Sportfisket är en av våra allra största fritids- och
friluftsaktiviteter, en folkrörelse som omfattar samtliga
ålders- och socialgrupper. Intresset för sportfiske ökar
också ständigt i landet. En undersökning gjord av
Statistiska Centralbyrån (SCB) visade att ca två miljoner
svenskar fiskade någon gång per år och att ca en miljon av
dessa fiskade oftare än fem gånger per år. Vid SCB:s
undersökning 1982/83 var motsvarande siffror 2,2 miljoner
respektive 1,2 miljoner.
Anledningarna till detta stora och ökande
sportfiskeintresse är bl.a. att sportfiske är en billig
fritidsaktivitet. Sportfiske kan bedrivas av gammal som
ung, män och kvinnor, handikappade etc.
Sportfisket har en mycket stor motivbredd, dvs. det
rymmer många olika aktiviteter och är synnerligen lämpat
som familjeaktivitet. Sportfisket har särskilt goda
egenskaper vad gäller naturuppfostran av barn och
ungdom. Allt detta gör sportfisket till en värdefull
fritidsaktivitet, inte bara för den enskilde utövaren utan
också för samhället. Från samhällets sida har man nu också
börjat upptäcka sportfiskets stora betydelse, inte bara
socialt och rekreativt, utan också för turismen, den svenska
såväl som den utländska. Många olika satsningar planeras
för att utveckla fisketurismen på många håll i landet.
Förutsättningen för en vidare utveckling av sportfisket
som fritidsaktivitet är emellertid att en effektivare fiskevård
planeras och genomförs. Resurserna är inte outtömliga och
en mängd andra intressen gör anspråk på den befintliga
vattenresursen. Sedan några år är sportfisket fritt runt hela
vår kust samt i de fem största sjöarna, en mycket uppskattad
reform. Men för att ytterligare utveckla dessa vatten för
sportfiske måste medel avsättas såväl för fiskevård som för
service. Inom enskilda vatten kan förvisso
fiskekortsavgifter ge vissa medel för fiskevård, men för att
kunna bibehålla och utveckla ett sportfiske för alla fordras
ett tillskott av medel för insatser inom fiskevården.
Fiskevattensutredningen föreslog att för finansieringen
av fiskevårdsåtgärder borde en allmän fiskevårdsavgift
införas. Dvs. att alla som fiskar skulle lösa ett allmänt
fiskekort med undantag av ungdomar under exempelvis 15
år. En sådan avgift skulle kunna inbringa uppemot 20
milj.kr. tll vård och utveckling av fisket. Fiskeristyrelsen
lade i sin petita till 1987/88 års budget förslag om införande
av fiskevårdsavgift för täckande av kostnader för
fiskevården. Regeringen har hitintills varit avvisande till
förslaget bl.a. av administrativa skäl. Enligt vår mening har
införandet av ett fritt handredskapsfiske utefter våra kuster
och de fem största insjöarna inneburit att betydande
fiskevatten nu står till det allmänna fiskets förfogande. Det
finns därför starka skäl att öka fiskevårdsinsatserna. Det
bör med anledning därav prövas att täcka dessa kostnader
genom en fiskevårdsavgift.
Vid tidigare riksdagsbehandlingar i denna fråga har
förslaget avstyrkts. Motiveringen har varit att kostnaderna
för administration, kontroll och tillsyn är svåra att beräkna.
Enligt vår uppfattning kan dessa kostnader minimeras om
fiskeorganisationen ges i uppdrag att ansvara för detta.
Denna modell är ju redan prövad på jaktområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införandet av en allmän
fiskevårdsavgift.
Stockholm den 23 januari 1991
Sven-Åke Nygårds (s)
Anita Modin (s)
Barbro Evermo Palmerlund (s)
Bo Finnkvist (s)