En stor del av världen svälter medan vi i Sverige talar om
överskottsproduktion. Ibland hörs argumentet att Sverige
bör producera så mycket som möjligt för att hjälpa till att
råda bot på matbristen i delar av världen. Men är det en bra
lösning att skänka bort mat till länder där befolkningen
svälter? I miljöpartiet menar vi att mat som bistånd ska
användas vid katastrofsituationer, men att kontinuerligt
livsmedelsbistånd är skadligt för utvecklingen av jordbruket
i länder med brist på mat. Om Sverige och andra länder med
överskott dumpar mat i u-länderna blir det ytterst svårt för
u-landsbönderna att kunna konkurrera och bygga upp ett
fungerande jordbruk.
Däremot är det mycket viktigt att Sverige tar ansvar för
den egna försörjningen av baslivsmedel. Om Sverige istället
börjar importera sina livsmedel måste skördarna pressas
upp hårdare i andra delar av världen, vilket leder till ett
jordbruk med intensivare användning av handelsgödsel och
kemiska bekämpningsmedel. Att importera istället för att
producera i Sverige innebär bara att flytta miljöförstöringen
utomlands. Det är därför viktigt att Sverige tar ansvar för
den globala försörjnings- och miljösituationen och utnyttjar
möjligheterna till produktion på jordbruksmarken. Ett
ekologiskt fungerande jordbruk kräver större areal.
Resurshushållning
Det samhälle vi lever i prioriterar kortsiktigt tänkande
istället för långsiktigt, vilket leder till att ett förnuftigt
utnyttjande av naturresurser, som kan fungera även på lång
sikt, får vika för kortsiktiga intressen. Över hela världen
leder ett felaktigt resursutnyttjande till att
försörjningsförmågan minskar. Idag när svenskt jordbruk
producerar mer än vad som kan avsättas är det märkligt att
inte långsiktig hushållning sätts högre.
Jordbruksnäringen förvaltar en av våra allra viktigaste
resurser. Jordbruksmarken är en unik resurs. Endast en
liten del av jordytan är täckt av sådana jordlager som är
lämpliga att odla. Idag hushållar vi inte med markresursen
som vi borde. Istället för att använda metoder som värnar
om markens långsiktiga produktionsförmåga är det krav på
kortsiktigt höga skördar som dominerar.
Ekologiskt lantbruk
För att åstadkomma ett uthålligt jordbruk och därmed
en säker tillgång till livsmedel är det nödvändigt att
acceptera lägre skördenivåer i områden där det idag
används mycket konstgödsel och kemiska
bekämpningsmedel. Större odlingsskicklighet med bl.a.
bättre växtföljder kan ersätta mycket av de stora mängder
insatsvaror som används idag.
Miljöpartiet de gröna ser den s.k.
överskottsproduktionen av livsmedel som en möjlighet när
det gäller att klara en övergång till ett mer ekologiskt
fungerande jordbruk. Vi ser det också som nödvändigt att
Sverige klarar sin egen produktion av baslivsmedel
eftersom åkermark är en begränsad tillgång.
Den långsiktiga målsättningen bör vara ett jordbruk helt
fritt från konstgödselanvändning (lättlösliga näringssalter)
och kemiska bekämpningsmedel. Redan idag är det möjligt
att kraftigt minska på användningen utan att
livsmedelsförsörjningen äventyras.
För att lösa jordbrukets miljöproblem är det nödvändigt
att förändra det konventionella jordbruket. En total
övergång till ett ekologiskt lantbruk (alternativ odling) tar
tid att genomföra. Men det är viktigt att redan nu börja göra
något för att drastiskt minska användningen av konstgödsel
och kemiska bekämpningsmedel.
Om kvävet blir dyrt så innebär det att det blir lönsamt
att odla sitt eget kväve på gården. Samtidigt som en
förändring av det konventionella jordbruket i riktning mot
mindre beroende av insatsvaror stimulerar en övergång till
ekologiskt lantbruk, hjälper det ekologiska lantbruket till
med att utveckla metoder som gör det lättare att förändra
det konventionella jordbruket.
Det jordbrukspolitiska beslutet 1990
I juni 1990 beslutade riksdagen att införa en ny
livsmedelspolitik. Det gamla systemet med interna
prisregleringar kommer att avskaffas under en
övergångsperiod på några år med början den 1 juli 1991.
I det jordbrukspolitiska beslutet sammankopplades inte
miljöproblemen med överskottsproblemen. Istället för att
minska intensiteten i odlingen röstade riksdagen för att
åkerarealen ska minska. Detta kommer att innebära att
man på den areal som fortfarande brukas bibehåller en hög
intensitet, med miljöproblem som följd. Även om beslutet
kan innebära att den totala användningen av kemiska
bekämpningsmedel och handelsgödsel minskar innebär
beslutet inte någon lösning på jordbrukets miljöproblem.
Den åkermark som kommer att läggas ner är mark där det
inte bedrivs ett så miljöskadligt jordbruk. Dessutom är det
den här marken i skogsbygden som är den värdefullaste för
naturvården.
Miljöpartiet vill, istället för att minska åkerarealen,
minska användningen av handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel. Ett sådant miljöanpassat jordbruk är
samhällsekonomiskt effektivt eftersom miljöförstöringen
bringas till ett minimum samtidigt som det inte produceras
ett överskott som sedan måste avsättas till låga
världsmarknadspriser.
Växtnäring
För att minska läckaget av kväve och förbättra
energihushållningen inom jordbruket anser miljöpartiet att
användningen av handelsgödselkväve måste minska. Vi har
i vår motion om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
föreslagit en miljöavgift på kväve i handelsgödsel på 20
kronor per kg kväve 1991/92. Avgiften ska i sin helhet
återföras till lantbrukarna. Främst genom ett generellt
arealbidrag kan lantbruket styras mot en minskad
användning av handelsgödsel utan att lantbrukets ekonomi
försämras. Anledningen till att vi vill föra tillbaka pengarna
till näringen är den pressade ekonomin i näringen.
Jordbruket klarar inte en högre skattebelastning.
Målet måste vara att användningen av
handelsgödselkväve minskar med 30 % inom ett år. På fem
års sikt bör det vara möjligt att halvera användningen.
Lagringskapaciteten för stallgödsel måste öka så att en
så stor del som möjligt kan spridas på våren. Senast 1994
bör alla gårdar med djurhållning ha en lagringskapacitet för
stallgödsel på 12 månader. Man bör överväga att införa
någon form av stöd för dessa investeringar. Om djuren går
ute en del av året ska naturligtvis bara lagringskapacitet för
stallperioden krävas. Syftet med den utökade
lagringskapaciteten är att det ska finnas möjlighet att sprida
all gödsel på våren då grödan kan ta tillvara på växtnäringen
på ett effektivt sätt.
Miljöskyddsförordningen bör ändras så att gårdar med
mer än 50 djurenheter i problemområden borde vara
koncessionspliktiga för att göra det möjligt att kontrollera
bl a antalet djur i förhållande till den areal som är tillgänglig
för spridning av stallgödsel, stallgödselhantering vad gäller
lagringskapacitet och ammoniakavgång samt
ensilagehantering.
Det behövs därför också mer riktade åtgärder när det
gäller anläggning av våtmarker för att de effektivt ska
kunna bidra till att minska kväveläckaget. Miljöpartiet har
föreslagit detta i flera motioner. Vi avstår därför ifrån att
här upprepa samma förslag. En omfattande
rådgivningsverksamhet om våtmarksrestaurering behövs
framförallt inom de högintensiva jordbruksområdena i
södra och västra Sverige. Förlusterna av växtnäringsämnen,
främst nitrat, är stora. Endast en del av den näring som
bortföres med grödan kommer tillbaka till
jordbruksmarken.
Alltför mycket slam från kommunala
avloppsreningsverk innehåller sådana mängder av giftiga
metaller och svårnedbrytbara organiska föreningar att det
inte kan återföras till jordbruket. Problemet med
miljöfarliga kemikalier tar vi upp i en gruppmotion.
Systemet med vattentoaletter är en ur miljösynpunkt
misslyckad satsning. Kommunerna är idag tvungna att göra
enorma investeringar i de förfallna avloppsledningsnäten.
Nu finns det därför chans att inte göra om samma misstag
utan att investera i nya ekologiska toalettsystem som kan ta
tillvara på växtnäringen på ett bättre sätt. I en annan
partimotion tar vi upp förslag om utveckling av ekologiska
toalettsystem.
Fosfor är ett nödvändigt näringsämne som tillförs
jordbruksmarken framförallt i form av handelsgödsel.
Tyvärr är fosfortillgångarna ytterst begränsade och det är
därför nödvändigt att hushålla med fosforn. Fosfor är ett
exempel på en råvara som är begränsad och bör beläggas
med råvaruskatt. Vi anser därför att regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett förslag till råvaruskatt på
fosfor.
Fosforgödsel är en betydande orsak till
kadmiumspridning på åkrarna. Spridningen av kadmium
kan minskas genom att välja råfosfat som har lågt
kadmiuminnehåll och genom rening vid tillverkningen av
handelsgödsel. Livsmedelsproduktion ska inte tillåtas på
jordar som innehåller mer än 1 mg Cd/kg jord torrvikt.
I miljöpartiets motion om ekonomiska styrmedel
föreslås att ett strikt gränsvärde på max 30 g kadmium per
ton fosfor i handelsgödsel bör införas fr.o.m. 1 januari 1992
samt att en miljöavgift på 50 kronor per gram kadmium bör
införas 1 januari 1992.
Kemiska bekämpningsmedel
Jordbruket har en stor del i kemikalieanvändningen i
samhället pga den omfattande användningen av kemiska
bekämpningsmedel. Användningen av kemiska
bekämpningsmedel innebär risker för såväl miljön som för
livsmedlens kvalitet. Odlingslandskapets flora utarmas och
bekämpningsmedelsrester finns i vattendragen och har
också påträffats i grundvattnet. Hanteringen av
bekämpningsmedel är också ett stort arbetsmiljöproblem.
Men kemikalieanvändningen orsakar inte bara problem i
direkt anslutning till livsmedelsproduktionen. Hela
hanteringskedjan från tillverkning i industrin till transport
och avfallshantering utgör allvarliga miljöproblem.
För att minska användningen av kemiska
bekämpningsmedel måste både miljöavgifter och förbud
och restriktioner användas. Vi föreslår att så kraftfulla
åtgärder sätts in att användningen av kemiska
bekämpningsmedel minskar med minst 80 % fram till 1996.
Det är fel att bara räkna minskningen i antal kg aktiv
substans. Hänsyn måste också tas till hur stor areal
preparaten räcker till. Kemikalieinspektionen bör få i
uppdrag att närmare precisera åtgärder för hur målet kan
nås.
Naturvård i odlingslandskapet
En stor del av de arter som är utrotningshotade i Sverige
är beroende av kulturlandskapet. De trängs nu tillbaka av
ändrade brukningsmetoder, bortröjande av odlingshinder,
nedläggning av jordbruksmark, gödsling och kemiska
bekämpningsmedel. Brukningsmetoder som kräver mindre
användning av handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel leder till att en större artrikedom
kommer att bibehållas i odlingslandskapet. I en partimotion
under förra allmänna motionstiden (1989/90:Jo817) om art-
och biotopskydd presenterade vi ett lagförslag som syftar till
att skydda hotade arter och deras biotoper.
Kulturlandskapets biotoper har också beaktats i det
förslaget.
I miljöpartiets jordbrukspolitiska motion 1989/90:Jo80
föreslogs en successiv höjning av
landskapsvårdsersättningen till 500 milj. kr. per år 1994/95
och därefter bibehållet anslag. Vi avstår här från att föreslå
förändringar av ersättningen till landskapsvård. Vi
återkommer med förslag både vad gäller biotopskydd och
ersättning till landskapsvård i samband med den
miljöpolitiska propositionen i vår.
Energiskog och energigrödor
Miljöpartiets politik innebär att det behövs mer
åkerareal till livsmedelsproduktion än vad som kommer att
behövas om riksdagens jordbrukspolitiska beslut ligger fast.
Men trots detta tror vi att det finns utrymme för annan
produktion på åkern än livsmedel. Vår bedömning är att det
med vår jordbrukspolitik kommer att finnas utrymme för ca
200.000 ha energigrödor och lövskog.
De nuvarande utvecklingsinsatserna på biobränslen har
inriktats allt för ensidigt på odling av Salix och
etanolproduktion från vete. En odling av Salix i stor skala
kan leda till problem med angrepp av skadegörare och det
är inte lika enkelt att åter ställa om till odling av mat som
om man odlar t.ex. vall för energiändamål. Det är därför
viktigt att även utveckling av andra energigrödor kommer
igång, grödor som kan ingå och vara ett positivt inslag i
växtföljden och som kan användas till biogasframställning.
En intressant gröda för energiändamål är lucern som kan
utnyttjas för framställning av biogas. Biogasen kan
användas direkt för att driva fordon, men kan också
omvandlas till metanol om man vill använda ett flytande
bränsle till förbränningsmotorerna.
Miljöpartiet anser att samma miljökrav måste ställas på
biobränsleproduktion som på livsmedelsproduktion.
Därför avvisar vi en stor satsning på etanol om den
förutsätter en fortsatt intensiv veteodling.
Det är helt avgörande för utvecklingen av
biobränsleodlingen att detta följs upp av en energipolitik
som gör biobränslena rejält lönsamma t.ex. genom
införande av tillräckligt hög skatt på koldioxid och genom
att biobränslena skattebefrias. Det viktigaste för att
odlingen av energigrödor ska kunna utvecklas är att det
finns avsättning för produkterna och då krävs det att det är
lönsammare att använda biobränslen än fossila bränslen.
Norrlandsjordbruket
Just nu talas det om livsmedelsöverskott i många länder,
men framtiden är osäker. Folkmängden ökar kraftigt.
Markförstöring i olika former och brist på vatten hotar den
framtida livsmedelsförsörjningen.
För att garantera försörjningstryggheten i en osäker
framtid och i eventuella krislägen är det viktigt att ha en hög
självförsörjningsgrad av livsmedel. Det är också viktigt att
ha en regionalt spridd livsmedelsproduktion. Vi föreslår att
prisstödet i hela det nuvarande norrlandsstödsområdet i
kommande GATT-förhandlingar ska motiveras utifrån
beredskapsskäl.
Eftersom åtminstone delar av norrlandsstödet kan
motiveras av beredskapsskäl, bör ett produktionsmål för
norra Sverige upprättas. Ett bibehållet prisstöd motiveras
just därför att det är produktionen av jordbruksprodukter
som ska stimuleras. Däremot bör inte produktionsmålet
sättas i relation till en konstant produktionsvolym som man
gjorde i ett tidigare jordbrukspolitiskt beslut då
produktionsmålet lades fast vid 1984 års nivå.
Målet för produktionsvolymen bör överensstämma med
konsumtionen och prisstödet justeras efter detta. Det kan
också vara lämpligt att se till självförsörjningsgraden inom
olika delar av norrlandsstödsområdet om delar av området
skulle hamna på en låg självförsörjningsgrad av
jordbruksprodukter som är lämpliga att framställa i
området.
Miljöprofil i GATT-förhandlingarna
Miljöpartiet menar att Sverige i GATT-förhandlingarna
måste satsa på en radikal profil vad gäller miljöhänsyn och
hushållning med naturresurser. Vår syn på GATT-
förhandlingarna utvecklar vi i en särskild motion.
Ett grundläggande krav är att samma villkor måste
ställas på importerade som på svenska produkter, även när
det gäller produktionsmetoderna. Det ska inte vara möjligt
att t.ex. förbjuda en kemikalie av miljöskäl och sedan
importera jordbruksprodukter som är odlade med hjälp av
den kemikalien. Ett sådant agerande leder inte till en bättre
miljöpolitik utan bara till att miljöproblemen exporteras.
Sverige bör inte i GATT-förhandlingarna driva en aktiv
linje för att omvandla gränsskydd till tullar. Gränsskydd ger
ett bättre skydd mot import eftersom gränsskyddets storlek
är beroende av världsmarknadspriserna. En övergång till
tullar kan leda till att svensk livsmedelsproduktion får allt
svårare att hävda sig. Livsmedel kan komma att importeras
från andra länder medan jordbruksmark läggs ned i Sverige.
Detta innebär en nackdel ur miljösynpunkt eftersom högre
skördar måste pressas ur en mindre åkerareal. Det svenska
gränsskyddet ska vara så högt i framtiden att i princip en
självförsörjning av baslivsmedel tryggas.
Övergångsåtgärder
Miljöpartiet de gröna anser inte att en stor nedläggning
av jordbruksmark är förenlig med bra resurshushållning och
bra miljöpolitik. Den s.k. överskottsproduktionen av
livsmedel i Sverige ger oss en möjlighet att övergå till ett
mer ekologiskt fungerande jordbruk, med lägre skördar
som följd. Vi anser därför i princip inte att någon speciell
betalning ska utgå bara för att sluta odla jordbruksgrödor
(omställningsstöd). I det jordbrukspolitiska beslutet ingår
ett omställningsbidrag omfattande i genomsnitt 9 000
kr. per ha för jordbruksmark som ansluts till
systemet under budgetåret 1991/92. Omställningsstödet är
utformat som ett villkorslån med en årlig avskrivning med
en femtedel fram till budgetåret 1995/96. Om marken tas i
bruk innan omställningsperioden är slut måste en
återbetalning ske av ett belopp motsvarande den årliga
avskrivningen av lånet för de år då marken brukats.
Ett arealbaserat inkomststöd ger lantbrukarna större
möjligheter att själva välja hur de vill göra förändringar i sin
produktion i samband med den interna avregleringen. Det
kan t.ex. användas för en övergång till ekologiskt lantbruk.
Inkomststödet kan t.ex. användas för en övergång till
ekologiskt lantbruk. Miljöpartiet föreslår därför ett högre
inkomststöd än det riksdagen beslutade om våren 1990.
Stödet bör betalas ut under en femårsperiod.
1991/92
1 300
kr. per ha 1992/93
900
kr. per ha 1993/94
700
kr. per ha 1994/95
500
kr. per ha 1995/96
500
kr. per ha
Eftersom miljöpartiets förslag med miljöavgifter som i
sin helhet återförs till lantbrukarna inte kan vara
genomförda till budgetåret 1991/92 föreslår vi ändå att ett
bidrag betalas ut för mark som inte används för produktion
av prisreglerande grödor under 1991 för att undvika en
kraftig överproduktion. Bidraget bör vara lika stort som
den del av omställningsstödet som avskrivs 1991/92, dvs. 1/5
av det genomsnittliga beloppet per ha 9 000
kr, 1 800
kr. Vårt förslag skulle innebära att det skapades en
jordbank omfattande 300 000
ha under 1991.
Miljöpartiet anser att det finns utrymme för ett
anläggningsstöd till lövskog, energiskog och våtmarker
även med den förändrade jordbrukspolitik som vi föreslår.
Men bidrag till anläggning av lövskog bör endast utgå i
slättbygd. Dessutom anser vi att anläggningsstödet till
lövskog och energiskog ska begränsas till 100 000
hektar. Plantering av ädellövskog bör stimuleras
speciellt, med tanke på bl. a. den artrikedom som finns i
dessa skogar. Med hänsyn till detta bör ett högre
anläggningsstöd betalas ut till ädellövskog än till annan
lövskogsplantering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen antar som jordbrukspolitisk målsättning
att Sverige i princip skall vara självförsörjande med
baslivsmedel i enlighet med vad som föreslås i motionen,
2. att riksdagen antar som riktlinje att den svenska
åkermarken i första hand skall användas till produktion av
livsmedel med ekologiskt riktiga metoder och i andra hand
till produktion av energiråvara,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett långsiktigt och uthålligt
jordbruk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att användningen av handelsgödselkväve skalll minska med
minst 30
% inom ett år främst genom en ökning av miljöavgiften
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att användningen av handelsgödselkväve bör minska med
minst 50
% inom fem år,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att alla gårdar bör ha en lagringskapacitet för stallgödsel på
minst 12 månader fr.o.m. 1993,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att alla större gårdar inom problemområden för miljön skall
omfattas av koncessionsplikt i enlighet med vad som anförts
i motionen,
8. att riksdagen beslutar att jordbruksmark som
innehåller mer än 1 mg Cd/kg torrsubstans inte skall få
användas för livsmedelsproduktion,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att användningen av kemiska bekämpningsmedel bör
minska med minst 80
% inom fem år,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att samma miljökrav som ställs i motionen på
livsmedelsproduktion skall gälla för biobränsleproduktion,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att prisstödet till hela det nuvarande Norrlandsstödområdet
skall motiveras utifrån beredskapsskäl och för att minska
sårbarheten i livsmedelsförsörjningen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Norrlandsstödet skall justeras efter konsumtionsnivån
inom Norrlandsstödområdet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att samma krav skall ställas på importerade och svenska
produkter i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det svenska gränsskyddet i framtiden skall vara så högt
att i princip en självförsörjning av baslivsmedel tryggas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en ersättning omfattande i genomsnitt 1
800 kr. per ha under budgetåret 1991/92 betalas ut för
den areal som lantbrukarna upphör att producera
jordbruksprisreglerade grödor på,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att bidrag till skogsplantering endast skall ges till
lövskogsplantering i slättbygd i södra och mellersta Sverige,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att plantering av ädellövskog bör stimuleras speciellt och att
anläggningsstödet bör vara betydligt högre än
anläggningsstödet till annan lövskogsplantering.
Stockholm den 16 januari 1991
Claes Roxbergh (mp)
Inger Schörling (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Åsa Domeij (mp)
Roy Ottosson (mp)