Uppgången av naturlax i våra Norrlandsälvar har
minskat kraftigt. Fiskeribiologer hävdar att det kan finnas
risker för att den naturliga laxen är utrotad inom en
tioårsperiod. Intensifierade insatser måste göras för att
behålla vår värdefullaste fiskart i älvarna.
Bevarandet av naturlaxbestånden är en
riksangelägenhet från naturvårds-, närings- och
rekreationssynpunkt.
Det finns flera skäl till att tillgången på lax har minskat i
älvarna. Uttaget av lax i Östersjön har fördubblats under
den senaste tioårsperioden till 3 000 ton. Reglerandet av
älvarna har medfört att man inte alltid använt lämpliga
fiskevårds- och fiskodlingsmetoder när utsättningar av
laxsmolt skulle göras enligt vattendomarna. Föroreningar
av olika art har också spelat sin roll.
Före år l940 uppgick den vilda laxens andel av bestånden
i Östersjön till i princip l00 %. Nu uppgår den till ungefär l5
% och flera av bestånden är hotade.
Det är också intressant att nämna att grovt räknat 90 %
av det totala antalet laxar fångas i södra Östersjön. 9 %
fångas vid älvmynningarna och kusten. Endast l % av laxen
fångas i älvarna.
En procent fångas alltså i älvarna. Samtidigt kan
konstateras att endast l0 till 20 % av den kapacitet
Norrlandsälvarna har att producera lax är utnyttjad. Det
finns alltså förutom de biologiska aspekterna en stor resurs
i Västerbottens och Norrbottens läns inland som inte tas
tillvara.
Det pågår en rad projekt i länen, exempelvis
''Västerbottenslax'' som delvis visat goda resultat men
betydligt kraftfullare insatser behöver sättas in. Grunden
för att återinvandringen skall lyckas är att man använder
resterna av de naturliga fiskstammar som finns kvar.
Vi är medvetna om att det finns motstående intressen.
Laxfisket i Östersjön har stor betydelse för yrkesfisket i
södra Sverige. Övriga Östersjöstater vill ta ut sin kvot av
lax. Mynningsfisket hindrar också fisken att gå upp. Det
finns dock goda exempel på att man genom arrendeavtal
fått en rimlig fördelning av lax mellan mynningsfiske och
älvdalarna. Det stora problemet är fisket i södra Östersjön
och minskningen av andelen naturproducerad lax.
Folkpartiet liberalerna vill bevara de outbyggda älvarna
och i partiets naturvårdsmotioner för vi fram våra
uppfattningar om genetisk mångfald.
I den här motionen vill vi dock särskilt betona de
regionalpolitiska aspekterna. Norrlandslänens inland har
stora sysselsättningsproblem. Kommunerna har gjort
ambitiösa satsningar. Konferenshotell har byggts och
turistsatsningarna är många. En återkomst av lax till älvarna
skulle ha stor betydelse för att vitalisera turistsektorn.
Underlaget för befintlig verksamhet skulle förbättras och
därigenom skulle antalet arbetstillfällen kunna öka utan att
ortsbefolkningens möjligheter att fiska lax behöver minska.
Kommunerna och länsmyndigheterna har redan gjort
stora insatser i de projekt som pågår. Med hänsyn till de
motstående intressen som finns och att frågan om att återfå
laxen till Norrlandsälvarna har riksintresse erfordras dock
aktivt stöd av berörda statliga myndigheter. Ett
handlingsprogram behöver tas fram.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett handlingsprogram för att få
laxen tillbaka till Norrlandsälvarna.
Stockholm den 18 januari 1991
Lars Ernestam (fp)
Britta Bjelle (fp)
Ulla Orring (fp)
Sigge Godin (fp)