Under 1987 gjordes vissa förändringar i jordförvärvslagens bestämmelser. Ett av dessa förslag gällde prisprövningen. Tidigare hade priset på bl.a. jordbruksfastigheter utgått från avkastningsvärdet. Det förslag som riksdagens majoritet ställde sig bakom, på förslag från utskottet, var att priset skulle fastställas med utgångspunkt från marknadsvärdet.
Den nya prisprövningen, marknadsvärdeprincipen, har visat sig ha de negativa konsekvenser som flertalet remissinstanser befarade. Många remissinstanser menade att detta kommer att leda till att priserna på jordbruksfastigheter kommer att stiga avsevärt.
I det nya lagförslagets 4 § fjärde stycket kan läsas följande:
Förvärvstillstånd får vägras om det är uppenbart att köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.
Jordbruksministern skriver i proposition 1986/87:122 bl.a:
För att motverka förvärv som görs i kapitalplaceringssyfte och för att motverka en osund allmän prisstegring bör det dock finnas kvar en möjlighet att avslå en ansökan om förvärvstillstånd om det är uppenbart att det avtalade priset avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.
En lantbruksnämnd hade att ta ställning till följande förvärvsärende:
Förvärvsegendomen omfattar enligt taxering 22 ha, varav 16 ha åker och 2 ha betesmark. Egendomen förvärvades i början av 1990 för en köpeskilling av 1.515.000 kr. Det sammanlagda taxeringsvärdet är 334.000 kr, varav jordbruksvärde 179.000 kr, tomt- och byggnadsvärde 155.000 kr. Berörd lantbruksnämnd har besiktigat och värderat fastigheten till 800.000 kr i enlighet med lantbruksverkets anvisningar. Fastighetens byggnadsvärde har justerats för att uppnå en marknadsanpassning. Inägomarken har åsatts ett värde utifrån gällande åkervärdetabeller.
Det var, menade lantbruksnämndens majoritet, uppenbart att köpeskillingen avsevärt översteg marknadsvärdet, jordförvärvslagens 4 § fjärde stycket, och skulle på ett osunt sätt påverka den allmänna prisnivån i området. Därav avslag på förvärvsansökan.
I området finns flera mycket aktiva lantbrukare, som är i behov av ytterligare mark. Köparen är verksam inom andra branscher.
Ärendet överklagades till lantbruksstyrelsen som biföll besvären och anförde följande:
Då ni har för avsikt att bosätta er på egendomen, kan förvärvet inte anses ha skett i kapitalplaceringssyfte. Förutsättningar för avslag på grund av högt pris föreligger därför inte.
Var i 4 § fjärde stycket jordförvärvslagen står ordet kapitalplacering? Hur skall man utläsa av lagtexten det beslut som lantbruksstyrelsen tagit? Skall ingen hänsyn tas till jordbruksministerns uttalande om avslag på grund av för högt pris, liksom till lagtexten?
För att lantbruksnämnderna skall kunna sköta sina åligganden i dessa ärenden på ett objektivt och så rättvist sätt som möjligt bör 4 § fjärde stycket i jordförvärvslagen se över och förtydligas efter lantbruksstyrelsens tolkning av lagtexten i nämnda ärende.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av 4 § fjärde stycket jordförvärvslagen.
Stockholm den 24 januari 1991 Owe Andréasson (s) Ulla-Britt Åbark (s)