Fiske med handredskap -- sportfiske -- har under senare år blivit en fritidssysselsättning som många i vårt land ägnar sig åt. Det engagerar människors natur- och miljövårdsintresse.
Efter 1973 års Fiskevattensutredning fick fiskeristyrelsen ett belopp på c:a 5 milj.kr. att disponera för statligt stöd till fiskevård och bildande av fiskevårdsområden. Förbundet Sportfiskarna och Fiskevattenägarförbundet har fått anslag på c:a 1 milj.kr.
Man har liggande ansökningar på c:a 25 milj.kr. grundade på intentionerna från utredning och uttalanden. Behovet har sålunda visat sig vara betydligt större än tilldelat anslag.
Men även den nedprutade summa som erhållits har haft positiv effekt och hjälpt till med förbättrad fiskevård. Bidraget har stimulerat till insatser från vattenägare och sportfiskare och varit en förutsättning för bidrag från kommuner. Att täcka alla kostnader för aktuella åtgärder med fiskekortinkomster eller arrendeavgifter som vattenägarna erhåller förslår inte långt.
Det statliga bidraget har under 1980-talet trots penningvärdesförändring varit i stort sett oförändrat.
Det har arbetats hårt av frivilliga och ideella krafter för att bilda fiskevårdsområden. Stödet från staten har i de flesta fall varit en förutsättning för att projektet skall kunna genomföras. Därför får indraget stöd som nu föreslås tämligen svåra konsekvenser för det fortsatta fiskevårdsarbetet.
Som exempel kan nämnas ett antal projekt i Kalmar län som riskerar att bli bottennapp om stödet för fiskevårdsområden skulle utebli. Det gäller fiskevårdsområden i Emån, välkänd bl.a. för laxfisket, från mynningen vid Östersjön i Oskarshamns kommun, förbi Högsby och upp till Järnforsen. Det gäller bl.a. områden i Västerviks, Vimmerbys och Emmaboda kommuner, i åar och vattendrag. Fortsatta insatser nu ger förutsättningar för utveckling och bevarande av fiskevatten och fiskebestånd för kommande tider.
Det kan naturligtvis vara motiverat att även insatser på fiskets områden blir föremål för prutningar i ett ansträngt statsfinansiellt läge. Men en bantning här måste ske på ett sätt som paras med förnuft och insikt om vad bl.a. naturvården står för. Mot den bakgrunden kan anslagshöjningar tillfälligtvis få anstå. Uteblivet anslag skulle medföra att redan förberedda projekt inte kan effektueras och att arbetet med bildande av fiskevårdsområden avbryts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om anslag till fiskevård.
Stockholm den 23 januari 1991 Birger Rosqvist (s)