Odlingen av bruna bönor i Europa är lokaliserad till dels
södra delen av Holland, dels till sydöstra delarna av
Sverige. På Öland sker 80 % av den svenska odlingen.
Uppsamling, hantering, lagring och försäljning av den
svenska produktionen sker via två företag, båda belägna på
Öland. Ett av företagen är odlarkooperativt och ett är
privatägt i bolagsform. Koncentrationen i uppsamlingsledet
är en följd av att behandlingen av bruna bönor inte kan ske
på samma sätt eller med samma utrustning som för
exempelvis matärter eller spannmål. Specialutrustning
krävs, vilket medför stora investeringar i förhållande till
producerade kvantiteter. Utrustningen består exempelvis
av radiatortorkar, speciella transportanordningar, delvis
specialkonstruerade sorteringsmaskiner som stenavskiljare,
elektroniska färgsorterare m.m. Lagringssilos är också
specialbyggda med nedslussningsanordningar för fyllning.
Dessa silos är utrustade med klimataggregat för att hålla en
jämn temperatur och fuktighet under hela lagringstiden.
Utöver dessa kostnader får odlingen själv bära alla
utvecklingskostnader för skörd och behandling, eftersom
det mesta måste ''specialsys'' för bruna bönor. Så har
exempelvis 7 st. jordnötströskor importerats från USA och
anpassats. Samma gäller ett 30-tal strängläggare. Dessa
maskiner kan endast användas för bruna bönor.
Kostnader för förädling och utveckling av utsädet
belastar också odlingen helt. De svenska
förädlingsföretagen anser detta område så pass litet att det
inte är kommersiellt lönsamt. Tidigare erhölls visst stöd till
detta, men så sker inte längre. Utsäde för bruna bönor kan
inte köpas från exempelvis Holland (som förhållandet är
med lökfrö och andra köksväxter) eftersom bönor är
mycket beroende av dagslängden. Sorterna måste anpassas
till respektive odlingsområde.
Sammantaget har bönodlingen stora kostnader av
specifika slag som andra odlingar inte belastas med. För att
i framtiden behålla svensk bönodling är ett framtida årligt
lagrings- och utvecklingsstöd ett villkor.
Med anledning av flera motionskrav uttalade riksdagen
i juni 1990 att man utgick från att odlingen av bruna bönor
kom att omfattas av aviserade överläggningar beträffande
fördelning av medel som motsvarade inomramsmedlen.
Det bör enligt vår mening vara ett allmänt intresse att
bibehålla svensk bönodling bl.a. ur kost- och
beredskapssynpunkt. Genom ett lagrings- och
utvecklingsstöd ges möjlighet att i viss mån reglera
bortfallet av prisstöd och arealbidrag. Nivån på stödet kan
begränsas till c:a 2 milj. kr. Vid fördelningen av
inomramsmedlen bör medel avsättas som lagrings- och
utvecklingsstöd för svensk bönodling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen vid fördelningen av inomramsmedlen
anvisar särskilda medel till lagrings- och utvecklingsstöd för
bruna bönor.
Stockholm den 24 januari 1991
Lena Öhrsvik (s)
Stig Alemyr (s)
Birger Rosqvist (s)
Arne Andersson (s)
Bengt Kronblad (s)
i Gamleby