Den totala produktionen av får- och lammkött i Sverige omfattar årligen ca 4 500 ton. Produktionen har minskat något under senare delen av 80-talet från en nivå på drygt 5 000 ton. Det har gett en självförsörjningsgrad på ca 80 %. Produktionen är starkt säsongsbunden vilket innebär att så mycket som möjligt bör säljas färskt på hösten för att undgå en kostsam infrysning.
Lammkött är underbetalt i Sverige jämfört med förhållandena i de flesta andra länder. Detta kan delvis hänföras till effekter av det statliga pristillägget.
Till områden i vårt land, där fårnäringen av tradition spelat stor roll, hör bl a Gotland och Hälsingland. På senare tid har fårhållningen fått en särskild betydelse för öppethållandet av naturbetesmarker och åkermarker inom områden med det mest värdefulla kulturlandskapet.
Den svenska fårnäringenär en produktion som uppfyller högt ställda etiska kravär invändningsfri ur djurskyddssynpunkthar mycket stor betydelse för landskapsvårdenger värdefulla biprodukter med världsunika egenskaper (pälslammskinn och lantrasull) ger möjligheter till sysselsättning i glesbygd, då det finns goda möjligheter till lokal vidareförädling av olika produkter, och det går ur arbetssynpunkt att kombinera fårskötsel med andra sysselsättningar på eller utanför gårdenär ingen överskottsproduktionutgör en viktig del av vårt kulturarv.
Lönsamheten har under många år varit svag i den svenska fårnäringen. Den har dessutom drastiskt försämrats de senaste åren då efterfrågan varit mycket svag på pälslammskinn. Detta har i sin tur berott på fyra milda vintrar i rad samt en effektiv antipälspropaganda på kontinenten (traditionell exportmarknad). Desutom har stora överskott på världsmarknaden av ull pressat det svenska ullpriset helt i botten.
Till den nya hotbilden hör att förutsättningarna för den svenska fårnäringen ytterligare kommer att försämras som en följd av den nya jordbrukspolitiken. Det svenska lammköttet har inte beretts erforderligt utrymme beträffande marknadsföring och försäljning p g a de stora kvantiteter nöt- och griskött som pressats ut på marknaden. Detta har medfört sänkta producentpriser.
Samtidigt har tillgången på billigt lammkött från t ex Nya Zeeland och Polen varit mycket stor och importen har hela tiden ökat trots oförändrade införselavgifter. Varje år införs dessutom minst 650 ton från Island utan införselavgifter utifrån ett mångårigt handelsavtal. Konsumtionen av får- och lammkött har det senaste året ökat med 16 %. Importen har under samma tid ökat med 15 %. En sänkning av pristillägget parallellt med en mycket hård konkurrens av importerat lammkött kommer att medföra att många fårproducenter slutar. Landskapsvårdsersättningen kommer att förbättra lönsamheten för en del men det stora flertalet kommer troligen ej att få möjlighet att sälja markvårdstjänster.
Innebörden av den nya jordbrukspolitiken måste tolkas som att en bibehållen eller t o m ökad svensk fårstam är önskvärd. Slutar nu många duktiga fårproducenter i inledningen av övergångsperioden kommer det att innebära ett stort resursslöseri, om och när den del av produktionen som de svarar för så småningom skall byggas upp igen.
Vi vill därför föreslå att riksdagen anslår ett engångsbelopp om 10 miljoner kronor till Svenska Fåravelsförbundet för ett marknadsföringsprojekt för det svenska lammköttet. Målsättningen för projektet är främst avsättning på hemmamarknaden genom produktförädling, svenskmärkning och marknadsföringsaktiviteter av olika slag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen till projektmedel för Svenska fåravelsförbundet som ett engångsanslag anvisar 10 milj.kr.
Stockholm den 22 januari 1991 Gunhild Bolander (c) Karin Starrin (c)