I Norrlands inland förekommer ett omfattande
sportfiske. Man räknar med att cirka hälften av
befolkningen idkar fiske någon gång om året. Fisket är
dessutom ett mycket viktigt underlag för turism.
Fisketurism är till stor del koncentrerad till
fjällkommunerna. Det finns goda förutsättningar för en
utveckling av turistfisket i fjällområdet, men en del
förändringar av nuvarande regler bör tillkomma.
Enligt gällande regler kan fiskevårdsområde inte
omfatta statens vatten, som är belägna väster om
odlingsgränsen.
Oftast är dessa fiskevatten utsatta för ett starkt
fisketryck samtidigt som det även finns fiskevatten som är
mindre tillgängliga. Effekten blir där dålig återväxt och
utveckling av beståndet.
Behovet av fiskevårdande insatser för att främja ett
ändamålsenligt nyttjande är därför påtagligt.
Förutsättningen för fiskevården ovanför odlingsgränsen
kompliceras av förhållandet att staten ensam eller till
övervägande del innehar fiskerätten. Dessutom har
samerna en generell rätt till husbehovsfiske.
Fiskeavgifterna som inflyter går till större delen till
Samefonden, som inte har ett ovillkorligt ansvar för
fiskevården.
Då ansvarsförhållandena är oklara i fiskevatten med
delat ansvar från statligt och privat ägande, blir fiskevården
inte lika effektiv som där fiskevårdsområden har bildats.
Den bästa lösningen är att samtliga parter finns samlade
inom fiskevårdsområdet och där främjar ett ändamålsenligt
nyttjande av fiskevattnet.
Den grundläggande målsättningen med
fiskevårdsområde är ju att samordna fiskets bedrivande och
fiskevården. Fisken känner ju inga gränser. För att kunna
bedriva meningsfulla fiskevårdsinsatser bör ett område
omfatta hela sjön. Idag kan förhållandet vara att staten äger
viss del och inte vidtar några åtgärder för förbättring av
fisket. Enskilda intressenter och kommuner som lämnar
bidrag känner därför skepsis mot att satsa resurser på
fiskevård i olika former som inte kommer intressenterna till
godo.
Staten åker snålskjuts på andra. Ett bra och varaktigt
fiske gynnar även rennäringen och samerna. Samernas rätt
till fiske är fastställt enl rennäringslagen och någon
inskränkning för deras del får inte ske.
För såväl den bofasta befolkningen som de turistande
fritidsfiskarna måste en ändring av nuvarande förhållande
komma till stånd.De regionala myndigheterna --
fiskerinämnden -- bör i samarbete med samebyarna planera
upplåtelse och fiskevårdande åtgärder. På grund av de
splittrade ägarförhållandena måste en samverkan ske för att
insatserna skall bli meningsfulla.En samverkan måste
omfatta både enskilt och statligt vatten. Den enda juridiskt
hållbara samverkansformen är bildande av
fiskevårdsområden. En ändring av lagen om
fiskevårdsområden måste genomföras för att en samordning
och utveckling av fisket och fiskevården skall kunna
åstadkommas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av lagen om
fiskevårdsområden.