Skåne är mera känt för sitt jordbruk med böljande
slätter och en omfattande livsmedelsindustri än för sitt
skogsbruk. Skogen upptar dock en tredjedel av arealen och
ägs till 80 procent av enskilda jord- och skogsbrukare.
Lövskogen utgör fortfarande en stor del, cirka 45 procent,
av arealen.
Skogsarealen omfattar 370 000
hektar med en mycket hög bonitet. Tillväxten är
cirka 2 730 000 m3
s.k. (skogskubikmeter) per år, vilket
motsvarar mycket stora värden. Räknar man med att det i
förädlingsledet sker ungefär en femdubbling av
virkesvärdet, har skånsk skogsbruksråvara en stor betydelse
för industrin. Omsättningen rör sig om cirka 1,7 miljarder
kronor.
I Skåne finns bara en stor massaindustri, Nymölla.
Ytterligare två större massaindustrier är beroende av
skånskt virke, nämligen Mörrum och Hyltebruk. Det finns
cirka 15 sågverk i Skåne, alla dock av mindre omfattning.
Totalt sysselsätter skogen och skogsbruket i Skåne direkt
över 5 000 personer. Till detta kommer anställda inom
transporter, servicenäringar m.m.
Problemet i skånskt skogsbruk är att man har dålig
ekonomi i produktionen av ädellövskog. Det skånska
barrvirkets kvalitet är inte den allra bästa. Landskapet är
stormkänsligt; stormskadorna på skogen förrycker
planeringen och försämrar ekonomin. Det är viktigt att
utbildningen för lövskogsbruket uppmärksammas mera, då
nu betydelsen av lövskogen ökat. Det finns t.ex. bara en
skogsbrukslinje inom gymnasieskolan i hela landskapet,
trots att skogsbruket framöver torde få ökad betydelse.
Luftföroreningarna förorsakar skador på skogen även i
Skåne. De är dock ännu svåra att mäta. Oroande är att
nästan alla trädslag tycks påverkas av luftföroreningarna.
Utsläppen i det egna landskapet måste begränsas. Likaså
måste man genom internationella överenskommelser få till
stånd ytterligare begränsningar av utsläppsmängderna som
kommer från andra länder. Det är dessutom av mycket stor
vikt att man snabbt kan registrera och mäta
skadeutvecklingen. Skogsvårdsstyrelsen bör få de resurser
som behövs härför.
Den 1 juli 1984 ersattes bokskogslagen med en ny lag,
ädellövskogslagen. Enligt denna skall marker med
ädellövskog (t.ex. bok, ek, alm, ask) även i fortsättningen
användas för dessa trädslag, om inte länsstyrelsen medger
annat. Statsbidrag skall kunna lämnas bl.a. till anläggning
och skötsel av ädellövskogen. I proposition 1990/91:100
bilaga 11, föreslås liksom i fjol en höjning med 1 miljon
kronor inom anslagsdelen Ädellövskog. Det är en
konsekvent höjning. Tvingar statsmakterna skogsägarna att
behålla vissa trädslag som ger lägre avkastning, måste man
ta konsekvenserna och lämna stimulans.
Den nya inriktningen av jordbrukspolitiken avseende
neddragning av jordbruksarealen motiverar ytterligare
plantering av ädellövskog, varför riksdagen bör bifalla en
sådan inriktning.
För skogsbruket i Skåne är det nu mycket angeläget att
frågan om en utveckling av lövskogsbruket
uppmärksammas. Detta på grund av gällande
ädellövskogslag men inte minst beroende av den nu inledda
omställningsprocessen inom jordbruket. Behovet av
plantmaterial av god kvalitet kommer att öka varför särskild
uppmärksamhet måste ägnas detta problem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av registrering, mätning
och uppföljning av skogsskadorna samt en omfördelning av
anslagen till förändrade behov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ökad satsning på
ädellövskogen och omfördelning av anslag härtill,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utbildning i
lövskogsbruk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillgången på lövskogsplantor.
Stockholm den 21 januari 1991
Rune Rydén (m)
Ingvar Eriksson (m)