med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Sockernäringen på Öland och Gotland skall utvecklas,
inte avvecklas !
I många år har betodlarna och de anställda vid
sockerbruken på Öland och Gotland tvingats leva under
ständigt hot om nedläggning. Inom ramen för
jordbruksprisregleringen har livsmedelskonsumenterna
årligen betalat i storleksordningen 25 miljoner kronor till
Sockerbolaget (tidigare Volvoägt, numer Volvo/staten-ägt)
för att produktionen på öarna skulle upprätthållas. Pengar
som aldrig användes till framsynta satsningar för att
utveckla öbruken. Nu kommer regeringen med det
definitiva beskedet: öbruken ska läggas ner. Först
Mörbylånga 1992 och sedan Roma 1995. Vänsterpartiet
accepterar inte detta miljö-, natur-, sysselsättnings- och
regionalpolitiskt katastrofala beslut.Vårt samhälles
grundläggande problem är att produktion, konsumtion och
avfallshantering inte inlemmats i kretslopp, som liknar
naturens egna. I stället föröder vi jordens naturresurser och
skapar växande miljöproblem. En större del av
produktionen måste baseras på de areella näringarna.
Sockerbetan är en råvara, som kan användas förutom till
sockerproduktion också till energi (etanol) och som
industriråvara (bioplast). Produkterna finns redan, t ex
bärkassar men också hårdplaster. Det som behövs är ett
intensivt praktiskt utvecklingsarbete i produktionen under
de närmaste åren.
Sockerbetan har också genom sin långa
vegetationsperiod miljömässiga fördelar, då
näringsämnesläckaget hålls nere.Ett uttalat och av
alla accepterat mål för den nya livsmedelspolitiken är
ett jordbruk som tar stor naturvårdshänsyn och där
naturbetesmarker bevaras eftersom de utgör värdefulla
växtplatser för många utrotningshotade växter och även
erbjuder småviltet naturliga levnadsbetingelser.
Nedläggning av öbruken motverkar dessa ambitioner.
Betodlingen ingår i ett jordbruk som också inbegriper
djurhållning, och betodlingen är en nödvändig del. Utan
den faller helheten. Det nuvarande stödet är i själva verket
en jämförelsevis billig och kostnadseffektiv
naturvårdinsats. Den kan inte tillnärmelsevis ersättas med
de knappa anslagen för NOLA (naturvårdsåtgärder i
odlingslandskapet) och för landskapsvård.Vi befinner
oss i en ekonomisk svacka. Sysselsättningen måste värnas.
För Öland och Gotland får nedläggning av bruken
långtgående konsekvenser inte bara för dem som är direkt
sysselsatta med odlingen eller förädlingen. Det påverkar
hela öarnas näringsstruktur ytterst ofördelaktigt.
En framsynt näringspolitik kan inte koncentreras till de
stora etablerade företagen i de mogna (t.o.m. övermogna)
branscherna. En framsynt näringspolitik måste satsa på att
utveckla det nya och framtidsinriktade. Näringar som
sysselsätter människor i hela landet inte bara i
storstadsregionerna, näringar som för kulturarvet vidare
och utvecklar det, näringar som ger människor ett
meningsfullt arbete och som ger hopp om en framtid inom
de ekologiska ramarna.
Vi avvisar regeringens förslag om nedläggning av
öbruken. Vi kräver i stället utveckling genom framtagande
av nya produkter från sockerbetorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bevara och utveckla
sockernäringen på Öland och Gotland.
Stockholm den 4 mars 1991
Annika Åhnberg (v)
Jan Strömdahl (v)
Alexander Chrisopoulos (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Rolf L Nilson (v)
Bengt Hurtig (v)
Viola Claesson (v)