Fiskerilånen är till stor nytta för förnyelse och
förbättring av den svenska fiskeflottan. Hittills har staten
årligen lånat ut ca 40 milj. kr. per år för detta ändamål.
Uppgifter, bl.a. i regeringens s.k. krispaket från hösten
1990, gör gällande att regeringen har för avsikt att slopa
dessa lån. Om så sker kommer många små yrkesfiskare att
slås ut. Livskraftiga företag kommer att försvinna och
arbetstillfällena kommer att bli än mindre i regioner där
annat sysselsättningsalternativ saknas. Dessutom kommer
nyrekryteringen av bl.a. ungdomar till yrkesfisket att
försvåras avsevärt.
Efterfrågan på fiskerilån är större än den ram som
tidigare varje år tilldelats fiskeristyrelsen för denna
verksamhet. Detta visar också att lånen fyller en viktig roll
i arbetet att åstadkomma bättre arbetsmiljö och större
sjösäkerhet men också bättre ekonomi i de olika
fiskeföretagen.
Om förslaget skulle bli verklighet innebär det att Sverige
blir det första EFTA-land som tar bort detta stöd till
fiskenäringen. Det är också viktigt att slå fast att det här inte
rör sig om bidrag utan om lån som betalas tillbaka till staten
mot en ränta som är 2/3 av den vanliga bankräntan. Att
slopa denna form av lån skulle vara att gå rakt motsatt den
väg som våra konkurrentländer gör i fiskepolitiken. Ett
exempel på detta är att den norska regeringen nyligen
föreslagit att ett ökat stöd med 300 milj. NKR skall utgå till
det norska fisket.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av bibehållande av de
statliga fiskerilånen.
Stockholm den 22 januari 1991
Sven-Olof Petersson (c)
Elving Andersson (c)