Nu och då kan vi läsa i dagstidningarna om att
Östersjölaxen är utrotningshotad. Några dagar senare står
att läsa i samma tidningar att det finns enormt med lax i
Östersjön. Båda påståendena är dessutom riktiga, vilket
föranleder en förklaring.
Rekryteringen av lax till Östersjön sker dels genom
utvandring av laxungar från det fåtal älvar som har
kvarvarande reproduktionsområden, dels genom utsättning
av odlade laxungar i de älvar där lekplatser och
uppväxtområden förstörts genom vattenkraftsutbyggnad.
Under den senaste 15-årsperioden har utsättningarna av
odlade laxungar mer än fördubblats samtidigt som
utvandringen av naturreproducerade laxungar från de
''naturliga'' älvarna successivt minskar. De
naturreproducerade laxungarna utgör idag ca 10 % av
rekryteringen till Östersjön och andelen odlade laxungar är
således ca 90 % vilket förklarar den stora mängden lax i
Östersjön.
Under samma tidsperiod har laxfångsterna i
Östersjöområdet ökat från ca 2 000
ton/år till ca 3 000
ton/år. Ökningen hänför sig till havsfisket på laxens
uppväxtområden i egentliga Östersjön där alla älvars
laxbestånd är blandade och där fisket därför drabbar alla
älvbestånd proportionellt lika. Detta kraftiga fiske i havet
medför att andelen laxar som överlever till lek minskar
drastiskt. Då det behövs ca 25 gånger fler föräldrapar i en
naturlig lek än i en odling för att ge samma mängd
utvandringsfärdiga laxungar är det främst de
naturreproducerade laxbestånden som drabbats. Följden
har blivit att dessa laxbestånd håller på att utrotas då alltför
få leklaxar tillåts att nå sina lekplatser.
De naturlaxförande älvarnas kapacitet för produktion av
laxungar utnyttjas i nuläget endast till 10--20 %. Detta har
med stor sannolikhet redan medfört genetiska skador på
vissa älvars laxbestånd. Denna, främst för de oersättliga
naturbestånden, katastrofala situation har ingående
beskrivits i utredningen ''Lax'' (Ds Jo 1984:5). Utredningen
presenterade bl.a. åtgärdsförslag som möjliggör en
nyttjande- och bevarandeplan för Östersjöns laxbestånd.
Planen har två huvudkomponenter; dels att laxen fredas på
sina uppväxtområden i Östersjön varigenom naturlaxen
räddas, dels att med fördröjd utsättning av laxungar på
strategiska kustavsnitt bibehålla ett yrkesfiske efter lax som
kompensation för det uteblivna traditionella havsfisket.
Metodiken har provats i stor skala och metodens
användbarhet har bekräftats i rapporten ''Fördröjd
utsättning och fredningsområde -- räddningen för laxen och
laxfisket i Östersjön''. Arbetet har genomförts av en
referensgrupp på uppdrag av fiskeristyrelsen.
Laxutredningens förslag har dock inte resulterat i några
konkreta åtgärder.
Jordbruksutskottet behandlade våren 1990 regeringens
proposition 1989/90:123 angående fisket. Propositionen och
utskottets betänkande (1989/90:JoU22) berörde laxfisket
och den naturreproducerade laxens situation. Utskottet
konstaterade att man delar
i allt väsentligt den mening som uttryckts i
proposition beträffande laxfisket och vården av laxens
reproduktionsområden. Som jordbruksministern anför bör
laxfisket utformas så att det inte hotar de
naturreproducerade laxstammarna och så att deras
genetiska mångfald bevaras. Alla fiskande har ett
gemensamt ansvar för att medverka till att rädda den
naturreproducerade laxen. Det är nödvändigt att vidta
ytterligare effektiva åtgärder för att skydda den.
Åtgärderna måste beröra såväl älv- och kustfiske som det
traditionella havsfisket.
Med facit i hand kan nu konstateras att den totalt tillåtna
fångstmängden, TAC, (Total Allowable Catch) av lax i
Östersjön på 3 350
ton för 1991 ligger i nivå med de fem senaste årens
fångstuttag och innebär således ingen egentlig begränsning.
Efterlevnaden av en TAC är dessutom mycket svår att
kontrollera. Internationella Havsforskningsrådet (ICES)
har efter beräkningar rekommenderat en TAC på högst 1 550
ton/år för att ej hota laxbestånden i Östersjön.
Vidare att fiskeristyrelsen, som ansvarigt statligt verk,
avstått från att fullfölja regeringens och riksdagens
intentioner avseende begränsningen av laxfisket. Vid
fiskeristyrelsens sammanträde 1990-12-10 beslutade
styrelsens majoritet således att inte införa några ytterligare
begränsningar av vare sig älv- och kustfisket eller det
traditionella havsfisket.
Om inga konkreta åtgärder omgående vidtas till skydd
för Östersjöns naturreproducerade laxstammar så kommer
dessa att inom en snar framtid och för all framtid vara
utslagna ur vår fauna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
skydda den naturreproducerade laxen i enlighet med vad
som redovisats i motionen.
Stockholm den 18 januari 1991
Åke Wictorsson (s)
Leif Marklund (s)
Sten Östlund (s)