Sportfisket, dvs. fiske med handredskap för nöje och
rekreation, har under de senaste decennierna utvecklats till
en av svenska folkets viktigaste friluftssysselsättningar.
En nyligen av fiskeristyrelsen och SCB genomförd
omfattande undersökning (Fritidsfiske 90) visar att hela 2,8
miljoner personer i åldersgruppen 18--74 år är intresserade
av fiske och att 2,1 miljoner av dessa utövade fiske de
senaste 12 månaderna.
70 % fiskade enbart med handredskap (sportfiskare).
Det kan också nämnas att antalet fisketillfällen under ett år
uppgick till 34 miljoner och att ca 600 000
personer turistfiskade totalt 5,3 miljoner dagar.
Sportfiskarna spenderade senaste året ca 2 miljarder kronor
på sin aktivitet. Därtill kommer ungefär lika mycket för
inköp av båt, campingutrustning m.m. Sportfisket är också
den mest jämlika av alla friluftsaktiviteter, det ger goda
resultat inom förebyggande hälsovård samt tar tillvara
människors natur- och miljövårdsintresse.
Trots sportfiskets omfattning och stora värde så har
samhällets och inte minst statens insatser för att utveckla
verksamheten varit av ytterst liten omfattning. 1973 års
Fiskevattenutredning presenterade flera förslag, bl.a.
skulle sportfiske och fiskevård finansieras genom en
särskild allmän fiskevårdsavgift.
Utredningen resulterade emellertid tyvärr inte i några
konkreta åtgärder. Enda undantaget blev att
fiskeristyrelsen fick ett särskilt anslag på ca 5 milj.kr. att
disponeras för statligt stöd till fiskevård och bildande av
fiskevårdsområden. Dessutom får Sveriges Sportfiske- och
Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna) och Sveriges
Fiskevattenägareförbund bidrag från anslaget till speciella
projekt (ca 1 milj.kr.). Dessutom har handredskapsfisket i
mitten på 1980-talet blivit fritt efter södra ostkusten och i de
stora insjöarna.
Sportfiskets omfattning och värde borde enligt vår
uppfattning motivera ett betydligt större engagemang från
samhället och inte minst från statens sida.
Sportfiskefrågorna borde således på ett helt annat sätt
avspeglas i den statliga fiskeriadministrationen. I det förslag
till omorganisation av fiskeristyrelsen som regeringen avser
att redovisa i en tilläggsproposition, bör därför trots
rationalisering av verket en enhet inrättas för sportfiskets
speciella frågor.
Anslaget för fiskevård m.m. har på intet sätt motsvarat
behovet. Väl motiverade ansökningar motsvarande ca 25
milj.kr. har således förelegat. Trots detta har bidraget betytt
mycket för en förbättrad fiskevård och utveckling av
sportfisket, bl.a. genom att det stimulerat till insatser från
vattenägare och sportfiskare samt i många fall varit en
förutsättning för kommunala bidrag.
Bidraget har inte ökat sedan det infördes i början av
1980-talet utan uppgår innevarande budgetår till 5,324
milj.kr. Från Sportfiskarna har i olika sammanhang yrkats
att bidraget skall höjas kraftigt. I årets budgetproposition
föreslås i stället att anslaget skall utgå.
Allmän fiskevårdsavgift
Sportfiskarna har också ställt sig positivt till införande av
en allmän fiskevårdsavgift. Principerna för en sådan avgift
har Sportfiskarna formulerat enligt följande:
En avgift skall syfta till att främja en långsiktig
fiskevård och tillsyn,att tillgodose sportfiskets
servicebehov,att främja sportfiskets allmänna
utveckling, information och utbildning.
Allt insjöfiske samt fiske efter lax och havsöring i hav
och längs kust skall omfattas av avgiftsplikt.
Avgiftens storlek förslås att i 1991 års penningvärde
uppgå till 50 kronor.
Befrielse från avgiften bör kunna ske i vissa fall:
Personer som fiskar efter andra arter än lax och havsöring
efter kust och i hav.Barn och ungdom under 16 år.
Fiskerättsägare som fiskar i eget vatten.Licensierade
yrkesfiskare.
Medel som inflyter genom fiskevårdsavgiften bildar en
särskild fiskevårdsfond med kammarkollegiet som
förvaltningsmyndighet. Bestämmanderätt över
fondmedlens användning anförtros en fondstyrelse. I
styrelsen, som utses av regeringen, bör ingå en representant
för vardera Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund,
Sveriges Turistråd, Fiskeristyrelsen och Sveriges
Fiskevattenägareförbund. Dessutom utses en ordförande
efter förslag från Sveriges Sportfiske- och
Fiskevårdsförbund.
Var och en som upplåter fiskerätt till annan skall vara
skyldig att tillse att den, vilken fiskerätten upplåtits till, har
erlagt fiskevårdsavgift.
På enskilt fiskevatten och allmänt vatten får kontroll
utövas av den ordinarie statliga tillsynen.
För fiskevårdsavgiften kan lämpligen samma system för
administration och uppbörd tillämpas som gäller för
jaktvårdsavgiften.
Administrationen kan skötas av Sveriges Sportfiske- och
Fiskevårdsförbund.
Det statliga anslaget till fiskevård m.m.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att anslaget
till fiskevård m.m. slopas och att fiskevattenägarna skall
kompensera sig för detta genom ökade fiskekortspriser och
arrendeavgifter. Förslaget om fiskevårdsanslagets
indragande innebär försämrade förutsättningar för
fiskevård och därmed också fisket. Det ger minskade
möjligheter att vårda vår värdefulla vattenmiljö -- något
som blir alltmer viktigt. Beslutet om frisläppande av
handredskapsfisket efter södra ostkusten och i de stora
insjöarna innebar bl.a. att de tidigare utsättningarna av
fiskyngel upphörde hos de enskilda fiskevårdsföreningarna.
Den utvidgade allemansrätten har endast i begränsad
utsträckning mötts av ökade insatser från samhällets sida.
Dessa kommer nu att helt upphöra. Inga bidrag kan heller
utgå till bildande av fiskevårdsområden enligt riksdagens
tidigare beslut. Slopande av fiskevårdsbidraget får också
förödande konsekvenser för sportfiskarnas och
vattenägarnas organisationer.
Med hänsyn till det aktuella budgetläget bör därför
vidgade förutsättningar för fiskevård skapas genom
införande av den av tidigare statliga utredningar och fiskets
organisationer föreslagna allmänna fiskevårdsavgiften.
Förenklade bestämmelser
Lagstiftningen på fiskets område är fortfarande ytterst
krånglig och sportfiskets utveckling hämmas bl.a. av en rad
olika bestämmelser. Detta är helt omotiverat då
bestämmelserna är tillkomna för att skydda våra
värdefullaste fiskarter för överfiskning genom
mängdfångande redskap (nät, ryssjor etc.). Sportfisket
utgör normalt inget hot mot fiskbestånden.
Fiskeristyrelsen har hos regeringen begärt en översyn av
fiskerilagstiftningen syftande till färre och enklare
fiskebestämmelser. Vi anser det angeläget att en sådan
översyn kommer till stånd snarast möjligt och ambitionen
bör vara att åstadkomma en särskild sportfiskestadga
gällande för hela landet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en speciell enhet
för sportfiskets olika frågor inom fiskeristyrelsen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade resurser till fiskevård
genom en allmän fiskevårdsavgift,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fiskerilagstiftningen bör ses
över i syfte att åstadkomma en särskild sportfiskestadga
gällande för hela landet.
Stockholm den 18 januari 1991
Åke Wictorsson (s)
Aina Westin (s)
Eva Johansson (s)
Christina Pettersson (s)
Lennart Andersson (s)