Användning och förbrukning av smörj- och hydrauloljor i skogsbruk, lantbruk och entrepenadbransch sker i dag i huvudsak medelst fossila oljor. Av de s.k. sågkedjeoljorna återvinns ingenting. Allt hamnar på marken. Av hydrauloljorna uppsamlas vid oljebyten större delen men vid slangbrott och andra haverier är det ofrånkomligt med spill även där. Ur miljösynpunkt är dessa oljeutsläpp skadliga.
Numera finns i marknaden fullgoda alternativ till dessa oljor framställda av vegetabilier, t.ex. rapsolja odlad och producerad i Sverige. När det gäller smörjning av sågkedjan på motorsågar och avverkningsmaskiner är denna olja så effektiv att förbrukningen t.o.m. är mindre än vid användning av fossilolja.
En starkt begränsande faktor för användning av denna vegetabiliska olja är emellertid priset. Kostnaden för detta alternativ är ungefär dubbelt så hög som för fossilolja. I någon mån används ändå denna olja men det vore önskvärt att oljeförbrukning, som hamnar eller riskerar att hamna på marken, sker mera miljömässigt.
Det finns alltså starka miljöskäl som talar för att styra eller stimulera alla ovannämnda förbrukare att övergå till vegetabiliska oljor. Att vi dessutom har goda möjligheter att producera sådan olja inom landets gränser är naturligtvis ytterligare en fördel.
Regeringen bör få i uppdrag att utreda på vilket sätt och i vilka fall en övergång från användning av fossila oljor till vegetabiliska oljor kan stimuleras. God kompetens att genomlysa dessa frågor finns t.ex. hos Forskningstiftelsen Skogsarbeten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om på vilket sätt smörjoljeförbrukare kan förmås använda vegetabiliska oljor.
Stockholm den 23 januari 1991 Carl G Nilsson (m)