Gotland är det län, som är mest lantbruksdominerat i
landet. Vad som händer med det svenska jordbruket i
framtiden blir alltså i hög grad avgörande för hur Gotlands
framtid kommer att se ut.
På Gotland är 15% av de yrkesverksamma sysselsatta
direkt i lantbruket och 30% av de industrisysselsatta arbetar
inom livsmedelsindustrin. Det är animalieproduktionen
som dominerar det gotländska lantbruket. Vallodling och
sockerbetsodling är viktiga beståndsdelar i jordbruket.
En nedtrappning av livsmedelsproduktionen på Gotland
leder omedelbart till en sysselsättningsminskning, med
åtföljande utflyttning, som får förödande konsekvenser för
regionen. Mot bakgrund av jordbrukets centrala betydelse
för Gotland, måste utvecklingen när det gäller jordbruket
här följas särskilt noggrant och det måste finnas en
beredskap från samhällets sida att särskilt värna det
gotländska jordbruket. Det bör därför i en särskild
utredning klarläggas vilka effekter den nya
livsmedelspolitiken får för det gotländska jordbruket.
Huvuddelen, 90%, av det som produceras inom
jordbruket på Gotland ''exporteras'' till framför allt
Stockholmsområdet. För att få avsättning för produkterna
på fastlandet måste de gotländska produkterna vara
konkurrenskraftiga gentemot det som produceras på
fastlandet. Fraktkostnaderna utgör därvid en avgörande
faktor. Lantbruket fraktar cirka 150 000 ton/år på färjorna
mellan Gotland och fastlandet. Det torde motsvara ungefär
80% av allt gods som fraktas. Likaväl som vägar i övriga
delar av landet är en samhällelig service till invånarna så
borde färjtrafiken mellan Gotland och fastlandet vara det.
Jordbruket inom det s k stödområdet kompenseras genom
prisstöd för sämre produktionsbetingelser i förhållande till
jordbruket i övriga landet. Därför borde det gotländska
jordbrukets fraktkostnaders betydelse för
konkurrenskraften analyseras och vid behov kompenseras.
Inom ramen för den nya livsmedelspolitiken diskuteras
nya inriktningar på jordbruket. I framtiden måste vi i
mycket högre grad än nu basera vårt samhälles produktion
på de förnyelsebara resurserna. Det betyder att jordbruket
måste få ökad, inte minskad betydelse i det svenska
näringslivet. Det kommer att få stor betydelse som
energiproducent, men också som producent av råvaror till
industriproduktion. Det finns delar i det traditionella
Gotlandsjordbruket, som kan bli en viktig grund för ett
sådant framtidsinriktat jordbruk.
Sockerbetorna som framför allt används för
sockerframställning kan också användas för
etanolproduktion eller som bas för plasttillverkning. Detta
kan bli komplement till sockerframställningen eller ersätta
den. Regeringen aviserar att man i en särskild proposition
ska återkomma med förslag kring det särskilda stöd till
sockerbetsodlingen som hittills utgått. Staten har härvid ett
dubbelt ansvar, genom de politiska besluten men också som
delägare i Sockerbolaget. Medan Sockerbolaget ägdes av
Volvo genom Provendor användes aldrig stödet till
offensiva framtidssatsningar. Om stödet nu upphör innebär
det ett mycket allvarligt hot mot det gotländska jordbruket.
Stödet måste kvarstå och användas till framtidsinriktade
satsningar för att utveckla, inte avveckla den gotländska
betodlingen. Nya avsättningsmarknader måste utvecklas.
Under senare år har en utökning av trädgårdsodlingen
skett. Det gäller särskilt de s k alternativt odlade
produkterna. Det är produkter som odlas utan
handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel och som i
övrigt odlas inom ramen för ett ekologiskt anpassat
jordbruk. I Stockholmsregionen är efterfrågan på sådana
produkter stor. Det finns dock i dag s k
tröskelproblem. Så länge volymerna är små finns
produkterna bara sporadiskt i vissa affärer eller vid vissa
tidpunkter. Det är därför svårt att bygga upp en fast
kundkrets. Så länge kundkretsen är liten och osäker går det
inte att öka volymerna.
Med satsning på marknadsföring och fortsatt övergång
till ekologiskt anpassat jordbruk kommer dessa nackdelar
att övervinnas. Vi har i annan motion tagit upp detta och
föreslagit ökade resurser till marknadsföring och kontroll av
alternativt odlade produkter. Denna satsning bör också
komma Gotland till del.
På andra håll i landet finns nu också alternativt
producerad mjölk att köpa. Även sådan mjölk efterfrågas
i Stockholmsregionen. Alternativodlingen på Gotland har
goda förutsättningar att utvidgas till att gälla fler produkter
än i dag.
I den nya livsmedelspolitiken ingår en ökad satsning på
småskalig livsmedelsförädling. För Gotlands del är det av
största vikt att förädlingsindustrin finns kvar. En ytterligare
centralisering av förädlingsindustri till fastlandet bör därför
inte accepteras.
Fårnäringen hör till de grenar inom jordbruket som
missgynnats i den tidigare jordbrukspolitiken. Den utgör
emellertid en del av jordbruket som uppfyller alla de
anspråk som nu ställs. Den producerar inte överskott. Den
baserar sig på ett miljöanpassat jordbruk med en ur etisk
synvinkel mycket tillfredsställande djurhållning. Det finns
en risk att fårnäringen i den turbulens som nu uppstår
riskerar att ytterligare minska. Detta kan inte accepteras.
Den bör i stället stimuleras.
Gotland besöks varje år av 350 000 turister. Det gör
Gotland till ett av landets mest betydande turistmål. I den
turistiska upplevelsen av Gotland är kulturlandskapet en
viktig del. En del i landsbygdsutvecklingen på Gotland
måste vara att jordbruksföretagen utvecklar närliggande
verksamheter. För många storstadsbor är jordbruk med
djurhållning i dag någonting ''exotiskt'' och spännande. För
barn och ungdomar kan det vara en stor upplevelse att
knyta band till den produktion som är livsviktig för oss alla,
livsmedelsproduktionen, och som bara för några
generationer sedan var den dominerande sysslan.
En turism inriktad på jordbruket och kulturlandskapet
kan vara en av många utvecklingsvägar för det gotländska
jordbruket. Då riksdagen i samband med det
livsmedelspolitiska beslutet 1990 anslog ökade medel till
regionalpolitiska satsningar var det bl a med tanke på
sådana projekt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
den nya livsmedelspolitikens konsekvenser för det
gotländska jordbruket,
2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av det
gotländska jordbrukets fraktkostnaders betydelse för
konkurrenskraften,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den gotländska
sockerbetsodlingens framtid,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utökad samhällelig
satsning på alternativ odling bör komma Gotland till del,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att bevara
förädlingsindustrin på Gotland,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användning av regionalpolitiska
medel för att utveckla en jordbruksinriktad turism på
Gotland.2]
Stockholm 23 januari 1991
Annika Åhnberg (v)
Rolf L Nilson (v)
Jan Strömdahl (v)
Jan Jennehag (v)
Bengt Hurtig (v)
Viola Claesson (v)
1 1990/91:N290
2 1990/91:A450