Fiskevårdsområden bildas för att samordna fiske och
fiskevård. Vid bildandet av ett fiskevårdsområde fordras en
noggrann utredning för att fastställa vem som äger olika
fiskerätter. Utredningsarbetet går i snitt på 1 000 kr
per fiskerättsägare.
Staten har lämnat bidrag vid bildandet av
fiskevårdsområden, 70 %
av kostnaderna, när det har handlat om
riksintressanta vattendrag, och 50 %
vid övriga vattendrag. Detta bidrag har i och för sig
varit helt otillräckligt, men uppfattats som om regeringen
ansett det viktigt med fiskevård.
Att, som regeringen föreslår i budgetpropositionen,
slopa fiskevårdsanslaget är oacceptabelt. Förslaget innebär
klart försämrade förutsättningar för fiskevård och därmed
också för fisket. Det innebär också minskade möjligheter
att vårda vår vattenmiljö, något som har blivit allt viktigare,
samt att inga bidrag utgår till bildande av
fiskevårdsområden i enlighet med riksdagens tidigare
beslut.
1973 års fiskevattenutredning presenterade flera förslag.
Ett av dem var att sportfiske och fiskevård skulle finansieras
genom en särskild allmän fiskevårdsavgift. I utredningens
förslag gavs inte uttryck för några konkreta åtgärder
förutom ett anslag på ca 5
milj.kr. för statligt stöd till fiskevård och bildandet av
fiskevårdsområden.
Bildande av fiskevårdsområden har bidragit till att
allmänhetens tillgång till fiskevatten ökade. Tittar man på
antalet ansökningar, som inkommit till länsstyrelserna runt
om i landet före den 1 september 1990, får man en mätare
på intresset för bildande av fiskevårdsområden -- 875 st.
Halland exempelvis har 41 ansökningar, där man
beräknar att bidraget skulle bli ca 3 milj.kr.
Bidraget har inte ökat sedan det infördes i
början av 1980-talet.
Allmän fiskevårdsavgift
Sportfiskarna har också ställt sig positiva till införande
av en allmän fiskevårdsavgift. Principerna för en sådan
avgift har Sportfiskarna formulerat enligt följande:
En avgift skall syfta till att främja långsiktig fiskevård
och tillsyn, att tillgodose sportfiskets servicebehov, att
främja sportfiskets allmänna utveckling, information och
utbildning.
Allt insjöfiske samt fiske efter lax och havsöring i hav
och längs kust skall omfattas av avgiftsplikt.
Avgiftens storlek föreslås att i 1991 års penningvärde
uppgå till 50 milj.
kr.
Befrielse från avgiften bör kunna ske i vissa fall:
Personer som fiskar efter andra arter än lax och havsöring
efter kust och i hav. Barn och ungdom under 16 år.
Fiskerättsägare som fiskar i eget vatten. Licensierade
yrkesfiskare.
Medel som inflyter genom fiskevårdsavgiften bildar en
särskild fiskevårdsfond med kammarkollegiet som
förvaltningsmyndighet. Bestämmanderätt över
fondmedlens användning anförtros en fondstyrelse. I
styrelsen, som utses av regeringen, bör ingå en representant
för vardera Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund,
Sveriges Turistråd, Fiskeristyrelsen och Sveriges
Fiskevattenägareförbund. Dessutom utses en ordförande
efter förslag från Sveriges sportfiske- och
fiskevårdsförbund.
Var och en som upplåter fiskerätt till annan skall vara
skyldig att tillse att den, vilken fiskerätten upplåtits till, har
erlagt fiskevårdsavgift.
På enskilt fiskevatten och allmänt vatten får kontroll
utövas av den ordinarie statliga tillsynen.
För fiskevårdsavgiften kan lämpligen samma system för
administration och uppbörd tillämpas som gäller för
jaktvårdsavgiften.
Administrationen kan skötas av Sveriges sportfiske- och
fiskevårdsförbund.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av stöd till fiskevårdsåtgärder.
Stockholm den 24 januari 1991
Ulla-Britt Åbark (s)
Owe Andréasson (s)