Ett antal olika stödåtgärder har införts för att stimulera varaktig omställning av åkermark till annan produktion än livsmedelsproduktion. Detta är en nödvändighet för att ett livskraftigt jordbruk skall bestå.
Att plantera skog på åkermark är ett omställningsalternativ. När det gäller skogsbrukets inriktning måste dock hänsyn till miljö- och naturvårdsintressen iakttas.
Halland har utvecklats från ett till stora delar skoglöst landskap för drygt 100 år sedan till ett skogslän med landets högsta virkesförråd per hektar. Fortfarande expanderar skogsmarken.
En ökad satsning på löv-, bland- och tallskog är positivt. Däremot måste nyplantering av gran begränsas. Granifieringen medför en rad negativa konsekvenser för natur, miljö, landskapsbild och friluftsliv. Granskogen är starkt försurande och dess förmåga att neutralisera det sura nedfallet är sämre än lövskogens. Dessutom fångar granskogen upp luftföroreningar och belastningen av svavel och kväve är betydligt högre på mark bevuxen med gran jämfört med övriga trädslag eller öppen mark.
I miljökänsliga och i redan av miljöförstöring hårt drabbade områden såsom Halland bör regler för begränsning av granplantering övervägas. Detta som ett led i vår strävan att återskapa en god miljö.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av granplantering.
Stockholm den 21 januari 1991 Ingegerd Sahlström (s) Lars Svensson (s)