärder nu.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att rädda den
naturreproducerade laxen.
Stockholm den 23 januari 1991
Maggi Mikaelsson (v)