Under 1990 har den svenska jordbrukspolitiken
genomgått en turbulent förvandling.Vårriksdagen 1990
antog med bred majoritet ett förslag om en intern
avreglering av det svenska jordbruket. På fem år skall de
mer än halvsekelgamla regleringarna tas bort och
jordbruket skall anpassas till den inhemska efterfrågan.
LRF har anslutit sig till tanken på ett EG-medlemskap.
GATT-förhandlingarna har brutit samman, men nya försök
görs.Under sommaren och hösten 1990 har en intensiv
debatt förts om våra matpriser.Miljöfrågor och
alternativodlad mat är inte längre viktiga frågor bara för en
liten grupp inom jordbruket.
Ny jordbrukspolitik
Vänsterpartiet ställer sig bakom den avreglering av
jordbrukspolitiken som nu har påbörjats. Detta betyder
inte att vi är till alla delar nöjda med beslutet. Jordbruket
kan i framtiden inte helt styras av den så kallade fria
marknaden. För att få ett jordbruk som är så lite sårbart
som möjligt vid olika kriser, för att ha bra matkvalitet, bra
miljö och en ur etisk synvinkel bra djurhållning och för att
kunna hålla jordbruk i hela landet krävs även i
fortsättningen ett starkt samhällsengagemang. De senaste
kriserna i vår omvärld visar att det för vår överlevnad är en
alltför viktig näring för att helt överlämnas till marknaden.
Ekologisk kris präglar det moderna industrisamhället.
Vi behöver industriella processer som är anpassade till
ekologiska kretslopp. Vi behöver hushålla med världens
tillgångar om vi skall komma till rätta med miljöproblemen.
Med den hållningen till naturen framstår jord- och
skogsbruket som framtidsnäringar. De areella näringarna
baserar sig på förnyelsebara resurser och tär inte på lagren
av ändliga råvaror. Vi har alltså inte råd att avhända oss
denna möjlighet till hushållning med rersurserna.
Jordbruket är en tillgång som skall utvecklas -- inte
avvecklas.
Effekterna av avvecklingen
I en färsk opinionsundersökning visar sig endast 11
procent av bönderna ha en stark framtidstro, vad gäller det
egna företaget. Speciellt mjölkbönderna ser med pessimism
på framtiden. Precis som vi varnade för i vår motion i
samband med beslutet våren 1990 finns farhågorna i skogs-
och mellanbygden där den dominerande produktionen är
mjölk. Vi lämnar i den här motionen Norrlandsstödet
därhän eftersom detta kommer upp senare i vår i annan
proposition.
Regeringen anvisar i budgetpropositionen 200 miljoner
kronor under budgetåret för att värna om värdefulla
odlingslandskap från natur- och kulturmiljövårdssynpunkt.
Det kommer att tas upp senare i miljöpropositionen.
Enligt vår uppfattning är anslaget för litet och har fel
utformning. För att förhindra en nedläggning av jordbruk
i skogs- och mellanbygder krävs mer generella och mindre
byråkratiska åtgärder. Vallen är bas för dessa gårdar och vi
föreslår därför ett arealbaserat inkomststöd i form av ett
kombinerat areal- och djurbidrag. Djurbidraget skall gå till
vallfoderkonsumerande djur. Inkomststödet anslås enligt
samma nivå som stödet till de prisreglerade grödorna. Vi
föreslår därför att de 200 miljoner kronor regeringen
anvisat förstärks med ytterligare 300 miljoner kronor för
budgetåret 1991/92 och att dessa gemensamma medel
administreras av det nya jordbruksverket.
Det reguljära NOLA-bidraget återkommer vi till i
samband med miljöpropositionen. Likaså till miljöavgifter
i jordbruket.
Under året har exportpriserna på kött fallit till nya
bottennoteringar. Regeringen föreslår nu 200 miljoner
kronor till att finansiera köttexporten. Vi föreslår att
regeringen får i uppgift att lämna förslag om hur detta kött
istället kan komma konsumenterna i Sverige till del. Utöver
möjligheten till så kallade köttreor bör möjligheten att sälja
köttet billigt till storkök inom den offentliga sektorn som
servicehus, sjukhus, skolor m.m. undersökas.
Gränsskyddet
I debatten om matpriser och matkvalitet återkommer
med viss regelbundenhet förslaget om ett ensidigt svenskt
slopande av gränsskyddet. Det är ett förslag som är
oförenligt med medlemskap i EG, eftersom EG har
gränsskydd mot omvärlden. Ett medlemskap i EG innebär
i stället att Sverige tvingas höja gränsskyddet på vissa
produkter som bl.a. importeras från tredje världens länder.
Det ligger i konsumenternas intresse att gränsskyddet
sänks. Men det ligger också i konsumenternas intresse att
ha en inhemsk livsmedelsproduktion. Ett ensidigt sänkt
svenskt gränsskydd betyder att stora delar av det svenska
jordbruket kommer att läggas ner. Det svenska jordbruket
kan hävda sig väl i konkurrensen, men ett ensidigt svenskt
åtagande innebär ju att vi sänker medan andra länder
behåller sina gränsskydd och subventioner. Vi avvisar
därför ensidiga neddragningar av gränsskyddet från svensk
sida.
GATT-förhandlingar
För att ömsesidiga neddragningar av gränsskydd och
borttagande av subventioner skall kunna genomföras krävs
ett framgångsrikt internationellt samarbete. Det hårdnande
klimatet, politiskt och ekonomiskt, i världen försvårar detta
angelägna arbete. Detta är till nackdel för alla och negativt
ur konsumentperspektiv. De största förlorarna är tredje
världens länder, som inte kan subventionera sin
jordbruksproduktion och inte kan konkurrera med
industriländernas subventionerade produkter.
Protektionismen vinner terräng. Det måste vara
Sveriges uppgift att med all kraft bidra till att föra det
internationella förhandlingsarbetet inom ramarna för
GATT (general agreement on tariffs and trade) till
framgång.
I detta perspektiv måste man vara starkt kritisk till EG:s
hållning i GATT-förhandlingarna. Även om inte ansvaret
för sammanbrottet kan läggas på dem enbart, så har det en
mycket stor del i skulden. För Sveriges del innebär
avsaknaden av framsteg inom GATT-systemet också ett
hårdare tryck från EG på ensidiga neddragningar av
gränsskyddet i EFTA-länderna. EG pressar på för att öka
sina exportmöjligheter utan att behöva förändra sin
jordbrukspolitik. Men även inom EG finns motstridiga
intressen. Sverige måste i EG-Eftaförhandlingarna
förespråka gemensamma lösningar inom ramen för GATT
framför bilaterala överenskommelser, som bygger på
undantag från GATT-regeln om ''mest gynnad nation''.
Landsbygdsutveckling
Lantbruksstyrelsen arbetar sedan ett antal år tillbaka
med ett särskilt stöd för landsbygdsutvecklingen i norra
Sverige. Det har fungerat mycket bra och
lantbruksstyrelsen konstaterar att det har betytt en kraftig
stimulans för uppbyggnad och utveckling av med jord och
skog kombinerade företag. Lantbruksstyrelsen konstaterar
också att det är viktigt att åtgärdsprogrammet fullföljes
under den omställning som jordbruket och landsbygden i
norra Sverige kommer att genomgå under de närmaste fem
åren.
En levande landsbygd kräver ett levande jord- och
skogsbruk. Det har stor betydelse för hela infrastrukturen
på landsbygden. Vägar hålls i skick. Pensionärer får sina
gårdsplaner och bilvägar plogade. Lantbrukarens svets
kommer väl till hands för att göra småreparationer osv.
Delar av detta skulle annars få tas över av det allmänna.
Det har också visat sig att kombinationsnäringar
speciellt har gynnat kvinnornas situation på landsbygden.
Alla åtgärder som idag vidtas för att kvinnorna skall stanna
kvar på landsbygden måste stödjas. Hittills har
verksamheter som ger ökad sysselsättning inom
skogsbruket -- alternativodling, trädgårdsodling, nya
landsbygdsprodukter, turism samt särskilda projekt för
landsbygdens kvinnor -- visat sig särskilt framgångsrika.
Vi menar att lantbruksstyrelsens utvecklingsprogram
bör kunna utvidgas till södra och mellersta Sverige. Även
här finns bygder som kommer att få det ekonomiskt svårt i
samband med en avreglering av jordbruket.
Vi föreslår därför att 200 miljoner kronor beviljas för ett
fortsatt aktivt arbete med landsbygdsutveckling. Tonvikten
bör ligga på verksamhet som utgör ett komplement till
jordoch skogsbruket.
Inomramsmedel m.m. 1991/92
En del verksamheter har enligt propositionen inte
erhållit budgetmedel för budgetåret 1991/92. Vallväxtfrö
saknar gränsskydd enligt en tidigare GATT-
överenskommelse. Odlingen kommer med all säkerhet att
slås ut utan ett stöd. Vi föreslår därför att det till stöd av
odling av vallväxtfrö anslås 10 miljoner kronor.
Djurmiljön
En djurskyddslag antogs i riksdagen 1988. Produktionen
skall mer anpassas till djurens naturliga behov.
Lösdrift, betesdrift och utegång skall befrämjas.
Äggproduktion skall bedrivas med frigående höns. För att
det hela inte bara skall bli en lag på papperet krävs kontroll,
rådgivning och information. Forsknings- och
utvecklingsarbetet måste stärkas.
På många jordbruk krävs stora investeringar för att
anpassa anläggningar till den nya djurskyddslagen. Det kan
betyda att en nedläggning av produktionen istället blir
alternativet. Speciellt i skogs- och mellanbygder, där
lönsamheten ofta är svag, kan detta ske. Ett
investeringsbidrag kan möjliggöra anpassningen till bättre
djurmiljö. Forskning och utvecklingsarbete för nya system
för äggproduktion måste också stärkas. Vi föreslår därför
att 60 miljoner kronor anslås till jordbruksverket för
djurskyddet enligt motionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny jordbrukspolitik,
2. att riksdagen utöver regeringens förslag anslår 300 000
000 kr. till arealbaserat inkomststöd, som kombinerat areal-
och djurbidrag, enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
köttexportsanslaget alternativt kan användas i Sverige
enligt vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gränsskyddet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om GATT-förhandlingarna,
6. att riksdagen anslår 150 000 000 kr. utöver regeringens
förslag till landsbygdsutveckling enligt vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen anslår 10 000 000 kr. till stöd för
vallväxtfröodling,
8. att riksdagen anslår 60 000 000 kr. till djurmiljön enligt
vad som anförts i motionen.
Stockholm den 22 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)
Annika Åhnberg (v)