Under 1990 tillsattes en ny skogspolitisk utredning.
Dessvärre har den i sina direktiv begränsats så att en del
viktiga faktorer för skogsnäringens och skogsbygdens
utveckling inte tagits med.
Vi anser att utredningen bör få ett tilläggsdirektiv så att
samtliga finansiella styrmedel kan beaktas i utredningens
fortsatta arbete. Särskilt kan då framhållas
förmögenhetslagstiftningen och reglerna för skogsavdrag.
Motiveringen är att de nuvarande reglerna vad gäller
bl.a. förmögenhetslagstiftning och skogsavdrag medför en
rad negativa effekter ur samhällssynpunkt: för naturvården,
för sysselsättningen och även för industrins internationella
konkurrenskraft.
Ett särskilt viktigt problem i sammanhanget är att
fastighetspriserna inte avspeglar skogsfastighetens
avkastning -- priset är vanligen väsentligt högre än vad som
kan motiveras med avkastningen. Detta återspeglas i att
priset vid släktförvärv är betydligt lägre -- man kan förmoda
att det bättre motsvarar avkastningen. Prisen vid
släktförvärv ingår dock inte i den statistik som används vid
t.ex. fastighetstaxeringen.
Hemställan
Med anledning av vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den sittande skogsutredningen bör få tilläggsdirektivet att
även beakta samtliga finansiella styrmedel.
Stockholm den 25 januari 1991
Roy Ottosson (mp)
Åsa Domeij (mp)
Lars Norberg (mp)
Hans Leghammar (mp)