Skogen är en av Sveriges viktigaste nationaltillgångar.
Genom sitt stora bidrag till landets exportintäkter utgör
skogsnäringen en hörnsten i vår ekonomi. I många områden
är den av avgörande betydelse för sysselsättningen. Både
skogsbruk och sågverk spelar en avsevärd roll för våra
glesbygders framtid.
Men skogen rymmer också andra värden. För den
vetenskapliga naturvården fungerar den som genbank för
en mångfald av växtoch djurarter. Turism, friluftsliv och
rekreation i Sverige har ett starkt samband med de
naturupplevelser som skogen erbjuder.
Folkpartiet liberalerna har under en följd av år begärt en
ny samlad översyn av skogspolitiken i Sverige. I vår motion
i januari 1990 föreslog vi att en sådan översyn skulle omfatta
bl.a. följande frågor:en övergång till en
naturresursinriktad skogsvårdslag med mindre
detaljreglering och ökat utrymme för miljöhänsyn och ett
mer ståndortsanpassat skogsbruk
skogsvårdsorganisationen och dess dubbla roller som
lagövervakare och entreprenörskogsvårdsavgiftens
storlek och dess samband med finansiering av
skogsvårdsorganisationen, skogsvårdsbidrag och andra
statsutgifter inom detta områdestatsbidragsgivningen till
skogsvård och dess framtida utformning bl.a. vad avser
samband med miljöhänsyn och regionalpolitik.
Vår ambition är att skogspolitiken skall läggas om i två
centrala avseenden. För det första vill vi avveckla den
detaljreglering som i hög grad sätter sin prägel på
skogsvårdslagen i dess nuvarande utformning. För det
andra vill vi förstärka miljövårdsanpassningen av
skogsbruket.
Mot den bakgrunden har vi välkomnat den
skogspolitiska utredning som regeringen nu tillsatt och som
skall vara färdig senast den 1 juli 1992. Vår bedömning är
visserligen att direktiven i alltför liten utsträckning betonar
vikten av att minska regleringarna och begränsa byråkratin.
Vi ser likafullt utredningen som en möjlighet att
åstadkomma en nödvändig kursförändring inom svensk
skogspolitik.
I avvaktan på resultatet av utredningens arbete
inskränker vi oss här till att framföra några mer begränsade
förslag med sikte främst på det närmaste budgetåret. I en
partimotion om naturvården behandlas en del
miljöpolitiska förslag som berör skogsbruket. Vi
återkommer till ytterligare åtgärder på det området bl.a.
med anknytning till problemet med luftföroreningar och
försurning i anslutning till regeringens aviserade
miljöproposition. Vårt förslag om ett avskaffande av
träfiberlagen har ännu inte behandlats av riksdagens
näringsutskott. För en utförligare redovisning av folkpartiet
liberalernas skogspolitik hänvisar vi till förra årets motion
(1989/90:Jo310).
I budgetpropositionen föreslås en rad besparingar som
bl.a. påverkar skogsvårdsorganisationen och anslagen till
skogsvård. Skogsvårdsavgiften förutsätts emellertid ligga
kvar på 0,8% som den höjdes till 1984. När de nya
taxeringsvärdena slår igenom efter 1992 års taxering
kommer uttaget att höjas kraftigt.
Skogsvårdsavgiften som ursprungligen var avsedd att
finansiera specifika utgifter inom skogspolitiken har sedan
höjningen 1984 fått en utpräglad fiskal karaktär. Uttaget
uppfattas av många skogsägare som både betungande och
orättvist. Några principer i hanteringen av avgifter och
utgifter går knappast längre att urskilja.
I avvaktan på den skogspolitiska utredningens förslag
avstår vi i år från att diskutera mer långtgående åtgärder. Vi
menar emellertid -- mot bakgrund bl.a. av den fiskala
karaktär avgiften alltmer har fått -- att en betydande
sänkning bör ske redan nu. Vi föreslår en halvering till
0,4%. Riksdagen bör vidare markera att den nya
fastighetstaxeringen inte bör tillåtas slå igenom i form av ett
ökat uttag av avgiftsmedel från skogsägarna.
Regeringen föreslår att 5,5 milj.kr. skall anslås i bidrag
till skogsfröplantager på skogsvårdsorganisationens anslag
för investeringar. Det finns enligt vår uppfattning inte
tillräckliga skäl att staten skall subventionera investeringar
av denna typ. Skogspolitiken bör på detta område ha en mer
marknadsorienterad inriktning. Vi ifrågasätter om det över
huvud taget skall vara en statlig uppgift att bedriva frö- och
plantverksamhet. Vi föreslår nu mot bakgrund av detta och
vårt förslag om sänkt skogsvårdsavgift att bidraget till
skogsfröplantager slopas.
Vi har tidigare varnat för tendenser att med
utgångspunkt från de översiktliga skogsinventeringarna,
ÖSI, och de obligatoriska skogsbruksplanerna övergå till
mer av planhushållning i skogsbruket. Skogsbruksplaner är
ofta motiverade både för skogsägaren och skogsnäringen,
men det finns ingen anledning att genom ett obligatorium
söka stöpa allt skogsbruk i samma form. Den
socialdemokratiska skogspolitiken har präglats av en
övertro på regleringar och en underskattning av enskilda
initiativ.
De översiktliga skogsinventeringarna beräknas kosta 61
milj.kr. både innevarande och kommande budgetår. Vi
ifrågasätter om en fortsättning är motiverad, när ÖSI snart
har genomförts över hela landet. En lägre detaljeringsgrad
i det kommande årets inventeringar bör ge utrymme för en
besparing på 20 milj.kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen beslutar sänka skogsvårdsavgiften från 0,8
% till 0,4
% den 1 juli 1991,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ytterligare sänkning av
skogsvårdsavgiften i samband med att den nya
fastighetstaxeringen genomförs,1]
1. att riksdagen för budgetåret 1991/92 beslutar att till
Skogsvårdsorganisationen: Investeringar anvisa ett
reservationsanslag på 15 385 000 kr. i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 med ändring i
regeringens förslag anslår 41 milj.kr. för översiktliga
skogsinventeringar.
Stockholm den 24 januari 1991
Bengt Rosén (fp)
Sören Norrby (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Anders Castberger (fp)
Lars Ernestam (fp)
Kjell Johansson (fp)
Leif Olsson (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Anne Wibble (fp)