med anledning av prop. 1990/91:4 Ändring i rennäringslagen (1971:437), m.m.
Det är viktigt att kunna vårda och bevara ett gott
fiskebestånd i sjöar och vattendrag belägna ovanför
odlingsgränsen. I en del av dessa fiskevatten pågår
ett så omfattande fiske, att det tillsammans med
samernas generella fiskerätt ovanför
odlingsgränsen inom renbetesområden kan hota
fiskbeståndet om inte fiskevårdande åtgärder sätts
in. I andra mindre lättillgängliga fiskevatten
beskattas fiskebeståndet för dåligt så att det, som
propositionen också anger, blir för dålig återväxt
och utveckling av beståndet.
Enligt propositionen skall nuvarande system för
upplåtelse av fiskerätt bibehållas på statens mark
ovanför odlingsgränsen. Dock skall upplåtelser av
fiskerätt kunna ske i större omfattning än hittills,
dock med företrädesrätt för personer från
utpräglad glesbygd. Med hänsyn till fiskevården
och renskötsel skall en sameby kunna undanta ett
visst område för fiske.
Med hänsyn till den obalans som finns i
utnyttjandet av fiskemöjligheterna i de berörda
områdena anser vi att det kan behövas ytterligare
åtgärder utöver dem som nämnts i propositionen.
På annat håll än ovanför odlingsgränsen bildas
ofta fiskevårdsområden av fiskerättsägarna, bl.a.
med finansiering av fiskeavgifter. Detta samarbete
som har stor betydelse för fiskevården regleras i
lagen om fiskevårdsområden, som dock tyvärr
stadgar att sådana områden inte kan omfatta
statens vatten som är belägna ovanför
odlingsgränsen.
Förhållandena för fiskevården ovanför
odlingsgränsen kompliceras således dels av att
staten ensam eller till övervägande del innehar
fiskerätten, dels av att samerna i dessa områden har
en generell rätt till husbehovsfiske. Större delen av
fiskeavgifterna går till Samefonden, som inte har
ett ovillkorligt ansvar för fiskevården. I något län
har lantbruksnämnden/fiskenämnden gjort fina
insatser i av staten ägda fiskevatten. Men då
ansvarsförhållandena är något oklara speciellt i
fiskevatten med delat privat och statligt ägande blir
fiskevården inte lika effektiv som där
fiskevårdsområden bildas och fiskerättsägare och
andra intressenter i föreningar tar hand om
verksamheten.
Det är därför viktigt att regionala myndigheter
med ansvar för fisket i samarbete med samebyarna
planerar upplåtelser och fiskevårdande åtgärder på
ett sådant sätt att fiskebeståndet vårdas i dessa
vatten. Det är också av största vikt att såväl den
bofasta befolkningens som de turistande
fritidsfiskarnas möjligheter till fiske förstärks i
fiskevatten ovan odlingsgränsen.
Om detta inte går att få till stånd bör man
allvarligt överväga att ändra lagen om
fiskevårdsområden så att den också får omfatta
fiskevatten ovanför odlingsgränsen. Vi anser att
riksdagen i samband med behandling av
propositionen bör tillkännage detta för regeringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fiske- och
fiskevårdande insatser ovanför odlingsgränsen.
Stockholm den 17 oktober 1990
Bruno Poromaa (s)
Leif Marklund (s)
Mats Lindberg (s)