Inom Östersjön bedömes beståndsläget för såväl sill/strömming som skarpsill som gott medan motsvarande bedömning avseende torsk är bekymmersam. Den totalt tillåtna fångstmängden för sill/strömming i Östersjön under 1991 utgör 486 000 ton varav den svenska andelen är ca 120 000 ton och för skarpsill 163 000 ton varav den svenska andelen är 24 000 ton. Detta motsvarar samma fångstmängder som under 1990. Vad beträffar den totalt tillåtna fångstmängden torsk i Östersjön har denna sjunkit med nästan en femtedel till 171 000 ton.
Den svenska outnyttjade kvantiteten av kvoten för sill/strömming och skarpsill är sedan flera år mycket hög beroende på vikande avsättning, låga priser och dålig lönsamhet för såväl fiskare som beredningsindustri. Detta förhållande tillsammans med det vikande torskbeståndet skapar oro inom branschen och medför såväl sysselsättnings- som ekonomiska problem. Dessutom är det låga kvotutnyttjandet en nackdel för svenskt vidkommande i det internationella fiskesamarbetet i samband med fördelningen av tillgängliga fiskeresurser i Östersjön.
Det är av dessa orsaker ytterst angeläget att omedelbara åtgärder vidtages för att stimulera såväl det svenska Östersjöfisket av sill och skarpsill, som beredningsindustrins försök att genom produktutveckling och marknadsåtgärder finna avsättning för sill och skarpsill till mänsklig konsumtion. En lokalisering av ett ''branschinstitut'' till Simrishamn för att främja marknads- och produktutveckling av sillbaserade livsmedel skulle positivt påverka detta arbete. Av stor betydelse för en sådan lokalisering till Simrishamn är den stora koncentration av resurser för mottagning, filetering och vidareförädling av sill som finns inom Simrishamnsregionen samt närheten till Lunds Universitet och dess livsmedelsinriktade forskning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att fiskeristyrelsen får i uppdrag att undersöka möjligheterna att till Simrishamn lokalisera ett ''branschinstitut'' för sill, strömming och skarpsill, i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 22 januari 1991 Karl Erik Olsson (c) Ingbritt Irhammar (c)