Pälsdjursnäringen i Sverige har sina anor från början av
1900-talet. I dag utgör minken ca 98% av den totala
pälsdjursstammen. I liten omfattning farmas också räv, iller
och chinchilla.
Pälsdjursnäringen är en glesbygdsnäring som förädlar
biprodukter. Under ett år konsumerar svenska pälsdjur
cirka 100 000 ton biprodukter från slakterier och
fiskeindustri. Av fisket i Listerområdet i Blekinge går 40%
av totalvolymen till humankonsumtion, medan resterande
60% används som foder till pälsdjur. Dessa produkter
saknar alternativ användning -- finns alternativ belastas
miljön och avsättningen kräver stora kostnader.
Ett flertal inventeringar och utredningar har under de
senaste åren ägnats åt pälsdjursuppfödningen i landet. Den
mest omfattande utredningen presenterades vid det
allmänna veterinärmötet den 7 november 1990. För
minkens vidkommande är sammanfattningen följande:
Det bedöms finnas goda förutsättningar för att öka
välfärden för minken inom ramen för nu tillämpade system
med att hålla mink i burar med nätgolv och att därmed
anpassa minkhållningen till djurskyddslagstiftningen inom
några år. Gruppen gör också bedömningen att det finns
goda förutsättningar för att minkhållningen skall kunna få
en djurskyddsmässig bred acceptans av allmänheten.
Europarådets kommitté, som haft till uppgift att granska
pälsdjursuppfödningen i de enskilda medlemsländerna, har
funnit att de regler, som Sveriges Pälsdjursuppfödares
Riksförbund redan för några år sedan antog, helt ligger i
linje med de rekommendationer, som Europarådet nu
enhälligt antagit.
De svenska reglerna för pälsdjursuppfödning är
baserade på omfattande nordisk forskning, som skett under
många år. Forskningsarbetet och resultaten har varit
medverkande till att ge Europarådets ständiga kommitté en
vetenskaplig grund för den nu antagna rekommendationen.
Dessa rekommendationer är ett erkännande av svensk
pälsdjursavels höga standard. Man kan förvänta att
rekommendationen kommer att ligga som grund för en
gemensam lagstiftning inom EG.
För att ytterligare kunna förbättra pälsdjurens välfärd
krävs ökade insatser inom forskningen, bland annat
beteendeforskningen. Detta framförs även av Sveriges
Veterinärmedicinska Sällskaps pälsdjursutredning. När
lönsamheten i näringen är låg medger detta inte några egna
insatser. Det är dock av stor vikt att forskningen
upprätthålls för att garantera djurskyddet och djurens
välfärd. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Totalt sysselsätter näringen direkt och indirekt cirka 5 000
personer i landets glesbygder.
Sedan 1988 har lönsamheten inom näringen varit
vikande på grund av såväl internationell överproduktion
som extremt milda vintrar. Den kraftiga reduktionen som
gjorts i så gott som samtliga producentländer innebär att
världsproduktionen av skinn under 1991 kommer att
motsvara samma nivåer som i början av 1980-talet. I och
med denna reduktion från 42 miljoner minkskinn till 26
milj.kr. torde man kunna räkna med god lönsamhet med
stigande priser 1992. Näringens egna investeringar uppgår
till cirka 700 milj.kr. årligen. Någon form av
övervintringsstöd kommer att behövas under 1991 för att
inte huvuddelen av näringen skall slås ut. Detta bör kunna
prövas från fall till fall inom ramen för länsstyrelsernas
länsanslag. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen tillkänna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av forskning och utveckling inom
pälsdjursnäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
pälsdjursnäringens behov av regionalpolitiskt stöd under
1991.
Stockholm den 24 januari 1991
Sigge Godin (fp)
Anders Castberger (fp)