Riksdagen beslutade i juni 1990 om en ny livsmedelspolitik som innebär att viss jordbruksareal skall tas ur livsmedelproduktionen. Ett omställningsstöd utgår därvid och den enskilde lantbrukaren har möjlighet att plantera skog eller inrikta sin produktion på denna areal till något annat än livsmedel.
Vid anläggning av lövskog, bl.a. ädellövskog, kan dessutom ett särskilt anläggningsstöd utgå.
Då ädellövskog anläggs är det dock vanligt att den dras upp i ett blandbestånd av ädellöv och barr. Detta förfaringssätt har fördelar och åtskilliga exempel finns i praktiken som visar att man härigenom långsiktigt får ett ädellövbestånd av hög kvalitet. Dessutom får man en viss intäkt av ingående barrbestånd som avverkas betydligt tidigare.
Många skogsbrukare, och även skogsvårdsstyrelserna t.ex. i Skåne, har haft uppfattningen att anläggningsstöd skulle utgå även till blandbestånd av ädellöv och barr -- då den långsiktiga inriktningen avser satsning på ädellövet. Man har därvid känt stöd i dels Lantbruksstyrelsens information (LSFS 1990:45), dels i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till ädellövskogslagens paragraf 8. Denna tolkning godtas emellertid inte vilket därför nu skapar problem eftersom plantbeställningar inför vårens planteringar redan gjorts.
Det finns många goda skäl för att anläggningsstöd borde utgå även vid plantering av blandbestånd syftande till ädellövsbestånd:Vissa blandtyper är väl beprövade och används därför att de ger lövbestånd av bättre kvalitet. Det finns begränsat plantmaterial av acceptabla lövträdsprovenienser. Rena lövbestånd kräver ett oproportionellt stort antal plantor. Om man därför inte accepterar blandbestånd av barr och ädellöv blir det med största sannolikhet plantbrist.Blandbestånd har högre ägaraccept därför att de ger ägare tidigare gallringsintäkter. Rena lövbestånd ger positiva täckningsbidrag först 50 år efter plantering, vilket ställer utomordentligt stora krav på ägarens likviditet.Vid samråd med naturvårdsintressenter är blandbestånd ofta en användbar kompromiss mellan ägarens ekonomiskt motiverade önskemål om barrplantering och naturvårdens önskemål om löv, varvid konflikter mellan naturvård och ägarönskemål undvikes.
Sammanfattningsvis skall understrykas, att ett blandbestånd successivt under sin utveckling övergår till rent löv och att en eventuell barrdominans således enbart förekommer i inledningsskedet. Dessutom har man genom etablering av blandbestånd bundit den framtida arealanvändningen till ädellövskog.
Om det inte -- i en eller annan form -- kommer att ges anläggningsstöd till blandbestånd av ädellöv och barr blir konsekvenserna följande:Brist på lövplantor av acceptabel proveniens/kvalitet.Det stora flertalet markägare som önskar anlägga blandbestånd väljer i stället att plantera ren barr, vilket i sin tur bl.a. leder till ökad konflikt mellan skogsbruket och naturvården.
Blandbestånd av löv och barr är inte en ny idé. Således är nog världens mest unika ekanläggning -- Visingsöeken -- ursprungligen anlagd som blandbestånd och ingen vill idag döma ut denna anläggning som ädellövskog. Även andra förnämliga ädellövsbestånd finns bl.a. i Blekinge och Skåne som dragits upp ur blandbestånd löv--barr.
Slutligen kan tilläggas, att man ur ekologisk synpunkt knappast kan ha något att erinra mot blandbestånd av ädellöv och barr. I stora delar av det europeiska lövskogsområdet finns ädellövskog i spontan blandning med barr (gran, lärk och ädelgran) där de olika trädslagen ömsesidigt gynnar varandras tillväxt och föryngring.
Vi anser med stöd av det i motionen anförda angeläget att anläggningsstöd utgår även vid plantering av ädellöv- barr. En sådan lösning skulle ytterligare stärka motivationen bland lantbrukare att gå in i det för svenskt jordbruk och landsbygd nu så nödvändiga omställningsprogrammet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anläggningsstöd även skall utgå vid plantering av blandbestånd ädellöv--barr, inom ramen för jordbrukets omställningsprogram.
Stockholm den 25 januari 1991 Ingvar Eriksson (m) Carl G Nilsson (m)