I jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU25 som
blev riksdagens beslut angavs att ''Utskottet utgår från att
odlingen av bruna bönor och vallfröodlingen kommer att
omfattas av de överläggningar som aviseras i propositionen
angående fördelning av medel som motsvarar
inomramsmedel''.
Därmed förutsättes att stödet även framöver skulle utgå.
Dock inte som hittills beroende av att regleringen
försvinner men nu i stället genom inomramsmedel i
budgeten.
Oaktat detta har regeringen vid fördelningen av
inomramsmedlen lämnat riksdagens uttalande utan
avseende.
Hittillsvarande stöd har under flera år utgått med totalt
ca 2 miljoner kronor.
Odlingen av bruna bönor är jämsides med lökodlingen
huvudgrödan för ca 300 öländska specialodlare. Odlingen
är livsviktig för dessa odlares framtid. Det uteblivna stödet
försämrar den redan hårt pressade ekonomin med drygt 1
krona/kg. I belysning av att odlarpriset varit oförändrat
under de senaste fyra åren innebär ett uteblivet stöd att
förutsättningen för fortsatt odling helt undanrycks.
Det förtjänar också påpekas att bruna bönodlingen inte
medverkar till överskottsproblem utan avlastar
spannmålsarealen. Dessutom betraktas bruna bönor som en
mycket viktig produkt ur beredsskapssynpunkt och
värdefull ur allmän kostsynpunkt.
Försvinner bruna bönodlingen kommer den inte att
kunna återupptas, eftersom utsädesunderlaget försvinner.
Bönor är starkt beroende av den lokala dygnsrytmen och
utsäde från andra delar av världen kan inte användas i
Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till odlingen av bruna bönor
i enlighet med det livsmedelspolitiska beslutet.
Stockholm den 25 januari 1991
Ingvar Eriksson (m)
Bertil Danielsson (m)