Det svenska jordbruket befinner sig nu mitt i en svår
omställning. Näringen ska avregleras och befrias från det
snåriga ogenomträngliga regleringssystem som byggts upp
under decennier. Produktionens omfattning ska anpassas
till det inhemska behovet. Dessutom finns uttalade krav på
ett jordbruk, som inte ger upphov till negativa
miljöeffekter.
Det långsiktiga målet måste vara att vi ska ha ett
inhemskt jordbruk som är ekologiskt anpassat. Ett
jordbruk som baseras på de på plats givna resurserna.
Drivmedel och övrig energi liksom kväve ska inte behöva
transporteras långt bort ifrån och tas från jordens ändliga
resurser. Det gäller därför att nu stå emot kraven på ett
ensidigt avskaffande av det svenska gränsskyddet och på en
kraftigt ökad import av basvaror.
För att få ett jordbruk med bättre ekologisk anpassning
måste vi dels få till stånd omfattande förändringar inom det
konventionella jordbruket, dels få en fortsatt övergång till
ekologiskt lantbruk (alternativ odling).
Länge var efterfrågan större än tillgången och det var
lätt att finna avsättning för det ekologiska lantbrukets
produkter. Men nu står vi vid ett vägskäl. Nu gäller det om
det ekologiska lantbruket ska kunna ta steget från en
relativt liten ''nisch''-produktion till att bli en bas i
livsmedelsförsörjningen.
Det finns en växande efterfrågan inte bara på spannmål
för humankonsumtion utan också på mjölk och kött.
Fortfarande är det dock mycket svårt att finna dessa
produkter i vanliga livsmedelsaffärer. Om de över huvud
taget finns, så finns de bara sporadiskt. De är dåligt
exponerade och den därav följande låga omsättningen kan
leda till att produkterna blir liggande för länge. Samtidigt
som det finns en stor efterfrågan så finns det på vissa
produkter ett överskott. För en fortsatt framgångsrik
utveckling är det helt nödvändigt att komma till rätta med
de här störningarna så att konsumenternas efterfrågan kan
möta producenternas utbud.
I årets budgetproposition föreslår regeringen vissa
ökade medel för kontroll och marknadsföring av det
ekologiska lantbrukets produkter. Det är bra och innebär
ett erkännande av våra krav till förra årets
budgetproposition, vilka tyvärr då avvisades. Stödet hade
behövts redan innevarande år. För många jordbruksföretag
är situationen nu mycket svår.
De belopp som regeringen anvisar är dock helt
otillräckliga. Nu behövs det ett kraftfullt agerande, som
måste komma snabbt.
Det behövs på central nivå en samordnande grupp, som
ser till att informationsmaterial arbetas fram. För detta
ändamål inrättas tre tjänster vid statens jordbruksverk.
Dessutom bör för en period av tre år medel motsvarande
nio tjänster som butikskonsulenter anvisas. För att få
kedjan från producent till konsument att fungera behövs det
konsulenter som kan bevaka hanteringen av KRAV-märkta
produkter i butikerna och hjälpa till att arbeta fram
fungerande rutiner. Dessa konsulenter bör ta sin
utgångspunkt i de ekologiska odlarnas
försäljningsorganisationer.
Konsulenterna kan också arbeta med projekt i syfte att
arbeta upp direkta kanaler mellan producenter och
konsumenter. En lokal odlare kan t ex sälja sina produkter
via en ekonomisk förening eller en fackförening till
konsumenterna. Nya former för livsmedelshandel kan växa
fram utanför de etablerade monopolens ramar.
Utöver stöd till projektanställningar behövs också stöd
till tryckt informationsmaterial. Sammanlagt kan dessa
insatser kostnadsberäknas till 6 miljoner kronor/år i dagens
penningvärde.
Det är väl använda pengar för samhället. De kommer att
bidra till en livsmedelsförsörjning som är i konsumenternas
intresse och till ett jordbruk, som bevarar landskapet öppet
även i skogs- och mellanbygder och vars miljöeffekter är i
högsta grad positiva.
Konsumentpriserna på ekologiskt odlad spannmål är
avsevärt högre än de på konventionellt odlad spannmål.
Det beror inte på att priserna till odlaren är så mycket
högre. Det beror på att hanteringen av de små volymerna
är kostsamma, samt i viss mån på att ekologiskt odlad
spannmål fortfarande av grossister och detaljister betraktas
som en exklusiv produkt som man kan ta ut högre pris för.
Det behövs alltså en skärpt prisövervakning när det gäller
det ekologiska lantbrukets produkter. Men dessutom borde
förmalningsavgifterna på detta spannmål tas bort. Därmed
ges det ekologiskt odlade spannmålet en rimlig chans att
komma upp i volym, varefter merkostnaderna upphör.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av tre nya tjänster för
arbete med information kring och marknadsföring av det
ekologiska lantbrukets (s.k. alternativodlade) produkter,
2. att riksdagen till marknadsföringsåtgärder för
ekologiskt lantbruk för budgetåret 1991/92 anvisar 6
000
000 kr.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slopande av förmalningsavgift på
kontrollerad ekologisk spannmål.
pStockholm den 25 januari 1991
Annika Åhnberg (v)
Rolf L Nilson (v)
Viola Claesson (v)
Jan Strömdahl (v)
Bengt Hurtig (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Alexander Chrisopoulos (v)