Eftersom lönsamheten för svensk fårskötsel är mycket dålig idag finns det en stor risk att denna produktionsgren kraftigt kommer att minska i omfattning. Detta är särskilt olyckligt i en tid då då jordbruksproduktionen läggs om och många lantbruk i skogs- och mellanbygder sannolikt kommer att läggas ned. Det är särskilt i dessa bygder som fåren behövs som landskapsvårdare.
Produktionen av får- och lammkött i Sverige omfattar årligen ca 4 500 ton kött vilket motsvarar en självförsörjningsgrad på 80 %. Slakten är starkt säsongbetonad. Fårslakten och vidareförädlingen av fårköttet är koncentrerade till ett fåtal slakterier. Det har inte funnits utrymme för några satsningar på att erövra nya marknader. Den säsongbetonade slakten och i viss mån utformningen av stödet till fårskötseln har gjort att fårköttet frysts ner innan det styckats och distribuerats. Detta är en av anledningarna till att svenskt fårkött för andra året i följd blivit utkonkurrerat av fårkött från Nya Zeeland t o m under pågående slaktsäsong. Köttet från Nya Zeeland är styckat och förpackat direkt efter slakt vilket ger snyggare och attraktivare styckningsdetaljer än då styckningen sker först efter att köttet frysts ner.
Ullmarknaden är dålig internationellt sett. I Sverige saknar vi en fungerande ullhandelsorganisation vilket medför en dålig avsättning och lågt pris för ullen. Marknaden för lammskinn har fått känna av det internationella motståndet mot pälsdjursproduktion.
Fårens betydelse
Fåren har en stor betydelse som landskapsvårdare. Den av riksdagen beslutade minskningen av jordbruksarealen medför att fåren kommer att bli än mer betydelsefulla för landskapsbilden. Fårskötseln bedrivs ofta på deltids- och hobbyjordbruk på naturbeten och permanenta vallar där handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel inte används. Fåren producerar inget överskott som måste dumpas på export om en fungerande marknad skapas.
Det statliga pristillägget för lammkött kommer att avvecklas inom en treårsperiod. Något utrymme för att höja köttpriset med motsvarande belopp finns inte eftersom det finns gott om billigt lammkött av god kvalitet på världsmarknaden. Slakteriföreningarna satsar samtidigt på en intensiv marknadsföring av nöt- och griskött. Endast en mindre del av företagen beräknas få del av bidragen för landskapsvård, ett system som det för övrigt kommer att ta några år att utveckla.
Idag utgår stöd för omställning till många nya grödor vilka ofta påverkar miljön betydligt mer än fårskötseln som bedrivs på extensivt odlade vallar. Det är synnerligen viktigt att under omställningsperioden inte slå ut en produktionsgren som är av stor betydelse för landskapsvården och som inte producerar något överskott. Vi yrkar därför att regeringen utarbetar ett förslag till åtgärder för att stödja fårskötseln under en övergångsperiod.
Det är mycket viktigt att satsa på marknadsföring och distribution av lamm- och fårkött. Ambulerande gårdsslakt borde vara något att ta fasta på för att komma förbi problemet med de långa transportsträckorna och slaktköerna på de allt färre och större slakterierna.
För ullens del gäller samma sak. En svensk ullmarknad behöver stöd för att byggas upp. Med ökat miljömedvetande kommer också medvetna konsumenter. Ullproduktionen är ur miljösynpunkt inte tärande på jordens resurser. Den behöver inte, som bomullsodlingen, konstbevattning och kemiska bekämpningsmedel.
I en sårbar värld är det viktigt att behålla kunskap och tillverkningsindustrier, för produktion som kan ske inom landet. Överstyrelsen för central beredskap har idag ett visst anslag för lagerhållning av ull, men det måste vara än viktigare att ha en fungerande produktion av ull och att kunskapen om ullhanteringen inte försvinner.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd till fårnäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ambulerande gårdsslakterier bör stimuleras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av lamm- och fårkött,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ullproduktionen.
Stockholm den 22 januari 1991 Marianne Samuelsson (mp) Anna Horn af Rantzien (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Carl Frick (mp)