I årets budgetproposition föreslår jordbruksministern att
bidragsramen för jord- och skogsbrukets yttre
rationalisering och bidragen till byggande av skogsbilvägar
dras ned kraftigt. Motivet till reduceringen anges vara de
besparingar som måste ske inom statsbudgeten.
Under anslaget B 4 i bilaga 11 utgår anslag till de ovan
nämnda verksamheterna. Jordbruksministern föreslår en
ram på 15 milj kr. Förra årets anslag var 40 milj kr.
Beträffande anslaget till yttre och inre rationalisering äskar
lantbruksstyrelsen ett med 3 milj förhöjt anslag till en nivå
på 33 milj kr. Av flera skäl finns det anledning att rikta
invändningar mot detta förslag. De viktigaste skälen
redovisas nedan.
Inledningsvis är det instruktivt att citera direkt ur
jordbruksministerns egna motiveringar beträffande
skogens betydelse för vårt lands välstånd.
Skogen är vår viktigaste exportnäring. Den har
utomordentligt goda förutsättningar att medverka till en
förbättrad balans i våra utrikes betalningar. Skogens
betydelse för landets ekonomi och välstånd motiverar att
skogsmarken som produktionsresurs tas tillvara på bästa
sätt samtidigt som andra intressen, som naturvård,
friluftsliv och rekreation tillgodoses.
Vi kan till fullo instämma i dessa bedömningar. Den
skogliga strukturrationaliseringen är ur allmän synpunkt
därför mycket angelägen. Det gäller särskilt
omarronderingen i starkt ägosplittrade områden av landet.
Pågående arbete med detta är ett viktigt led i uppbyggnaden
av en effektiv struktur och bör få tillräckliga resurser att
fortsätta med minst nuvarande takt. Dessa anslag måste ses
som en långsiktig investering för både enskilda
näringsutövares och samhällets bästa.
Med den kraftiga reducering av anslagen, som
regeringen föreslår, finns det risk att pågående projekt
stannar upp på grund av de ökade kostnader som blir
följden av en högre egenfinansiering. Detta vore särskilt
olyckligt eftersom omarronderingen är en process som
kräver lång tid från planering till genomförande. På grund
av frågans komplicerade art krävs det mycket information
och kontaktverksamhet mellan myndigheter och
fastighetsägare. Det finns idag en kompetens uppbyggd som
inte får förskingras.
Kopparbergs län
Ägo- och fastighetssplittring finns på flera håll i Sverige,
men är särskilt frekvent förekommande i Kopparbergs län.
I detta län har omarronderingar genomförts för ca 150.000
ha under 1970- och 80-talen. Behovet är fortfarande mycket
stort eller ca 750.000 ha enligt länsstyrelsens bedömningar.
Denna arealstorlek säger i sig vilket nationellt problem det
rör sig om och vilka samhällsekonomiska vinster som står
att finna.
Genom den utveckling som skett inom det svenska
jordbruket är behovet numera mindre av omarronderingar
för åkermarken. För skogsmarken finns ingen sådan
förändring utan behovet är fortfarande stort. Genom de
förändringar som skett inom jordförvärvslagen och annan
lagstiftning inriktas arbetet nu mot de mest
fastighetssplittrade områdena. Vi anser att detta är en riktig
bedömning av behovet.
Problem med ägosplittringen
För samhället leder fastighetssplittringen till svårigheter
att få en jämn avverkning och till en ryckig arbetsmarknad.
För området blir det en låg och trög aktivitet vad gäller
skogsvården. Det blir genom lägre självverksamhet mindre
arbetstillfällen i bygden.
För den enskilde blir effekterna ofta negativa genom
högre drivningskostnader, höga skogsvårdskostnader, höga
vägbyggnads- och igångsättningskostnader, mycket gränser
(rågångar) att sköta, stora krav på enskilda individer att
kunna samverka vid drivningar. Sammantaget stora
förluster jämfört med en ändamålsenlig arrondering.
Exempel
Det har särskilt på senare tid från en del håll ifrågasatts
om insatserna för en bättre struktur är värda den insats som
samhället gör.
Följande redovisning av fastighetsindelningen före och
efter en omarrondering är belysande. Exemplet avser
Myrbacka i Dalarna. Här har så gott som allt samägande av
fastigheter försvunnit med undantag för fastigheter ägda av
makar eller syskon.
Före omarronderingen
Efter omarronderingen
Medelskifte, skog
5,0 ha
56,1 ha
Rågångslängd
125 mil
15 mil
Antal jordbruksfastigheter
520 st
80 st
Antal marksamfälligheter
80 st
10 st
Se vidare bilaga 1, som ytterligare illustrerar exempel på
ägosplittring, sist i motionen.
Den administrativa merkostnaden för myndigheterna
inom jordbruk, skogsbruk, skatteväsende m.fl. blir mycket
stora. Detta kan illustreras av att t.ex. vid en
samverkansåtgärd på ett ägosplittrat område kan
genomsnittsstorleken på de inblandade skiftena vara en
hektar och i extrema fall kan ett skifte ha 100 delägare!
Politiska mål
Skogspolitiskt: Att göra det praktiskt möjligt att
förverkliga målsättningen som inledningsvis citerades ur
propositionen. Bättre skogsvård, på kort och lång sikt mer
och bättre virke ur skogen, mer sysselsättning i
skogsbruket, förbättrade naturvårdsinsatser.
Jordbrukspolitiskt: Förstärka befintliga
jordbruksföretag som har ett osäkert arealunderlag. Detta
är mycket angeläget rent företagsekonomiskt oavsett
nationell jordbrukspolitik.
Regionalpolitiskt: Förbättra förutsättningarna för
glesbygdsföretagandet. Bevara det öppna landskapet.
Samhällsekonomiskt: Förenklad administration för alla
berörda myndigheter.
Båtnadsundersökningar visar att verksamheten är
lönsam.
Våra förslag
För förrättningskostnaderna i samband med
omarrondering utgår statsbidrag, dels genom nedsättning i
lantmäteritaxan, dels genom lantbruksnämndens anslag för
yttre rationalisering.
I Kopparbergs län föreslår regeringen att 5 milj kr till
yttre rationalisering skall anslås. Denna summa skall
jämföras med anslaget för bå 89/90 på drygt 11 milj kr, varav
10,3 milj kr användes i Kopparbergs län. Regeringen
halverar anslaget till denna viktiga verksamhet. Vi finner
detta oacceptabelt.
Vi föreslår mot bakgrund av ovan redovisade argument
att anslaget för yttre rationalisering under B 4, bilaga 11,
höjs till 11 milj kr.
Skogsbilvägar
Avgörande för ett fullgott resultat av arbetet på en bättre
struktur i skogsbruket är att en omfattande utbyggnad av
skogsbilvägarna kan ske. Regeringen föreslår en reducering
av stödet till byggande av skogsbilvägar med 20 milj kr
(förra årets anslag var 60 milj kr). Vi finner det ytterst
anmärkningsvärt att dra ned på detta stöd mot bakgrund av
att det finansieras med skogsvårdsavgifter. Dessa föreslås ej
reduceras, vilket innebär att medel som betalas in från
skogsägarna i ännu högre utsträckning än tidigare går till
andra ändamål i statsbudgeten.
Detta är enligt vår mening helt orimligt. Ett avskaffande
av skogsvårdsavgiften bör kombineras med ett borttagande
av olika bidrag. Först då förs det en konsistent politik.
Enligt vår mening skall därför stödet till byggande av
skogsvägar kvarstå på åtminstone samma nominella nivå så
länge skogsvårdsavgiften finns kvar. Vi föreslår ett anslag
under C 6, bilaga 11, på 60 milj kr.
Skattefrågor
Viljan att medverka i en omarrondering är beroende av
vilka de ekonomiska konsekvenserna blir. Skatterna utgör
en viktig faktor. Vi föreslår att det vid större
fastighetsregleringar bör medges ett 75-procentigt
skogsavdrag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av anslag till jord- och
skogsbrukets yttre rationalisering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om oförändrad ram för bidraget till
skogsbilvägar,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett högre skogsavdrag.1]
Stockholm den 23 januari 1991
Göran Engström (c)
Kjell Ericsson (c)