Genom beslutet om fjällnära skogar den 6 december
1990 har inte mycket förändrats när det gäller de svenska
fjällnära skogarna. Något verkligt skydd fick de inte, som
alla partier lovade i svar på SNF:s enkät före valet 1988.
Skogen stabiliserar klimatet, jämnar ut vattenflöden,
förhindrar jordflykt, bidrar till att kvarhålla nödvändiga
näringsämnen och är en viktig källa för humus- och
mullbildning. Skogen renar luften och producerar syre.
Förståelsen för skogens ekosystem bidrar till kännedom
om oss själva som biologiska varelser. Vi behöver skogen
som studieobjekt för att nå kunskap om hur vi ska förvalta
våra naturresurser rätt. Den är betydelsefull som referens
vid miljöövervakning.
Fjällskogarna -- Europas regnskogar, ja man kan faktiskt
dra dessa paralleller mellan våra egna fjällskogar, som på
många håll har högt naturvärde, och de tropiska
regnskogarna. I båda fallen är det fråga om skogsekosystem
som har rika biologiska, mångformiga värden.
Liksom i den tropiska regnskogen finns inom våra egna
fjällnära skogar sannolikt arter som ännu ej är beskrivna.
Många av det sällsynta växt- och djurliv som har präglat
stora delar av våra skogar har nu sin sista tillflyktsort i de
fjällnära skogarna. Dessa fjällnära skogar med sin oftast
relativa orördhet i väglöst, obrutet land saknar motstycke i
Europa, med undantag av Sovjet. Dessa är så unika att de
till varje pris måste skyddas.
Men det storskaliga skogsbruket hotar att helt slå sönder
dessa värden. Under 80-talet har skogsbruket dragit sig allt
längre väster ut, allt närmare och närmare våra unika
fjällskogar. Domänverket, som är statens eget skogsbolag,
har här gått i spetsen för denna utveckling. Orsaken till
detta var och är en ansvarslös, medveten överavverkning i
Norrlands inland, som i dag tydliggörs med
revirnedläggningar och permitteringar av skogsarbetare i
många inlandskommuner.
Sameland
Under en mycket, mycket lång tid bakåt i historien var
detta sameland. I mitten av 1500-talet brukade samer
särskilda land med sedvanerätt och denna sedvänja var så
stark att domstolarna erkände att de som brukade landet
också hade ensamrätt till den.
Denna urgamla sedvanerätt, som samerna hade, var då
allmänt accepterad. Den som kan sin historia vet emellertid
att samerna sedan dess har fått vidkännas svåra förluster
genom vattenkraftsutbyggnad, sjöregleringar, storskaliga
skogsbruksmetoder med hyggesplöjningar,
giftbesprutningar, gödslingar, vägbyggen m.m. I dag är
rennäringen hårt trängd inom vissa områden.
Det är då mycket anmärkningsvärt, ja rent av absurt, att
det i skogsvårdslagen finns uttryckt att pågående
markanvändning är detsamma som skogsbruk.
Pågående markanvändning
Markanvändning är inte enbart skogsbruk på all
produktiv skogsmark, oberoende av om där förekommit
skogsbruk tidigare eller ej, det är att utgå från helt fel
premisser. Vid formulering av uttrycket ''pågående
markanvändning'' ska man utgå ifrån den historiska
verkligheten och inte skogsindustrins önsketänkande om
användning av mark i framtiden.
Miljöpartiet kräver att begreppet ''pågående
markanvändning'' ges en relevantare betydelse.
Naturvårdsgräns
Inför omedelbart en naturvårdsgräns mot den fjällnära
skogen såsom den har presenterats 1988 av
Naturskyddsföreningen.
Vi kräver att en naturvårdsgräns inrättas för den
fjällnära skogen i enlighet med Naturskyddsföreningens
förslag. En sådan gräns skulle också gynna bl.a. friluftslivet,
turistnäringen och rennäringen samt den vetenskapliga
naturvården.
Naturvårdsgränsen ska utgöra en övre gräns för
storskaligt skogsbruk. Naturvårdsgränsen ska inte
påverka markägandet med jakt, husbehovsvirke, snöskoter
osv, det kan kvarstå hos den nuvarande ägaren. Även
småskaligt skogsbruk får enligt förslaget bedrivas och detta
gynnar då de privata skogsbruken.
Fjällskogsfrågan är komplicerad. Fjällskogarna är ett
samhällsansvar och inte en kommunal eller regional fråga i
första hand. Det krävs helhetslösningar och Sverige måste
ta sitt nationella ansvar.
Den ideella naturvården har gjort bedömningen (bl.a. i
promemorior i januari och april 1989) att skogsbruket i stort
sett fortgått som tidigare, trots 1985 års nya riktlinjer om
att mycket stor återhållsamhet ska gälla vid bedrivande av
skogsbruk i de fjällnära skogarna. Någon förändring har
ännu inte skett och beslutet 6 december 1990 innebär endast
marginella förändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att en naturvårdsgräns skall
utgöra en övre gräns för storskaligt skogsbruk,
2. att riksdagen beslutar att naturvårdsgränsen inte skall
påverka markägandet för småskaligt skogsbruk för
fjällskogsbonden,
3. att riksdagen beslutar att full kostnadskompensation
skall utgå från staten till fjällskogsbonden för eventuellt
inkomstbortfall,
4. att riksdagen beslutar att begreppet pågående
markanvändning får en bättre verklighetsanpassning.
Stockholm den 25 januari 1991
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goe s (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Kent Lundgren (mp)