I syfte att minska spannmålsöverskottet infördes under
1987 ett trädesprogram. Detta ersattes 1988--1990 av ett
omställningsprogram (Omställning 90), där en ersättning
utgick till areal som överfördes från prisreglerade grödor till
annan användning eller lämnades obrukad. I samband med
omläggning till den nya jordbrukspolitiken utbetalas under
åren 1990--1992 ett inkomststöd till prisreglerad areal samt
till arealen i tidigare nämnda omställningsprogram.
Av miljöskäl krävdes att omställningsarealen skulle vara
besådd varför jordbrukarna i informationen uppmanades
till insådd av t.ex. vallfrö. Vallproduktionen fick skördas
och någon begränsning av användningsområdena fanns
inte. En vallareal kunde t.ex. användas som betesmark för
produktion av slaktdjur, produktion av hö eller ensilage.
Den skördade grönmassan kunde även användas för
torkning av grönpellets.
Konsekvenserna av ovanstående stödformer är att
vallodlingen har olika ekonomiska förutsättningar
beroende av när odlingen etablerades. Vallproduktion som
startades eller utvidgades inom ramen för
omställningsprogrammet 1988--1990 har en
konkurrensfördel jämfört med en tidigare etablerad
vallodling. Största stödet erhåller denna areal under 1990,
då såväl omställningsbidrag (ca 1 600 kr./ha i genomsnitt)
och inkomststöd (ca 1 100 kr./ha i genomsnitt) utgår. Under
1991 och 1992 utgår endast inkomststöd med i genomsnitt
900 kr./ha resp. 700 kr./ha.
Konsekvenserna för hetluftstorkningen av vallfoder
Omfattningen av hetluftstorkningen av vallfoder till
grönpellets ökade snabbt under senare delen av 1980-talet.
Enligt Svensk grönfodertorkförening har
volymutvecklingen varit följande:
1986 10
387 ton
1987 11
560 ton
1988 14
647 ton
1989 19
938 ton
De olika valltorkarna har olika volymutveckling över
åren. En av torkarna startade så sent som 1988. Införandet
av Omställning 90 (fr.o.m. 1988) torde starkt ha bidragit till
den ökade produktionen.
De olika torkanläggningarna har haft varierande
möjligheter att utnyttja vallproduktion med omställnings-
och inkomststöd. Detta sammanhänger med
torkanläggningarnas kapacitetsutnyttjande i början av
omställningsperioden samt möjligheterna att investera i ny
produktionskapacitet.
Möjligheterna till utbyte av råvaruleverantörer är
vanligen små. Detta sammanhänger med att flera
anläggningar drivs som ekonomiska föreningar med en
etablerad odlarkår.
Den snabba produktionsökningen av grönpellets har
inneburit en prispress på marknaden. De tidigt etablerade
torkanläggningarna med små möjligheter att använda
råvara som subventioneras med omställnings- eller
inkomststöd hotas därför att slås ut. Som exempel kan
nämnas att det sammantagna stöd som betalats ut under
1990 vid normalavkastning motsvarat en subvention som i
praktiken varit klart större än det pris torkarna normalt kan
betala odlarna. Dessa förhållanden har lett till en ohållbar
konkurrenssituation på marknaden.
Det kan noteras att produktionen av grönpellets är
omfattande inom EG vilket bl.a. sammanhänger med att
generella stöd utgår till alla företag i branschen. Följden blir
att de svenska odlare som saknar stöd befinner sig i en svår
situation på grund av bristande konkurrensneutralitet även
i ett internationellt perspektiv.
Åtgärder för att skapa konkurrensneutralitet
Frågan om den bristande konkurrensneutraliteten togs
upp redan i slutet av 1989 av en av de större
torkanläggningarna som drivs i form av ekonomiska
föreningar. Som krav framfördes att birag inte skulle lämnas
inom ramen för Omställning 90 för vall som används för
tillverkning av grönpellets. Denna begäran avslogs av
jordbruksnämnden (JN) i maj 1990. JN avvisade vidare ett
förslag att temporärt stödja den icke subventionerade
arealen. JN:s beslut överklagades till regeringen som dock
avslog överklagan i december 1990.
I samband med regeringens prövning av ärendet har
näringsfrihetsombudsmannen (NO) har tagit upp frågan.
NO skall enligt sin instruktion uppmärksamma
sammhällsåtgärder som får olämpliga
konkurrensbegränsande effekter och verka för att inslag
som onödigtvis begränsar konkurrensen undviks. NO
konstaterar att många etablerade vallodlare -- med
långvarig erfarenhet och hög effektivitet -- drabbas av en
snedvridande konkurrenseffekt som bidragen
åstadkommer då de utgår till en del men inte till alla. Detta
kan innebära att de drabbade odlarna får bestående
konkurrensnackdelar och helt enkelt får sluta med
verksamheten. NO anser i sitt yttrande i ärendet att den
snedvridning som uppstått på marknaden för grönpellets
behöver rättas till.
För att skapa konkurrensneutralitet mellan olika odlare
och olika torkanläggningar bör ett selektivt och temporärt
stöd utbetalas avseende skördeåren 1990--92. Stödet bör
baseras på de volymer grönfoder som torkades före
införandet av Omställning 90, dvs. 1987 års volymer.
Ersättningen bör av administrativa skäl utgå till
torkanläggningarna och den bör konstrueras så att den
motsvarar utbetalade omställningsbidrag (1990) och
inkomststöd (1990--92). Skälet till att även 1990 års
produktion bör omfattas är att frågan aktualiserades redan
under 1989. Myndigheternas handläggning av ärendet har
därefter varit långsam och regeringsbeslutet fattades först i
december 1990.
Finansieringen av det selektiva stödet bör ske via de
medel som avsatts för inkomststöd m.m. inom ramen för
1990 års jordbrukspolitiska beslut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till valltorkföretag vars
odlare ej erhållit omställningsbidrag och inkomststöd.
Stockholm den 25 januari 1991
Karl Erik Olsson (c)
Sven Eric Lorentzon (m)
Bengt Rosén (fp)
Annika Åhnberg (v)
Marianne Samuelsson (mp)