Jordbruksutskottet framhöll i sitt betänkande
1990/91:JoU4, om trädgårdsnäringen, att en ny
trädgårdsnäringsutredning bör övervägas. Utskottet
konstaterade att den samlade trädgårdsnäringens situation
kommer att påverkas av de handelspolitiska och
tullpolitiska överläggningar som nu pågår i olika
internationella fora. Utskottet framhöll också att
samhällsekonomin förändrats i åtskilliga hänseenden under
den dryga tioårsperiod som gått sedan nuvarande riktlinjer
för trädgårdspolitiken lades fast och att även
trädgårdsnäringens produktions- och
konkurrensförhållanden förändrats. De nämnda
förhållandena ansåg utskottet vara skäl för att överväga en
ny och bred utredning av trädgårdsnäringens situation.
Tyvärr måste vi konstatera att regeringen ännu inte
tillsatt utredningen. Detta är beklagligt särskilt som
situationen inom vissa delar av näringen ytterligare
förvärrats dels till följd av ökad belastning av skatter och
avgifter, dels till följd av att den internationella
konkurrenssituationen, såsom den kan bedömas mot
bakgrund av de fortgående GATT- och EES-
förhandlingarna, kraftigt kommer att försämra
förutsättningarna för näringen. Vi anser att regeringen
omedelbart skall tillsätta den av riksdagen begärda
utredningen.
Trädgårdsnäringens konkurrenssituation
I vår kommittémotion om trädgårdsnäringen till det förra
riksmötet framhöll vi att produktions- och
lönsamhetssituationen inom trädgårdsnäringen kraftigt
försämrats till följd av en mycket ogynnsam kostnads- och
konkurrensutveckling. Som exempel på detta nämndes
särskilt situationen för den svenska växthusodlingen av
tomat. Även för övriga produktionsgrenar inom
växthusodlingen men även frilandsodlingen påtalades att
realvärdetillväxten under en följd av år varit negativ.
Den bekymmersamma situationen för växthusodlingen
har bestått och har också under året som gått lett till
konkurser och avvecklingar. De svenska tomat- och
växthusodlarna pressas i sin konkurrenssituation från två
håll. Odlarpriset på tomat bestäms i huvudsak av
importpriset. Under de senaste åren har detta inte stigit i
en grad som kompenserar de svenska odlarna för inflation,
höga räntekostnader och andra produktionsomkostnader. I
stället har priset styrts av det relativa marknadsöverskott
som uppstått i exportutbudet riktat mot Sverige, främst med
anledning av en subventionerad produktionsökning i
Danmark.
För de svenska tomatodlarna har denna
konkurrenssituation inneburit att priset inte kunnat följa
med i kostnadsutvecklingen. Den kraftiga inflationen och
framför allt det onormalt höga ränteläger har också
förhindrat en annars naturlig och fortlöpande
produktionsrationalisering. Redan gjorda investeringar och
rationaliseringar förräntas inte heller.
Från näringens egen sida har dessa förhållanden påtalats
till regeringen under en längre tid. Bl.a. har man begärt att
tillfälliga, räntesubventionerade lån skall tillhandahållas för
att klara den nu besvärliga kreditsituationen. Vi anser att
ett sådant förslag rimligen bör prövas inom ramen för den
av oss föreslagna utredningen. Redan det långvariga höga,
svenska ränteläget tillsammans med den statliga
kreditgarantiavgiften menar vi borde ha varit ett tillräckligt
skäl för att genom lämpligt kapital- och kreditstöd
kompensera den svenska trädgårdsnäringen för att skapa
ett med andra länder jämbördigt konkurrensförhållande.
Rådgivning inom trädgårdsodlingen
Riksdagen har beträffande stöd till trädgårdsodlingen
bl.a. framhållit att detta fortsatt bör ske genom samhällets
engagemang i forskning, försök och rådgivning. Detta är en
form av stöd som ges trädgårdsodlingen i flertalet andra och
konkurrerande länder. För forsknings- och
försöksverksamheten gäller emellertid det förhållandet att
resurserna successivt skurits ner och att näringen själv
förväntas ta ett motsvarande större ansvar för
utvecklingsverksamheten. Alltjämt gäller att
trädgårdsproduktion sker i ett stort antal mindre företag
eller i enmansföretag utan möjlighet för det enskilda
företaget att själv bära kostnaderna för denna verksamhet.
Trädgårdsföretagen är små och spridda över landet.
Trädgårdsnäringen saknar också ett kooperativt
förädlingsled som finns i jordbruksnäringen. Detta
sammantaget gör att trädgårdsnäringen har svårt att själv
stå för forsknings- och försöksverksamheten.
Samma situation gäller för den statliga rådgivningen till
den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Även här är företagen
för små för att själva kunna bära en egen rådgivning. Många
odlingsinriktningar är också så begränsade att de inte heller
kollektivt har möjlighet att bära en full rådgivningskostnad.
För dessa branscher är det statliga engagemanget en
förutsättning för den fortsatta odlingen. Under senare år
har en ökande andel av kostnaden för den statliga
rådgivningen förts över på företagen själva genom att
konsultationer debiteras dessa.
Genom ett beslut av riksdagen hösten 1989 har
lantbruksnämnderna överförts till länsstyrelserna och den
statliga rådgivningen för den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen fått nya huvudmannaskap. Den
samordning av rådgivningen på riksplanet som tidigare
skedde genom lantbruksstyrelsens ledning och som innebar
att trädgårdsföretagen, oavsett geografisk belägenhet och
produktionsinriktning, hade tillgång till rådgivningshjälp
riskeras. Trädgårdsrådgivning finns ej vid alla länsstyrelser.
Detta gör att en rikstäckande rådgivning ej klaras längre.
Den av oss föreslagna utredningen om
trädgårdsnäringen bör se över rådgivningen och även pröva
om man med statsstöd kan överföra rådgivningen i
näringens egen regi. Betydande samordningsfördelar skulle
därvid kunna uppnås med den rådgivning som inom
näringen byggts upp som komplement till den statliga
rådgivningen.
Växthusodlingens energikostnader
Riksdagens beslut om nya miljöavgifter och skatt på
energi innebär avsevärda kostnadsökningar för vissa delar
av den svenska växthusodlingen. För växthusföretag som
utnyttjar kol som energikälla ökar företagets energikostnad
genom skatteoch avgiftsomläggningen med ca 50 %.
Skatteuttaget ökar i detta fall med ca 350 %. I företag som
utnyttjar tung eldningsolja ökar skatteuttaget med drygt 50
% och i företag med naturgasuppvärmning med drygt 100
%. I samtliga här angivna fall har hänsyn tagits till den 85-
procentiga skattereduktion som redan tidigare gällt för
växthusodlingen.
Odling av trädgårdsprodukter i växthus betraktas som
en s.k. energiintensiv produktion. För vissa odlingar utgör
energikostnaden ända upp till 25 % av den totala
produktionskostnaden. Till följd härav och av det
förhållandet att många konkurrentländer starkt
subventionerar energianvändningen inom växthusodlingen
har den svenska odlingen en konkurrensnackdel.
Det är därför angeläget att lägga om energiförsörjningen
även för trädgårdsnäringen. Forsknings- och
utvecklingsarbete måste inriktas på att finna nya former för
bl.a. uppvärmning av växthus.
Importkontroll
Från centerpartiets sida har vi under flera år till
riksdagen påtalat det otillfredsställande förhållandet att
import tillåts av trädgårdsprodukter som är behandlade
med i Sverige icke tillåtna medel.
Sverige bedriver ett mycket aktivt arbete för att reducera
användningen av kemikalier i trädgårdsproduktionen
liksom inom jordbruksproduktionen. Sverige intar också
internationellt en plats i frontlinjen för detta viktiga
miljöarbete.
Såvitt vi också kunnat följa utvecklingen inom
trädgårdsodlingen har näringen hittills på ett positivt sätt
deltagit och engagerat sig i denna förändring. Det är
emellertid uppenbart att detta krävt både investeringar och
utökade manuella resursinsatser till ökade kostnader, vilka
inte ännu drabbat våra konkurrentländer.
Vi anser att import av produkter som odlats på ett i
Sverige förbjudet sätt skall förbjudas.
Vi har i en annan motion utvecklat vår syn på kontrollen
av livsmedel.
Anslagsfrågor
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att anslaget
om bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering skrivs ned
med 2,9 milj.kr. till 5 milj.kr. som ett led i det allmänna
besparingsarbetet. Ramen för rationaliseringsbidraget
föreslås bli 4,3 milj.kr. och ramen för främjande av
trädgårdsnäringen 0,7 milj.kr.
Mot bakgrund av den aktuella situationen som vi ovan
redovisat för trädgårdsnäringen kommer behovet av dessa
bidragsmedel alltjämt att vara stort vilket också framhållits
från lantbruksstyrelsens sida. Vi föreslår därför ramen 5,8
milj.kr. och att för främjande av trädgårdsnäringen därav
anvisas en oförändrad ram om 1,2 milj.kr.
Behovet av bidragsmedel framgent bör liksom
situationen för näringen allmänt prövas i det
utredningssammanhang vi ovan förordat.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsätta en parlamentarisk
utredning för att utforma en ny trädgårdsnäringspolitik i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att skapa likvärdiga
konkurrensvillkor för den svenska trädgårdsodlingen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om problemen med energikostnader
för trädgårdsnäringen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot import av
trädgårdsprodukter som odlats på ett i Sverige ej tillåtet
sätt,
5. att riksdagen till B 16, Bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 2
milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 7
milj.kr.
Stockholm den 25 januari 1991
Lennart Brunander (c)
Karin Starrin (c)
Stina Gustavsson (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Marianne Jönsson (c)
Göran Engström (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Karl Erik Olsson (c)