Under 1987 gjordes vissa förändringar i
jordförvärvslagens bestämmelser. Ett av dessa förslag
gällde prisprövningen. Tidigare hade priset på bl.a.
jordbruksfastigheter utgått från avkastningsvärdet. Det
förslag som riksdagens majoritet ställde sig bakom, på
förslag från utskottet, var att priset skulle fastställas med
utgångspunkt från marknadsvärdet.
Den nya prisprövningen, marknadsvärdeprincipen, har
visat sig ha de negativa konsekvenser som flertalet
remissinstanser befarade. Många remissinstanser menade
att detta kommer att leda till att priserna på
jordbruksfastigheter kommer att stiga avsevärt.
I det nya lagförslagets 4 § fjärde stycket kan läsas
följande:
Förvärvstillstånd får vägras om det är uppenbart att
köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger
egendomens marknadsvärde.
Jordbruksministern skriver i proposition 1986/87:122
bl.a:
För att motverka förvärv som görs i
kapitalplaceringssyfte och för att motverka en osund allmän
prisstegring bör det dock finnas kvar en möjlighet att avslå
en ansökan om förvärvstillstånd om det är uppenbart att det
avtalade priset avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde.
En lantbruksnämnd hade att ta ställning till följande
förvärvsärende:
Förvärvsegendomen omfattar enligt taxering 22 ha,
varav 16 ha
åker och 2 ha
betesmark. Egendomen förvärvades i början av 1990
för en köpeskilling av 1.515.000 kr.
Det sammanlagda taxeringsvärdet är 334.000 kr,
varav jordbruksvärde 179.000 kr,
tomt- och byggnadsvärde 155.000 kr.
Berörd lantbruksnämnd har besiktigat och värderat
fastigheten till 800.000 kr
i enlighet med lantbruksverkets anvisningar.
Fastighetens byggnadsvärde har justerats för att uppnå en
marknadsanpassning. Inägomarken har åsatts ett värde
utifrån gällande åkervärdetabeller.
Det var, menade lantbruksnämndens majoritet,
uppenbart att köpeskillingen avsevärt översteg
marknadsvärdet, jordförvärvslagens 4 § fjärde stycket, och
skulle på ett osunt sätt påverka den allmänna prisnivån i
området. Därav avslag på förvärvsansökan.
I området finns flera mycket aktiva lantbrukare, som är i
behov av ytterligare mark. Köparen är verksam inom andra
branscher.
Ärendet överklagades till lantbruksstyrelsen som biföll
besvären och anförde följande:
Då ni har för avsikt att bosätta er på egendomen, kan
förvärvet inte anses ha skett i kapitalplaceringssyfte.
Förutsättningar för avslag på grund av högt pris föreligger
därför inte.
Var i 4 § fjärde stycket jordförvärvslagen står ordet
kapitalplacering? Hur skall man utläsa av lagtexten det
beslut som lantbruksstyrelsen tagit? Skall ingen hänsyn tas
till jordbruksministerns uttalande om avslag på grund av för
högt pris, liksom till lagtexten?
För att lantbruksnämnderna skall kunna sköta sina
åligganden i dessa ärenden på ett objektivt och så rättvist
sätt som möjligt bör 4 § fjärde stycket i jordförvärvslagen
se över och förtydligas efter lantbruksstyrelsens tolkning av
lagtexten i nämnda ärende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av 4 § fjärde stycket
jordförvärvslagen.
Stockholm den 24 januari 1991
Owe Andréasson (s)
Ulla-Britt Åbark (s)